Gott nytt år

Det har varit ett år fyllt av beslut och nya erfarenheter och även om det inte har varit varken lätt eller smärtfritt är jag övertygad om att vi har bäddat bra inför nästa år. 

Jag hoppas och tror att 2014 kommer att bli året då vi kommer till ro i det nya och får känna av den där tryggheten som vi letar efter. Jag vet att det blir att år fyllt av ytterligare nya erfarenheter när våra fantastiska barn tar med oss på deras resa i livet. 

Julen

Vi firade en snöfri jul i Skåne med kusinerna. Paket och mat i överflöd och mycket nöjda barn och föräldrar, förutom maken som helt enligt traditionen fick helt fel presenter av sin fru. 

Och dagen efter firade vi självklart Eira-dagen med dunder och brak! 

Nu är vi i Västmanland och ska fira far som har fyllt 70 och sedan blir det nyår i Värmland. Full fart som vanligt! 

Life is like a box of chocolates

Magsjuka, öronvärk och ögoninflammation är vad vi tilldelades i dag.

Är det någon som har lust att byta mot en något sötare pralin?

För övrigt var jag på Ullared i går. Jag hade mycket trevligt sällskap vilket gjorde det hela till en bra upplevelse, men jag har fortfarande en hel del klappar oinhandlade och känner återigen hur meningslös julklappshysterin är. En present var hade varit lagom, eller en resa.

The gran!!

En helt galet stor och otroligt fin gran blev det när sonen fick välja. Han inte bara valde utan sågade (helt lagligt på granplanteringen) även ner den helt på egen hand. Och nu står den här och sprider julstämning i huset med sin fantastiska doft. Rätt nöjda är vi!

2 år!

Finaste lilla skruttunge, du växer för snabbt!!

Låt firandet börja

I dag har vi firat två av de fem familjemedlemmar som fyller år i december. Det Eira och Stina som hade bjudit in sina närmaste 30 vänner till ett hejdundrande kalas.

Presentborden fylldes med diverse roliga paket, korven och saften flödade, tårtorna åts upp på två röda och limbo, dansstopp, hela havet stormar och fiskdamm lektes.

De två längsta timmarna i mitt liv!!

Men det var det värt.

Så här glad var sötnöten innan kalaset.
Med håret plattat och stassen på kan man inte vara annat än nöjd. 

Pyssel

I går hade förskolan bjudit in till en eftermiddag i pysslets tecken. Varje avdelning hade en pysselstation och i lekhallen serverades fika.

Vi var där hela familjen. Det var mysigt och samtidigt beklämmande, stelt och stressigt: alla barn hade inte någon förälder att pyssla med, undvikande blickar när jag försökte ta lite kontakt med någon och väldigt många människor samlade i hysteriskt masspysslande.

Men vi fick en hel hög med egenhändigt skapade kreationer med oss hem. Fint så.

Erkännande

På måndagar har vi i den här familjen en liten organisatorisk krock. Viktor tränar handboll 18:00 till 19:15 och jag har kör 19:00 till 21:30. Eftersom vi har tre andra barn och bara en bil har det blivit så att Viktor får gå lite tidigare från sin träning och jag får komma lite sent till mitt rep. Detta innebär också att Viktor får sitta på en bänk (en stoppad sådan) och lyssna på traditionell körmusik i drygt två timmar.

Jag inser att det här inte är det roligaste en 11-åring kan tänka sig, men jag slutar ändå inte att hoppas på ett litet erkännande från sonens sida. Ett ”det lät fint, mamma” eller åtminstone ett ”den där låten var cool”. Jag förstår samtidigt orimligheten  i detta, och att jag egentligen borde nöja mig med att han inte en enda gång har klagat över sitt öde, men det går inte.

I går i bilen på väg hem pressade jag honom därför. ”Var det inte lite fint ändå?”, frågade jag med vädjan i rösten. ”Det lät som ni var många fler. Det var liksom starkt”, var det svar jag fick. ”Starkt” ska jag nöja mig med det?! Skulle inte tro det. Jag ska banne mig tvinga ungen att gå på julkonserten och åååhh vad fint han kommer tycka att jag sjunger. Annars blir det inga julklappar!  

Svenskt julmys

Mumsar lussebulle och dricker kanelte. Bullarna backade vi i lördags hemma hos kusinerna. Vi bakade också pepparkakor och julmuffins.

Det absolut bästa med att bo i Sverige!

Adventsfirande

Vi har varit i kyrkan och tittat på Lukas som fick vara med och fira in julen och det nya kyrkoåret genom att sjunga tre sånger. Jag fick kämpa tillbaka tårarna, så fint var det.

Sen kan man ha åsikter om hela det kristna upplägget, många åsikter, men Lukas var ljuvlig.

P.S. Det är vid sådana här tillfällen som jag älskar mitt jobb, för att det ger mig möjlighet att vara med. Jag ska komma i håg det på söndag kväll när jag kämpar med projeketet som ska lämnas in på måndag morgon.

Vinter

Andra dagen med minusgrader. Det blöta försvann. Tack för det vädergudarna.

Första advent på söndag och vintern har kommit till Skåne.

Vinternöje

Det kan vara så att det bästa inomhusnöjet man har att tillgå i Sverige under vintertid är badhusen. Jag saknade det i Spanien. Där är badhusen till för träning och undervisning, inte lek.

I går tog syrran och jag med oss våra sju vildar och åkte till badhuset i Vellinge. Sju barn plus badhus låter lite skrämmande, kanske, men vi hade supermysigt allihop. Och jag är övertygad om att det kommer att bli många fler besök den här vintern.

Positivt

Jag fullkomligt frossar i smörgåsgurka och knäckebröd sedan jag flyttade till Sverige. Och i dag är det körrep hela dagen. Två mycket positiva saker med flytten.

Varför inte?!

Som om vi inte hade tillräckligt att göra!! Men jag kan ju inte låta ungen hålla på med enbart faderns sport.

Ni visste det säkert inte men jag har ett förflutet som handbollsspelare och det märktes helt klart på sonen. Han var nämligen riktigt duktig, och älskade det.

Jomensåatt, undrar hur mycket tid det här kommer att ta?

Fröken Eira

Kunskapstörstande, smart, respektfull, aldrig inblandad i bråk, lugn ... Någon enstaka gång arg, men då går hon bara undan och lugnar ner sig.

Om vi nu hade funderingar på hur det går i skolan så kan vi släppa dem nu. Fröken gratulerade oss när vi sa att Eira är vårt livligaste barn. "Hur har ni lyckats med det?!", frågade hon.

Måndag

På väg till bussen i morse försökte jag föra ett samtal med min dotter när hon helt plötsligt vänder sig om, stirrar mig stint i ögonen på det sätt som bara hon kan, och utbrister:

"Jag är på dåligt humör, mamma!"

Jag försöker då, i min djupt inneboende vilja att blidka min avkomma, prata mjukt och klappa henne i ryggen. Till svar får jag ett morr och en ny "blick". I samma stund börjar de två lite större avkommorna att bråka om vem som ska stå först i kön till bussen.

Man måste bara älska måndagar!

Inte nöjd nu, och inte sen heller

Jag vet att jag kommer att sakna det, så mycket att jag kan gråta när jag tänker på det, men att inte kunna sitta på toa ens 2 minuter utan att har minst en unge hängande i dörrhandtaget kan ibland vara lite stressande.

I går, när tredje sötnosen ryckte i dörren och ropade på mig, satt jag kvar extra länge i ren trots. Jag funderade också på att skrika något passande om att de har ytterligare en förälder som de kan trakassera. Han den där krullhåriga spanjoren som går under namnet "pappa"! Men jag lät bli.

Fast jag kommer att sakna det, när det blir tyst och alla har flyttat hemifrån ...

Vad vi behövde

Vi har det väldigt bra på semestern. Jag njuter av att ha all tid för mina barn, som jag har saknat det!

Stor

I morse åkte Viktor till London med rugbylaget. Han åker med de stora killarna, de han alltid tränar med, som är 13-15 år. Många har föräldrar med sig. Inte Viktor. Jag är inte redo för detta, inte alls!!

Semester

I Värmland. Utan dator.

Känns som jag är på flykt.

Lov

Vi drar till Värmland i dag, jag och de tre små, och är redan färdigpackad. Jag frågade vad hon har packat och hon svarade: Klackaskor, trosor, strumpor och två klänningar. Perfekt!

Ledig

Efter två veckors slavarbete är jag i dag ledig. Jag var visserligen ledig även igår men när ledigheten tillbringas i komatillstånd tycker jag inte att det räknas. Men i dag så är jag ledig!! Se bara hur ledig jag är. Kanske hade en före- och efterbild varit mer informativt, men ni kanske fattar ändå.

P.S. Vill bara tillägga att maken har hjälpt till, så ni inte får för er att jag jobbar ihjäl mig på min lediga dag.

Status

Jag är glad att hösten är här. Älskar den svala luften, dofterna och mörkret som sveper in mig i ett mjukt lugn.

Barnen trivs bättre och bättre med vardagen. Det är fantastiskt att se hur väl de har anpassat sig. Nu har de även kommit igång med hemspråksundervisningen, vilket känns väldigt viktigt.

Även aktiviteterna är i full gång. Lukas älskar både teatern och dansen, och han följer med frivilligt till rugbyn på onsdagarna. Viktor ska börja med handboll nu när rugbyn går in i lite vila och bara kör inomhusträning från slutet av oktober. Han ska dock hinna med en rugbyresa till London först.

Eira älskar ridningen och travar lätt som om hon aldrig gjort något annat. Och Erik, den stackaren, kommer inte få hålla på med några aktiviteter för vi har fasen inte tid med mer.

Höst, i alla fall, jag gillar den.

Något att se fram emot

Inte bara ska maken och jag på taco-kväll på rugbyklubben i morgon (utan barn) utan i maj ska min fina Fliz och jag gå på konsert och se det här:

Att maken frågade "Vem är Justin Timberlake" väljer jag att ignorera i sammanhanget.

Mästare

I våras var min son i Spanien och vann spanska mästerskapen i rugby. Förra helgen var han i Vänersborg och vann svenska mästerskapen i rugby. Det är förmodligen mycket få förunnat att bli både spansk och svenska mästare på ett och samma år!

Men det bästa är ändå att sonen verkar ha funnit en riktigt god vän i laget, och det är värt mer än allt annat. 

Fyller jag år nu igen?!

36!!! Tack och lov att det finns så många bra filter att lägga på bilderna nuförtiden!

 För övrigt har det varit ett år fullt av förändring och ett ganska slitigt år, måste jag erkänna. Men stiltje är inte min grej så jag är nöjd. 

(see full image)

Föräldramöte

Jag var på föräldramöte i Viktors klass i går. Det var ett mycket bra möte med ett öppet samtal mellan läraren och föräldrarna. Vi även fick sitta i grupp och diskutera vad vi som föräldrar vill att våra barn ska ha för mål under det här året. Vi skrev sedan ned några punkter som gavs till läraren för att skickas vidare till rektorn.

Jag fick en mycket bättre bild av vad de gör på dagarna och vad som är syftet. Det pratade om The big five och hur detta ska användas för att eleverna ska nå sina mål. Det pratades också om arbetsro och brist på arbetsro i klassen och hur vi kan bidra till att skapa större arbetsro.

Sen är det allt det här med Unikum som är helt nytt för oss och som jag tycker är både bra och dåligt. För er som inte har barn i svenska skola kan jag berätta att det är ett webbaserat system där man får all information om skolan. Allt från veckoplanering, info om möten eller utflykter, omdömen för barnen, planering inför samtal, matriser etc. Det är bra eftersom man slipper lita på att barnen ska komma ihåg lappar som skickas med ifrån skolan och för att det är roligt att se bilder och annat från de aktiviteter de har haft i skolan. Men jag blir också lite överväldigad av all denna information om matriset, mål, syften, omdömen ... Jag har svårt att sortera vad som är viktigast och hur mycket krut jag ska lägga på detta.

Så för att sammanfatta i något slags jämförelse är jag mycket nöjd med mötet som kändes välkomnande och positivt i stället för de spanska mötena som var rent informativa och inte inbjöd till särskilt mycket interaktion. Dock uppskattar jag fortfarande den struktur och ordning som fanns i Spanien, och som jag anser är mycket bristande här. Viktors lärare ville först inte prata särskilt mycket om detta men på slutet kröp det fram att hon har det tufft och att hon dessutom har få medel att jobba med eftersom hon inte har rätt att göra särskilt mycket. Ännu enklare kan man säga att Sverige är varmt och mysigt och Spanien är ordning och reda.

Höst

Jag hittar inte tillbaka hit. Vet inte vad jag ska skriva om. Jag har inte sorterat än, vet inte vad jag tycker och tänker, förutom att det är tuffare än jag önskat.

Det finns positivt också: vi har närmare till mycket som vi har saknat. Och naturen, den är ett stort plus.

Matvraket

Vissa blir så ivriga när de får mat att de använder hela ansiktet under matistoppningsprocessen!

Varför?

Förutom det helt självklara, som att vara närmare familjen, har jag helt glömt bort varför jag ville flytta till Sverige. Det är inte så att vi vantrivs, men det har varit en tuff sommar och jag har ofta funderat på om det över huvud taget var värt det. Hade vi flyttat direkt från El Puerto tror jag att det hade varit mer självklart, men vi trivdes i Valladolid, väldigt mycket.

Jag vet att skolan och tryggheten var en stor bidragande faktor till flytten, men nu är jag inte alls övertygad om att skolan är bättre och tryggheten har vi inte hittat än.

Tur i alla fall att sommaren har varit fantastisk i all sin solighet.

Lukas

I går började Lukas på teater. Han älskade det. 

I början av lektionen fick alla barnen gå upp och sätta sig på scenen i en halvcirkel. En efter en skulle de presentera sig med namn, ålder och något de tycker om att göra. De första fyra eller fem barnen sa att de tyckte om att spela data- eller tv-spel, men när det blev Lukas tur sa han: Hej, jag heter Lukas. Jag är sju år och tycker om att dansa. 

Nästa vecka börjar dansskolan. 

Så här känner jag i dag:

Skulle behöva lite flyt nu, eller åtminstone lite ledigt!

Sommar

Det tog stopp, tvärstopp. Överjordiskt mycket jobb blandat med en hel rad besök gjorde att tiden tog slut. Det har hittills varit en väldigt fin sommar och samtidigt en totalt utmattande sådan. Jag har egentligen inte tid nu heller så jag återkommer, snart, med bilder och små berättelser från vår sommar.

Hopp med hinder

Ungarna har roligt med det trasiga nätet. Kanske inte världens bästa ur säkerhetssynpunkt men helt klart underhållande.

Finaste utsikten i världen

Det här kan jag titta ut på när jag sitter och jobbar.

Antes muerta que sencilla

Har man farmor skickat klackskor som är blå och vansinnigt fina då sover man med dem på. Så är det bara!

Vi är hemma nu

Eller i alla fall tillbaka i Skåne i det som ska bli vårt hem.

Jag jobbar precis lika mycket som jag har gjort under hela semestern så bloggandet blir fortsatt lidande. Inte heller har jag badat än eller fått sol på näsan. Men det var mysigt att träffa familjen och barnen har fått en stor dos av alla de vuxna som älskar dem, det känns väldigt bra.

Miljöbyte

Vi tänkte åka hem men fastnade på vägen.

Nu sitter jag och jobbar i mammas och Anders vardagsrum medan barnen röjer i resten av huset. Jag var uppe tidigt och gick 8 kilometer med mamma, det är sånt man gör när man är här. I eftermiddag kommer fina vännen på besök med sina fina ungar.

Sen åker vi hem, någon annan dag.

Fortfarande i Västmanland

Jag vet att ni förmodligen tänker att bristen på uppdateringar beror på semester. Jag önskar verkligen att det var så, men det är ofantliga mängder jobb som håller mig sysselsatt hela dagarna, och kvällarna.

Vi har inte ens tid att åka hem.

Semester

Sitter och jobbar med en helt annan utsikt i dag. Vi gick upp fem, satt sju timmar i bilen men nu är vi här!

Dagens sötnosar

Vad jag saknar

Känner mig inte riktigt lika ufo-aktig som i början. Solen, allt det gröna och den ljumma luften hjälper.

Vi har nästan fått ordning i huset. Flyttlasset kom bara ett dygn för sent och med två bilar i stället för en, och med hela bohaget nedmoterat till ett skräckinjagande plockepinn, men flyttgubbarna fick snällt stanna kvar och montera det mesta och nu liknar det hela faktiskt ett hem.

Men jag saknar den andra värmen: den spanska kulturen, livet, glädjen. Jag märker till och med på barnen, särskilt den stora, att han pratar på ett annat sätt när han träffar spanjorer. Leendet blir större, volymen högre.

Jag saknar det.

Kvällsbadare

Vissa är galnare än andra!

Sommarlunch

Det blev sommar till slut!

Snart på banan

Vi är inflyttade. Uppkopplade, även om täckningen kunde ha varit bättre. Och på god väg med undanröjandet av flyttlådor.

Vi trivs. Barnen har för första gången egna rum allihop. Jag har ett ljust kontor med ett stort fönster och utsikt över trädgården. Maken har alldeles för mycket tid till att hålla ordning på oss, men han verkar ändå trivas helt ok.

Sol och ganska varmt har vi också. Och nu långhelg.

Solsken

Är det här första dagen på resten av vårt liv så kommer det att bli bra: strålande solsken, promenad till Smyge, frukost på altanen, fiske och glada barn.

Pappa är här!!!

På allvar

I morgon anländer maken, på lördagen flyttlasset och allt det här blir liksom på riktigt. Just nu känns det fortfarande som vi är på besök och kan åka hem när som helst.

Det är lite läskigt, även om jag känner mig mer hemma än de första veckorna då utomjordingskapet var stort. Det ska i alla fall bli skönt att ha alla samlade och få eget boende. Boendet känns dessutom helt fantastiskt. Huset är precis lagom stort och supermysigt, och trädgården insynsskyddad, mysig och lättskött.

Det blir nog bra.

Lukas på tv

I dag har Smygeskolan varit med i projektet Peace, love and photography som ska samla in pengar till fattiga barn. Barnen har haft besök på skolan av de två som driver projektet och i dag har de bildat ett C i ett rapsfält i Stora Isie. 

De lokala nyheterna var självklart där och Lukas och två barn till från hans klass lyckades bli utvalda att svara på en fråga. Så nu har vi en tv-kändis i huset. 

Och om ni vill kan ni trycka på den här länken så får ni se honom i slutet av inslaget. 

Och om inte så får ni i alla fall en bild på sötnosen här under, iklädd den fina tröja som delades ut till alla barn.

Mi campeón

Han som åkte till Spanien för att spela rugby gick det riktigt bra för. 

Japp, det är en guldmedalj som hänger runt halsen! 

Och så här ser det ur när han spelar. Svårt att vara stoltare!

Helgens höjdpunkt

Barnens dag på Tosselilla kunde vi ju inte missa! Sean Banan var där och vi hann även med karuseller, guldvaskning och BAD! Syrrans barn verkade inte bekommas av den inte allt för varma luften, men mina stackars spanska ungar var till slut blåfrusna, men väldigt nöjda.