Fem på morgonen i min säng

Han sover vääääldigt bra på dagarna, min lille prins.

Resfeber

I morgon åker vi till Stockholm och på måndag ska vi äntligen åka hem. Frågan är bara hur jag ska fixa själva resandet. Hur jag än försöker lyckas jag inte packa färdigt. En del av klapparna är redan bortvalda men jag får ändå inte plats med allt. Jag är nu uppe i tre resväskor och en bag, barnens ryggsäckar och min egen och ändå har jag saker över. Paniken börjar så smått komma krypande och även om jag på något sätt får ner allt i väskorna förstår jag inte hur jag ska få med mig hela klabbet på tåget och flyget.

Jag får nog gå upp och börja om. Undrar om det hjälper?

Världens bästa storebror

Några jul- och födelsedagsbilder

Julafton firades med dunder och brak och massor av paket. Varje år säger vi att det här gången ska vi inte köpa så mycket, hahaha ... Frågan är bara hur jag ska ta mig hem med mina fyra barn, tre ton julklappar och en barnvagn. Hur som, mysigt, stökigt och helt underbart var det. 

På Eiras födelsedag, även känd som juldagen, hade vi bjudit in hos till storasyster med familj. Efter att ha startat dagen med skönsång och paket hemma hos mormor tillbringade vi en supermysig dag i Örebro med ovanligt snälla barn som togs omhand av sina stora kusiner. Vi vuxna kunde föra helt ostörda samtal och Erik vandrade från famn till famn. Tomten kom på besök även den här dagen - trots att morfar påstod sig har kört över honom på vägen mellan Stockholm och Örebro - och Eira fick blåsa ut ljusen på tårtan efter att vi sjungit för henne igen. 

Jag hoppas att ni alla har har haft en bra jul!!

4 år

Min prinsessa fyller 4 år i dag och det firar vi hemma hos storasyster. Snötvit-klänningen som hon fick i går passar utmärkt för att fira födelsedag. 

Vi lever

Det är bara lite svårt att hinna med bloggen nu när vi har sju barn i huset. Erik växer och mår bra, de andra ungarna har turats om lite att ha magsjuka och feber. En del av de vuxna har även de drabbats av magsjuka, men nu verkar det ha lugnat ner sig och jag slapp den här gången.

I dag ska Eirk återigen vägas och mätas och jag tror att han har gått upp lite till. Förra gången vägde han 3565, 135 gram mer än när han föddes. Och så här ser han ut nu på morgonen.

Födelsedagsfirande

I går anlände hela den skånska armadan och nu är huset så fullt det bara kan bli. Vi inleder samvaron med att fira Stinas treårsdag i dag. Vi passar faktiskt på att hålla kalas för både Stina och Eira eftersom Eira fyller på juldagen. Båda tjejerna uppvaktades med sång och paket vid frukost och efter lunch ska två prinsesstårtor inmundigas och fiskdamm hållas. Mormor hade sett till att köpa likadana kläder till sessorna och de fick matchande halsband och armband av mig. Så här fina är de i dag.

Och så här såg det ut när de fick paket. Det blev lite mer än det var tänkt, som vanligt. 

Saade-feber

I går tog min bonussyrra Lina med Viktor och Eira på Familjens julkalas för att framför allt titta på Eric Saade. Det var två mycket nöjda barn som kom hem vid halv elva. Viktor hade även gillat tjejgruppen Timotej väldigt mycket, de var fiiina. 

Lukas, Erik och jag hade mys här hemma, tittade på smurfarna och åt godis.

En vecka

För en vecka sedan låg jag nyförlöst på förlossningen med en helt ny liten människa på bröstet. Nu känns det som om den där lilla människan alltid har funnits. Jag vet att jag kommer att upprepa mig löjligt mycket ett tag framöver, men jag är så lycklig i min bebisbubbla.

Sömntutan

Han sover, äter, kräks lite, kissar och bajsar. Det är konstigt vad charmiga och helt ljuvliga dessa kroppsfunktioner kan te sig när det kommer i detta underbara format. 

I morgon ska vi till bvc och det ska bli spännande att se om han har gått upp lite. De där goa, runda kinderna tyder onekligen på det. 

Vad vi har för oss

I går firade vi Lucia genom att baka pepparkakor. Det var tre mycket samarbetsvilliga och kreativa barn som bakade i ett par timmar. Riktigt goda kakor blev det till och med.

I dag var det så dags för Eira och Lukas att delta i öppna förskolans lussetåg. De var riktigt taggade båda två och det var tur att vi var med för det fanns en hel hög tomtar och pepparkaksgubbar men det var bara Eira som var Lucia. Min fina dotter gick längst fram i tåget och stod så fint vid scenkanten, men efter en stund tyckte hon att det fick räcka. Hon tog av sig kronan och vred resolut av alla ljusen. Pensionärerna i publiken verkade dock inte misstycka utan skrattade glatt åt min bestämda lilla tjej.

Erik hänger med på allt roligt och sover mest hela tiden, när han inte äter vill säga. Han är otroligt lugn och nöjd och jag är totalt förälskad i denna lilla människa. Jag är så tacksam över att han finns.

Dagens Erik

Ljuvliga lilla unge. 

Mina killar

Vi har ett namn!

Säg hej till:

Erik!

(med Nils som andranamn)

Tack!

Tack för alla fina gratulationer både här och på Facebook. Vi är så lyckliga och helt betagna av detta nya lilla liv. Amningen fungerar perfekt, fingrarna och tårna är underbart små och söta och bebisdoften förtrollande. Jag är så djupt tacksam och lyckligt innesluten i bebisbubblan. Tänk att jag hade glömt att det egentligen inte finns något bättre än det här.

Äntligen här

Klockan 04:02 i morse föddes Liten, en liten pojke. Han vägde 3435 gram och var 51 cm lång. Förlossningsarbetet drog i gång redan i onsdags natt och vi hann vara på sjukhuset i två omgångar innan han till slut kom. Det var en fruktansvärt utdragen förlossning men som till slut avslutades i ett huj och utan ett endaste litet stygn. (Kanske berättar jag lite mer i detalj en annan dag.)

Vi är redan hemma hos resten av familjen och Liten ligger och sover i vagnen medan vi andra går runt och tittar på honom.

Lukas är ganska förkyld och har inte velat hålla i lillebror än, men han sjunger för honom på lite håll.

Det är helt underbart att ha blivit mamma igen. Det spelar nog ingen roll hur många gånger man får uppleva det för den lycka man känner är precis lika överväldigande varje gång.

På studiebesök i svenska skolan

I går tillbringade Viktor och jag hela dagen i en trea på en av stans skolor, av en händelse den skola som en av mina kusiner är rektor för. Viktor hade redan varit på besök i en annan skola på fredagen men eftersom han då var med i en av sina tremänningars klass fick inte jag följa med den gången.

Sonen har länge pratat om att han ville se hur skolan fungerar i Sverige och det var även spännande för mig att ta mig en titt. Jag har många funderingar angående vad jag tycker är en bra skola och har förvånats över att faktiskt försvara den spanska skolan i vissa sammanhang. Jag uppfattar ibland den svenska skolan som ostrukturerad och att barnen får ta förvånansvärt lite ansvar för sitt lärande, som till exempel när jag läser detta inne på Tinas blogg. Spanska skolan är i stället mycket tuff och ställer ibland orimliga krav på både barn och föräldrar. Att barnen i den skola vi hälsade på i går har läxor ungefär två gånger i veckan och att de tar en kvart att göra ska ställas mot sonens två timmar om dagen. Hur kan det vara så stor skillnad och står kunskapsinhämtandet i proportion till detta?

Jag kan inte påstå att jag fick några svar på dessa frågor i går men vi hade en supermysig dag och sonen är såld på svenska skolan, något som maken befarade redan i torsdags. För ett barn som älskar sport och annat praktiskt arbete är självklart den svenska skolan en dröm. Jag tyckte inte heller att jag såg några jätteskillnader i kunskap, men det är självklart svårt att bedöma på en enda dag. Barnen i klassen var också supergulliga och bjöd in Viktor i gemenskapen på en gång.

Lite att fundera på, eller en hel del.

Inte bara rugbyspelare

Eftersom stora sonen inte har sin rugbyträning nu när vi är här så köpte vi i början av förra veckan ett 10-kort till badhuset. När vi bodde i El Puerto vad han med i stans simklubb i två och tränade fyra dagar i veckan så vi känner oss trygga med att lämna honom där så han kan få utlopp för sitt behov av fysisk aktivitet. I torsdags var han och en tremänning där hela dagen och då upptäckte han det här med att ta simmärken. Tre märken hann han med att ta då.  

I eftermiddags lämnade maken av honom på badhuset medan jag låg och vilade och när han sedan hämtade upp honom två timmar senare hade han tagit ett nytt märke: kilometermärket. Vi var alla väldigt imponerade, och detta redan innan han berättade att han först hade simmat en kilometer frisim för att kolla att han skulle orka innan han bad badvakten att kontrollera honom. Då simmade han en kilometer bröstsim. Han har med andra ord simmat två kilometer, eller 80 längder, i dag.

Surkärring

Jag har problem med att hålla humöret uppe, har ingen lust längre med det här längre.

Till mitt ofödda barn

Älskade underbara unge,

Hela din familj längtar innerligt efter att få träffa dig. Vi vill andas in din ljuvliga bebisdoft, kyssa din panna, förundras över dina små händer och fötter och stolt visa upp dig för alla andra som väntar på dig.

Vi vill därför be dig att skynda på lite för tålamodet tryter, särskilt din mammas. Snälla kom nu!

Bevis

Bebisen vill fortfarande inte komma ut, vilket syns på bilden här ovan. Tröttsamt, trööööööttsamt!!!!

Falskt alarm

Efter en hel dag med sporadiska förvärkar avtog det helt på kvällen. Vi tog en långpromenad för att se om det skulle hjälpa men natten har varit tvärlugn. Surt och tröttsamt, men inte ett helt oväntat mönster. Tålamod, tålamod!!

Jag lovar dessutom att inte falsklarma mer här på bloggen utan säger till när det är färdigt. Vi var förresten hos bm i går och jag fick ny tid den tolfte, så vi får väl se hur lång tid det här tar till slut.

På gång, hoppas jag

Vaknade halv tre med förvärkar som höll i sig till framåt sju.

Nu kommer de lite då och då och det blir säkerligen igen bebis i dag, men kanske i morgon.

Ingen bebis än. Om ni nu trodde det.

Jag njuter av att ha hela familjen här. I dag har vi varit hela förmiddagen på öppna förskolan och hela eftermiddagen på badhuset. Det var längesedan vi hade så här mycket tid tillsammans och bara det är värt en hel del. Det enda som är lite synd är att min kropp inte orkar lika mycket som jag skulle vilja, men det är kanske inte så konstigt.

Vad gäller förlossning så har jag känt av lite förvärkar, men mest så här när jag har rört mig lite mer än vanligt. Jag har ju några dagar kvar till bf men det hade varit så skönt att få föda snart. Det är nog bara när man är gravid som man längtar så här mycket efter att få ont.

Min familj

Nu är hela familjen här och vi blandar dip. Kan inte bli bättre!!

Ett dygn

Så länge är det kvar tills jag har hela min familj på plats. Det känns helt, helt underbart och nästan lite overkligt. Vi har bestämt att mamma åker och hämtar dem, i fall vattnet skulle gå eller förvärkarna dra igång, och jag har morbror och kusiner i närheten i fall jag skulle behöva åka till förlossningen. Någon får ta Eira och någon köra. Men det kommer inte att hända för min unge är tillsagd att vänta in sin pappa. Det är lika bra att visa vem som bestämmer redan innan de kommit ur magen.

Hjälp!

Ni som känner mig vet vilka problem jag och maken alltid har haft med att välja namn till våra barn. Denna gång är självklart inte något undantag. Jag vill därför fråga er om ni har några bra förslag på namn?

Vi har ett flicknamn och ett pojknamn, that´s it. Och jag är inte säker på något av dem. Sedan har jag några som maken inte gillar och han några som jag inte gillar. Jag är rädd för att liten kommer att få heta just "liten".

Redo för nedräkning

Tre dagar kvar tills killarna anländer. Barnvagn är inköpt och bäddad med nya fina lakan. Den elastiska sjalen är nytvättad. Ny kamera kom med posten i går. Bebisens byrålåda är tillräckligt full för att räcka den första tiden (ska dessutom en sväng på Polarn i kväll). Ett blöjpaket står bredvid den nya skötbädden och bröstvårtskrämen ligger i necessären. Maken kommer med en ny pump och det enda som fattas är en liten nappflaska. (Japp, tänker både amma och pumpa så alla får mata.)

Jag känner mig väl förberedd och satsar hårt på förlossning på söndag!!

Lagom aktivitet för en höggravid.

Ligga i en solstol och läsa. Ligga i ett badkar med tända ljus och läsa. Ligga på soffan och läsa. Ligga i sängen och läsa. Ryggläge med en god bok är med andra ord hur jag skulle vilja fördriva tiden fram till förlossningen.

Det är faktiskt det enda positiva med att maken inte är här: jag kan läsa så länge jag vill på kvällarna och även på nätterna när jag vaknar och inte kan somna om. Jag är halvvägs genom tredje boken sedan jag kom hit och jag kan faktiskt inte påminna mig när jag hade så mycket tid till läsning senast. Underbart på många sätt.

Bara sex dagar kvar

Min vackra unge har spelat match i helgen. Jag längtar mig tokig efter honom och de andra två männen i mitt liv. Dessutom tycker jag att han ser större ut än när jag åkte, är det möjligt?!

Förberedelser

Det är inte långt kvar nu, 2 veckor lite drygt, och jag känner att det är hög tid att förbereda en del saker. I dag har jag köpt en mapp att lägga alla papper och provsvar som ska med till förlossningen. I natt låg jag och gjorde upp en lista över vad som ska med i bb-väskan och nu håller jag på med en spellista i iTunes.

Jag har också en klar målbild som jag tänker använda mig av när det blir som djävligast under förlossningen: en helt nyfödd, underbart ljuvlig liten bebis som ligger på mitt bröst och söker efter bröstet. Jag kan känna hur det känns, kommer så väl ihåg detta helt fantastiska som jag aldrig någonsin skulle vilja byta mot något annat. Och vad är lite smärta då?

Fröken trots

Det här med att bo hemma hos mormor har triggat min dotters trotsgener på ett i det närmaste överväldigande sätt. Kanske spelar det även in att vi numera umgås dygnet runt. I vilket fall som helst innebär detta att jag inte är ett direkt önskvärt inslag i min dotters liv för tillfället, vilket kan illustreras med denna lilla scen som utspelade sig vid middagsbordet i måndags:

Modern, jag, satt och tittade på sin dotter när hon petade i maten. Varpå dottern, Eira, säger:

- Är du ledsen?
- Nej, älskling, jag bara tittar på dig för att jag älskar dig så mycket.
- Mamma, vad sa jag i går!? Jag Älskar Inte Dig!!

Snart blir det till att köpa rollator

Jag hade tid på mvc i dag. Eftersom jag jobbade lite på morgonen blev jag lite sen och bestämde mig för att låna mammas cykel för att hinna i tid. Det var ett tag sedan jag cyklade och min bakdel tyckte att det var så där lagom rolig upplevelse, bakdäcket såg inte heller ut att ha det för roligt. Självklart ignorerade jag detta och trampade på i ganska god fart. Det var i alla fall vad jag själv tyckte ända tills jag svängde in på den gata som mvc ligger på och då helt plötsligt blev omkörd av en dam i 65-70-årsåldern.

Lite mindre gnälligt

Mår nog lite bättre i dag, trots jobbig natt efter en alldeles för omfångsrik middag i mycket trevligt sällskap. Hade bara solen kikat fram tror jag faktiskt att den här dagen hade känts riktigt bra. Visst är det skönt att det inte är så kallt men att leva i ständigt halvdunkel gör inte någon glad. (Oj, skulle ju gnälla mindre.)

Bara två veckor kvar tills grabbarna anländer. Det ska bli helt underbart att ha dem här och sedan få välkomna nummer fyra till familjen. Längtar, lääääängtar ...

Trött

Mår verkligen inte bra. Förkylningen släpper inte sitt grepp och det känns som jag har en hjälm över huvudet som trycker mot tinningarna. När jag ringde hem i morse för att höra hur det var med stora sonen, som också är sjuk, frågade han vem jag var. "Det låter inte som du, mamma."

Det är inte annat än att jag tycker lite synd om mig själv och längtar extra mycket efter maken.

Solsken

I går bröt solen igenom det gråa dis som legat som ett lock över staden sedan vi kom hit. Som den svensk jag är började genast en fras upprepas i mitt huvud: "Solen skiner, vi måste passa på att gå ut!" Under de år jag har bott i Spanien har denna fras egentligen bytts ut mot "Solen skiner, vi stannar inne!", men det är fascinerande hur snabbt man programmeras om igen. 

Sagt och gjort, vi trotsade snor och hosta och tog oss till parken för lite lek. Vi tog till och med lite bilder bland de höstiga löven för att riktigt visa hur härligt det är i Sverige när solen skiner. (Nämnde jag att det i princip är första gången vi sett solen sen vi landade på svensk mark?)

Status

Snor i floder, lock för öronen, whiskeyröst av det osexiga slaget ...

Dessutom var det en liten dotter som vaknade i natt och grät för att hon längtade efter sin Lukas och därmed självklart fick ligga i min säng resten av natten. Inte mycket sömn och ont i hjärtat blev helt logiskt följden av detta. Tur att resten av familjen kommer om två och en halv vecka. Vi saknar våra killar.

(Jag glömde hostan och nysningarna ...)

Vecka 36+2, tror jag

Bara mage, som man brukar säga ; ) 5,8 kilo hade jag gått upp sist så just den här gången kanske det faktiskt bara är mage, och tuttar.

Tyst och förkylt

I formiddags åkte syrran och barnen tillbaka ner till Skåne. Det har varit helt underbart stökigt, roligt och galet.

I dag har jag vilat, legat på soffan och försökt sova bort en förkylning. Än så länge biter den sig fast men i morgon tänker jag vara frisk. Om det inte blir så olyckligt att jag får yngsta syskonbarnets halsfluss. Den som lever får se.

Unika kläder

För ett tag sedan bad jag en mycket god vän att sy något fint till den lilla som är på väg, och det här är resultatet:

En supersöt omlottbody med matchande mössa och bruna velourbyxor som kommer att bli jättefina på bebisen.

Mamman som har sytt detta jättefina set har startat en blogg där hon visar vad hon syr och där du även kan lägga en beställning. Titta in hos NenaNåna och beställ något till era egna små eller presenter till någon annan.

Kusinmys

På väg till öppna förskolan.

Storkok

Eira lagat mat för i dag kommer kusinerna!

På banan igen

Jag mår bra igen, förutom en jobbig halsbränna som stannade kvar efter den härliga magsjukan.

I dag har jag varit hos min svenska barnmorska och nu känns det riktigt bra att vara här. Efter bm var vi på kyrkans öppna förskola och pysslade. Eira trivdes så bra att hon inte ville gå därifrån. Vi kommer att gå dit många gånger till både innan och efter att bebisen fötts.

Förresten låg hjärtljuden på 146 så kanske ligger det är en liten tjej därinne. Mina pojkar låg alltid under 140 och Eira över.

Nere för räkning

Magsjukan kom som ett brev på posten och natten har tillbringats på toa och liggande på knä framför den.

Skit mår jag och jag blir genast orolig för liten i magen men h@n har rört på sig på förmiddagen, och haft hicka, stackars liten. Soffläge är planerat för resten av dagen och sen hoppas jag att detta går över illa kvickt.

Framme

Efter en liten extrasväng på E20 hittade vi till slut hem till mamma/mormor, efter nästan tolv timmar på resande fot. Jag måste säga att lilltösen skötte sig helt fantastiskt bra hela vägen. Till exempel sov hon under nästan hela flygresan och satt sedan och sjöng och pratade för sig själv de sista timmarna i bilen. Vilken skillnad det är att bara ha ett barn med sig! Konstig och ledsamt, men helt klart lugnare.

Toppenstart

Gråtande killar och magsjuk svärmor, och jag flydde fältet.

Maken blev tvungen att påminna mig om att barnen även gråter när han åker någonstans. Jag kunde för mitt liv inte minnas detta, för det är väl inte möjligt att de kan sakna någon annan än mig?!

Nu sitter en sprudlande Eira och en något mer dämpad jag på tåget som snart går mot Madrid. Det blir nog bra det här, till slut.

Lite drygt en månad kvar ...

... och jag är trött. Så ända in i själen trött.

På torsdag åker jag. Jag tar med mig Eira och kommer att förgås av längtan efter och dåligt samvete för mina killar. Jag har pratat med alla inblandade lärare och försäkrat mig om att det inte blir några problem för killarna att åka i slutet av november. Svärmor kommer hit i morgon och ska hjälpa till. Tack och lov för svärmor!

I mössan

Den behövs nog inte riktigt just nu, men i morse var det 3 minus och maken fick skrapa bilrutorna i bästa sverigestil.

Ultraljud nr 3

I går var vi på ultraljud och tittade på liten. Jag hade nog inte brytt mig om att gå på det ultraljudet om det inte hade varit för att det var det första som maken kunde följa med på. (Första gången hade maken redan flyttat till Valladolid. Då hade jag med mig min svägerska. Andra ul:et gjordes i Sverige och då var min vän A med.)

Dagarna innan hade vi pratat om det här med att vi inte ville veta vilket kön det är och att vi var tvungna att komma ihåg att säga det innan undersökningen. När vi väl kom in på rummet hade jag självklart glömt bort detta men som tur var hade maken i alla fall huvudet med sig. Kvinnan som genomförde ultraljudet tyckte att detta var väldigt underligt men sa att hon självklart inte skulle berätta om vi inte ville det.

Hon satte igång med undersökningen och satt och mumlade lite för sig själv: "Här har vi det här, och här det här", ungefär. Men helt plötsligt säger hon: "Nu såg jag vad det är!" Hon hade alltså sett barnets kön och kände sig tvingad att informera oss om detta, att HON nu visste. "Okej, det var ju bra att jag inte såg", säger jag. "Jag passerade förbi väldigt fort", säger hon då.

Undersökningen fortsatte och vi fick reda på att barnet ligger med huvudet nedåt (något jag redan var ganska säker på) och väger ungefär 2.400 gram. Mycket mer sades inte och vi befann oss snart ute i korridoren igen. Maken vänder sig då till mig och säger: "Det är en pojke! Annars skulle hon inte ha sett det så snabbt." Jag hade inte alls reagerat på det utan var mer irriterad på att hon sa något överhuvudtaget. Jag tror dessutom att de är så vana vid att kolla kön att de förmodligen lika lätt ser flicka som pojke, särskilt så här sent i graviditeten. Men visst är det konstigt att det ska vara så svårt för en helt okänd människa att bara hålla tyst!?

Nattsuddare

I dag sitter magen och jag uppe och jobbar alldeles för sent och alldeles för oss själva. Det är alltid full fart på den lilla den här tiden på dygnet och det är svårt att koncentrera sig på texten som ska översättas. Samtidigt njuter jag av de här stunderna, när jag har tid att umgås med det nya livet. Det är svårt att förstå att det bara är lite drygt sex veckor kvar tills vi får träffa liten.

Det är också fortsatt svårt att förstå att jag ska bli fyrabarnsmamma. Man tycker ju att det borde att sjunkit in vid det här laget, men det är fascinerande vad trög jag är ibland. I slutändan kanske det ändå inte blir några problem med detta eftersom Eira säger att det är hennes bebis. I dag har hon till och med köpt två par minibyxor till sin bebis som hon stolt visade upp för sin pappa när han kom hem. Jag hoppas bara att det är en flicka därinne för hon vill inte ha någon pojke.

Förvånad men tacksam

Jag är förvånad över hur mycket varmare det är inne än ute, både på kvällen och när vi går upp på morgonen. Inga strumpor, inga varma pyjamasar, inga extra filtar. Mycket förvånad och djupt tacksam. Jag undrar om det kommer att hålla i sig hela vintern?

Finaste

"Du är finaste tjejen i hela världen! Du ÄR så fin!", sa Lukas till sin mamma för bara en liten stund sedan.

Det är bara han och jag hemma. Han spelar wii och jag jobbar medan de andra är på rugby. Vi har det så mysigt och lugnt, och det är ju han som är finast i hela världen.

Gammal tant

Det är vad jag börjar känna mig som nu: en gammal tant. I dag var jag tvungen att fixa med lite pappersarbete inne i byn och efter att ha gått uppför trappan i kommunhuset fick jag inte luft och kände att jag var farligt nära att svimma. Jag fick sätta mig ner i en fåtölj för att få tillbaka en normal andhämtning.

Nog för att jag inte har tränat på ett tag men det här känns lite smått överdrivet. Jag har ju haft jobbigt med andningen ett bra tag redan och det blir minsann inte bättre. Bebbo måste ligga väldigt knasigt, trycka på något som h@n inte borde trycka på. Jag har även börjar må illa på nätterna igen.

Gnäll blev det i dag. Jag mår ju egentligen helt okej, men fasen vad skönt det ska bli att få trycka ut den där lilla knöbebisen snart.

12 oktober

Den här dagen för 519 år sedan upptäckte Columbus Amerika och det har vi firat i dag genom att besöka La Villa del Libro, eller Urueña som byn egentligen heter. Det är en medeltida by nästan i sin helhet omgärdad av en ringmur och med utsikt över det kastilianska slättlandet. Byn har endast 200 bofasta och jag gissar att turismen står för den allra största inkomstkällan. Byn har ett flertal bokhandlar och ett antal museer, men framförallt är det en mycket vacker plats och värd ett besök bara därför.

Rugbykillen

I lördags spelade Viktor sin första turnering med nya laget. Han och maken gick upp klockan sex för att åka med till Madrid. Efter fem matcher hade Viktors lag vunnit hela turneringen. Han spelar numera i ett av de bästa lagen i Spanien i sin åldersgrupp, och han har dessutom haft turen att passa in perfekt eftersom de behövde en spelare på just den platsen som Viktor spelar på. Han spelade därför alla fem matcherna och med a-laget.

Maken hade inte med sig någon kamera men en annan pappa tog bilder som vi i dag har fått skickade till oss. Så här fin är min kille när han spelar:

Sexobjekt nummer ett!

I dag tog vi en ljuvlig promenad i pinjeskogen som ligger i princip utanför dörren. Jag var iklädd ett underbart sexigt mammaplagg. Det är tur att maken älskar mig ändå!