På väg till bussen i morse försökte jag föra ett samtal med min dotter när hon helt plötsligt vänder sig om, stirrar mig stint i ögonen på det sätt som bara hon kan, och utbrister:
"Jag är på dåligt humör, mamma!"
Jag försöker då, i min djupt inneboende vilja att blidka min avkomma, prata mjukt och klappa henne i ryggen. Till svar får jag ett morr och en ny "blick". I samma stund börjar de två lite större avkommorna att bråka om vem som ska stå först i kön till bussen.
Man måste bara älska måndagar!
Inte nog med det, även ätteläggen skall ju älskas!
SvaraRadera