I går tillbringade Viktor och jag hela dagen i en trea på en av stans skolor, av en händelse den skola som en av mina kusiner är rektor för. Viktor hade redan varit på besök i en annan skola på fredagen men eftersom han då var med i en av sina tremänningars klass fick inte jag följa med den gången.
Sonen har länge pratat om att han ville se hur skolan fungerar i Sverige och det var även spännande för mig att ta mig en titt. Jag har många funderingar angående vad jag tycker är en bra skola och har förvånats över att faktiskt försvara den spanska skolan i vissa sammanhang. Jag uppfattar ibland den svenska skolan som ostrukturerad och att barnen får ta förvånansvärt lite ansvar för sitt lärande, som till exempel när jag läser detta inne på Tinas blogg. Spanska skolan är i stället mycket tuff och ställer ibland orimliga krav på både barn och föräldrar. Att barnen i den skola vi hälsade på i går har läxor ungefär två gånger i veckan och att de tar en kvart att göra ska ställas mot sonens två timmar om dagen. Hur kan det vara så stor skillnad och står kunskapsinhämtandet i proportion till detta?
Jag kan inte påstå att jag fick några svar på dessa frågor i går men vi hade en supermysig dag och sonen är såld på svenska skolan, något som maken befarade redan i torsdags. För ett barn som älskar sport och annat praktiskt arbete är självklart den svenska skolan en dröm. Jag tyckte inte heller att jag såg några jätteskillnader i kunskap, men det är självklart svårt att bedöma på en enda dag. Barnen i klassen var också supergulliga och bjöd in Viktor i gemenskapen på en gång.
Lite att fundera på, eller en hel del.
Det här skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om..;) Spanska elevers kunskaper stâr sâklart inte i proportion till tiden de lägger ner, de har sämre resultat än de svenska eleverna, âtminstone enligt PISA-rapporterna. Däremot börjar spanska elever läsa tidigare, skriver finare och räknar bättre. Skulle tro att de ligger ett âr före i matte, minst. Spanska läxor är helt galna, tycker jag, de tröttar bara ut eleverna. Men trots allt foredrar jag den spanska skolan för respekten mellan lärare och elever. /Anna Malaga
SvaraRaderaSå härligt att han välkomnades med öppna famnen och att det var ett trevligt besök. Så lilla babyn har inte dykt upp än... Okay, ska vi satsa på Nobel (Alfred by the way) eller Lucia? Håll ut kära du!
SvaraRaderaAnna, tror du inte att de dåliga resultaten i den spanska skolan beror mycket på att de barn som har svårt i skolan, som det går långsamt för, inte får någon hjälp och snabbt hamnar i ett hopplöst läge? Att gå om är uppenbarligen inte ett bra system. I de fall när ett barn både har svårt i skolan och har bristande hjälp hemifrån är det i princip kört, är min uppfattning.
SvaraRaderaAnnars håller jag med dig om att respekten för lärarna helt klart är ett plus i Spanien, och den status läraryrket faktiskt fortfarande har. Det jag tycker om i Sverige är öppenheten, insynen och den oerhört mysiga och stimulerande miljön. Och självklart det faktum att barnen inte behöver sitta och skriva av böckerna.
Ett mycket spännande och viktigt ämne som man kan prata hur mycket som helst om.
Karlavagnen, det var fantastiskt. De hade skrivit ned frågor till honom och det hölls en frågestund där de alla var genuint nyfikna och supergulliga. De hade en mycket bra fröken.
SvaraRadera(Det kan hända att bebisen kommer i natt eller i morgon. Jag har haft värkar hela dagen, men jag vågar inte ropa hej än ;)
I min skola får barnen aldrig några läxor, och tänk de når målen iaf :-).
SvaraRaderaSpanska barn bör ju ligga ett ar fóre med tanke pa att de börjar ett ar tidigare i skolan. Vi har Kallekunskapsspel här hemma och mina barn fixar spelen som e för svenska 2an fastän de i Sverige skulle gatt i ettan... Tror att föräldrarna e värre än sjalva skolan, mina barn berättar om klasskamrater som gratit för att de bara fatt 8,5 pa ett prov, de blir bestraffade hemma för sa "daliga" betyg...
SvaraRaderaJag var och halsade pa i skolan hos mina kusiner nar jag var i Sverige forra aret. Det var intessant men det kandes ratt sa slappt. Vilket ju kan vara pa bade gott och ont. Men for mig kandes det som Mia var pa en helt annan niva an de svenska barnen. Alltsa battre. Men vad jag forstar sa jamnar det ut sig senare i skolan och de svenska barnen kommer ifatt? Jag haller med om att vi saknar det dar med idrott, syslojd, traslojd, hemkunskap sant finns nastan inte har. De har ju idrottslektion en dag i veckan men det kanns inte sa himla viktigt utan mer ett maste for lararna. Kram
SvaraRaderaJag uppskattar disciplinen och ordningen i den spanska skolan. Inte bara för studieresultatets skull utan för att det är nagot bra att ha med sig i livet. Skolorna här skiljer sig mycket sinsemellan. Vissa skolor ställer ohälsosamma krav pa barnen. En väninnas son ska träffa en psykolog i dagarna da han är helt sönderstressad och grater mest hela tiden. Killen är 7 ar och har 2,5 timmars läxa om dagen. Pratade med en svensk väninna som bor i Bromma. Hennes flicka som är 10 höll pa att traggla multiplikationstabellen. Här i Spanien lär man sig den när man är 7-8 ar.
SvaraRaderaLeka och lära är ocksa ett alternativ. Men det vagar man inte tro pa här.
Stor kram
Maja