Skrämselhicka

Vi hade ett bakslag i går. Det första sedan Ebbe kom. Syresättningen ville inte hålla sig på en anständig nivå och minikillen var tröttare än vanligt. Röntgen gjordes och blodprover togs. Syrgas sattes in i form av en liten tratt som sprutar ut luft i hans ansikte. Blodproverna visade inget konstigt, odlingen får vi svar på tidigast i morgon, och röntgen visade pyttesmå mängder vatten i lungorna som inte ska påverka funktionen och som kommer att försvinna av sig självt. Han fick ändå en infart i ena foten och får antibiotika i förebyggande syfte tills vi har fått svar på odlingen. 

I dag ligger han med en näsgrimma och får en liten mängd syrgas genom den. I övrigt är han ok och fortsätter att gå upp i vikt som han ska. Tydligen är det vanligt att så här små kan bli lite extra trötta efter ett par veckor då lungorna är omogna. Vi hoppas att det bara är det. 

Jag fick lite småpanik i går när det började komma in läkare och jag förstod hur små mina marginaler är. Ett litet farthinder och jag kröp in i min bubbla av självförsvar. Allt känns så skört och jag längtar efter en vanlig vardag, ett normalt liv.