I El Puerto

I går blev vi plågsamt påminda om varför vi inte åker hit oftare. Vi kan kanske sammanfatta det hela med att berätta att jag sjönk så lågt att jag totalmutade tre av fyra barn till att hålla tyst ett par mil.

Frågan för dagen var också hur många gånger man kan fråga hur långt det är kvar på 6,5 timme!!

Inte klokt någonstans

Varje gång ungarna sätter på den totalt olidliga låten Gangnam style händer detta: 

Ska det verkligen vara så?

Slut på vilan

Det är minsann inte helgdag i Spanien i dag och eftersom Lukas fröken var noga med att påpeka att vardagar är läxdagar så ser det ut så här hemma hos oss i dag:

Nattliga olyckor

Att väckas av nedspydda barn är nog det värsta som finns, men nedbajsade barn kommer inte långt efter.

Det blev nog lite väl mycket popcornätande i går när Eira och jag var på biopremiär och jisses vilken natt. Duktiga tjejen försökte ta hand om det hela själv innan hon började gråta och ropade på oss. Jag önskar att hon hade ropat på oss innan hon bytte trosor, byxor och drog in allt på toaletten.

Överallt!!

Men vi hade en supermysig kväll i biomörkret och femåringen var mycket nöjd med sin dag. 

Fem år!

I dag är det förvisso juldagen men vi firar inte jul i dag utan födelsedag. Fem år har det gått sedan min viljestarka, vackra dotter föddes och det ska firas ordentligt för den här födelsedagen har det pratats om i närapå ett år. Varenda granne, anställd på snabbköpet i området, klasskompisar och lärare vet att i dag är det Eiras födelsedag! 

Det var hon själv som mycket nöjt konstaterade att dagarna som fyraåring nu är räknade och att ett helt nytt kapitel påbörjats. Älskade femåring!

God Jul!

God jul och gott nytt år

från hela den förskräckligt

härliga familjen!

Överraskning

Vi fick paket i dag med posten och jag blev så glad och rörd och överraskad. Tänk vad mycket lite svenskt godis (det var paket med också men de får vänta till julafton) kan betyda så här i juletid när man längtar hem lite extra. Tack så jättemycket, storasyster med familj!!

Torsdagslugn och skolstress

Barnen ligger i sina sängar, maken är på julmiddag och jag sitter här i soffan och njuter av lugnet.

I morgon får barnen jullov och detta firas med julfestival som de närmast sörjande är inbjudna att bevittna. Det har övats sånger och danser i att par veckor och det ska bli spännande att se resultatet. Äldsta sonen var riktigt nervös när han gick och la sig.

Betyg för den här terminen fick de redan i går. Det var väldigt blandade resultat, eller ett väldigt bra fullt med positiva små noteringar och ett inte lika bra fullt ned tråkiga negativa kommentarer. Nu handlade inte det negativa om dåligt uppförande eller brist på förmåga utan om dålig ordning och glömda läxor, men om syftet med detta är att motivera så är de väldigt fel ute. Jag orkar nog inte gå in mer på detta men det är som vanligt galet enerverande att ha med det spanska skolsystemet att göra.

För övrig hade sexåringen med sig en lång lapp med anvisningar om vad som ska göras under lovet. Fröken hade även skrivit att alla dagar som inte är helgdagar ska de göra läxor för att inte tappa den goda studierytmen.

Näpp, nu säger jag inte mer om detta.

Julbestyr

Jag hinner inte blogga just nu eftersom det tar så fruktansvärt mycket tid att få allt klart inför jul. I går var jag på Ikea och köpte svenska nödvändigheter och i dag på både Carrefour och Froiz för att införskaffa alla andra nödvändiga och inte fullt då nödvändiga godsaker.

Jag har inte heller glömt att besöka minst sjuttioelva leksaksaffärer med varierande men lika onödigt innehåll allihop. Jag älskar verkligen julen men jag önskar att den handlade enbart om familj och mys och inte ett skit om plastiga Barbiedockor och skräniga videospel.

Mysigt kommer det nog att bli i alla fal och jag hoppas att ungarna blir glada över klapparna och har vett att leka med den mer än en kvart innan de glömmer bort vad det var de fick.

Söndag

Vi startar dagen med lite kärlek och fortsätter med lunch hos några grannar, men först måste vi hämta hem tioåringen från en rugbykompis. Han har sovit borta i natt och säkert haft jättekul men nu längtar vi efter honom. Eller jag har längtat sen jag gick och la mig: det är fel att inte ha alla hemma när det är läggdags.

Lugn söndag.

Dagens Erik

Eller snarare gårdagens, men ändå. Det är inte klokt hur mycket som har hänt den senaste veckan med Erik. Det var som maken sa: "Förra lördagen när vi var och tittade på rugby (Erik får alltid hänga med) tog han några steg men kröp mest. Nu på lördag kommer de få se honom springa nästan."

Ja, ni ser ju själva.

Att hålla på traditionerna

I morse väckte jag barnen lite tidigare än vanligt och ledde ner dem till soffan där jag har förberett med frukost och Luciamorgon. Jag hade till och med ställt fram en burk med pepparkakor från gårdagens julbak och efter lite skönsång från domkyrkan i Uppsala tittade vi på dagens avsnitt av julkalendern. 

Jag läste i Saras blogg om det där med att längta hem lite extra runt högtider och jag håller med om det. Jag vill ju så gärna ge mina barn allt det där julmyset som jag fick som liten. Så jag kämpar på med pepparkaksbak, julkalender, tändning av adventsljus, julgodistillverkning, olika julpyssel etc, men det blir inte som "hemma", det blir det inte. 

Men vi gör så gott vi kan. 

12-12-12

Om det mot förmodan skulle vara så att världen inte går under i dag är detta ändå ett datum som är väl värt att nämnas i min familj. Det är nämligen så att vår självutnämnde (dock inte helt utan kriterier) klanhövding fyller år i dag. Det är första födelsedagen i nya huset och som vanligt önskar vi att vi hade kunnat vara där för att gratulera, men eftersom detta inte är möjligt har jag i alla fall tagit mig tid att göra ett nytt collage för att på något litet sätt vara delaktig i firandet.

Som ni kanske ser på bilderna är morfar en stor favorit hos min dotter. Hon hade faktiskt en period när hon allt som oftast sa att hon skulle ringa morfar så fort något inte gick hennes väg, för det är ju faktiskt han som bestämmer och inte jag. Och det kan ju ligga något i det.

Grattis pappa!!!

Mer Erik

Två sorters tårta, paket, lek med både syskon och tre grannbarn var helt tillräckligt för 1-åringen som när kalaset led mot sitt slut var rejält trött och lite ledsen.

Det blev inte så många bilder tagna den här gången heller (vet inte vad som har hänt med mig) men jag har laddat ner ett program och försök göra ett collage av det hela. Inte heller detta blev särskilt lyckat men jag bjuder ändå på resultatet här:

Ja, ni ser ju själva. Jag lovar att öva lite till nästa gång. 

Jag har även en liten film som visar att lillkillen nu har tagit sig upp på fötter på riktigt, sen lovar jag att sluta tjata om bebisen ett litet tag, även om det är svårt : )

Ett år!!

Ettåringen i nya kläder och med sitt nya pussel i handen. Fyller man ett så gör man!

Snart 1 år

Förra året vid den här tiden var jag hemma hos mamma igen efter att ha tillbringat en natt och morgon på förlossningen i Karlskoga. På förmiddagen hade värkarbetet stannat av och jag fick välja om jag ville stanna kvar eller åka hem. Jag var något nedslagen och enormt trött efter två nätter med värkar så jag valde att ta medicin för att stanna av värkarna ytterligare och åka hem och vila. Så länge barnet i magen mår bra har igångsättning aldrig varit ett alternativ för mig. Jag vill att kroppen ska få jobba i sin egen takt och i så stor utsträckning som möjligt undvika ingrepp och andra åtgärder.

Väl hemma kunde jag sova en stund men sen började det om igen. Vi stannade kvar hemma till ganska sent på kvällen, kommer inte exakt ihåg vilken tid, innan vi åkte i full snöstorm mot Karlskoga igen. Det skulle bli tredje, men tack och lov sista natten med värkar för klockan 04:02 kom han så äntligen. Och jag minst de sista minuterna av förlossningen som något helt fantastiskt. Ljuset var dämpat, det var tyst och lugn i rummet och inför sista krystvärken, när halva huvudet var ute, log jag mot barnmorskan som klappade mig på benet och log tillbaka. Sedan kom den femte krystvärken och han var ute.

Och i morgon fyller han ett år!

Kalaset

I söndags morse var det en mycket förväntansfull liten tjej som vaknade tidigt och möttes av ett paket från farmor.

Paket i julpapper är nog något hon kommer få leva med.

I paketet låg en jättefin klänning med tillhörande strumpbyxor som hon tog på sig direkt efter att frukosten hade intagits och det första adventsljuset hade tänts. Bara en liten stund senare hade både Eira och Erik trillat nedför källartrappan och klänningen var mer röd än lila, som den var från början. Chock och lite smått panik innan vi hade fått klart för oss att båda barnen var okej. Eira hade fått tag i ett av lillebrors ben och vilket förmodligen räddade honom från mycket större skada, och själv hade hon ett jack i bakhuvud som orsakade blodbadet. I stället för kalasförberedelser blev det att åka till sjukhuset och få såret sytt, även om det var klamrar och inte stygn som användes. Som tur var mådde hon bra och vi behövde inte ställa in kalaset som skulle hållas på eftermiddagen.

Jag hade tänkt ta en massa bilder men efter olyckan och det kaos som bröt ut när huset fylldes av 14 femåringar satte stopp för de planerna. Det lektes, åts, fiskades och röjdes helt allmänt i drygt två timmar och födelsedagstjejen var mycket nöjd när det hela var över. Hon fick tre jättefina presenter och resten av vännerna hade pengar med sig. De tog vi med oss i måndags och åkte till Rio Shoping för att införskaffa en tvillingvagn till dockorna och äta middag på Burger King med hela familjen. Kan ju inte bli mycket bättre.

Här vankas det tårta.

Paketöppning.