Katastrof

I går kväll lyckades jag till slut mörda min iPhone!! Den stackaren har klarat många smällar men den här gången var det nog.

Jag hade den under armen när jag bar in min kvällsmat till vardagsrummet. Den föll och landade på skärmen. När jag plockade upp den hade skärmen fått ett helt nytt, krackelerat utseende. Som tur är fungerar den fortfarande - vad skulle jag göra annars? - men den är inte vacker och sprickorna rispar mina fingrar. Maken har varit i väg och informerat sig om vad man kan göra, och det finns tydligen hopp om livet. Jag håller tummarna. Annars kanske jag blir tvungen att köpa en ny iPhone 4.

Sysselsatta

Jag jobbar och Eira målar med vattenfärg. Vi har allt att göra vi!

Första advent och Åkesson

Adventsfirandet blev riktigt fint. Goda vänner, ljuvliga lussebullar, glögg, pepparkakor, lekande barn, pyssel, trevliga samtal ... Ljuset tändes till kvällsmaten, och vi satt i soffan och njöt i det pyntade vardagsrummet. Och det är välpyntat kan jag lova. Mina tre kärleksflarn har alla bidragit till årets pyntning och det är så tjusigt så.

När barnen hade kommit i säng satte maken och jag på Salvados, ett program som visas på La sexta och just i går handlade om extremhögern i Sverige. En journalist som heter Jordi Évole hade rest till Stockholm för att prata med både invandrare och svenskar om Sverigedemokraternas framgångar i valet. Han pratade bland annat med Daniel Poohl, chefredaktör på tidskriften Expo, som sa att han inte var förvånad för utvecklingen. Poohl pratade också en hel del om den make over som Sverigedemokraterna genomgått och hur farligt det är när extremister försöker maskera sitt sanna jag för att vinna sympatier. Jordi besökte också en skola i Rinkeby där rekorn uttryckte att det enbart var positivt att mindre än 1 procent av eleverna på skolan var svenska. Detta var dock något som visade sig ha litet stöd i lärarrummet där han pratade med två spansktalande lärare och en argentinsk socialarbetare.

Den spanske journalisten frågade också vanligt folk på gatan vad de tyckte och fick varierande svar. Det var också ganska många som sa att de inte svarade på frågor om politik.

Programmet avslutades med en mycket märklig intervju av Jimmie Åkesson, i vilken Jordi gjorde allt han kunde för att håna partiledaren. Det slutade med att Åkesson reste sig och gick därifrån.

Jag vet inte riktigt vad spanjorerna kan ha fått för uppfattning om situationen i Sverige. Jag vet inte heller om grundsyftet var att informera eller om de bara var ute efter sensationsvärdet i att få Åkesson ur balans. Jag hoppas ändå att all typ av information runt de här människorna tjänar till att få upp människors ögon för att det här inte är lösningen, och att detta leder till att Sverigedemokraterna inte finns kvar i riksdagen efter nästa val.

En liten sväng

Det som skulle bli ett par timmar med lite lunch utvecklades till lunch, drinkar och ett antal timmar på ett dansgolv. Det var längesen maken och jag var ute tillsammans och det var mycket, mycket trevligt och välbehövligt. Det enda tråkiga är att barnen så klart blev kvar hos farmor och inte är hemma för att tända första adventsljuset nu på morgonen. Vi tar det i kväll i stället.

Pynta, jobba, vara social

Dagen är fullspäckad! Nere i vardagsrummet står redan julpyntet och väntar. Jag sitter vid datorn och jobbar, när jag inte bloggar. Störst och minst är vakna och ska tillsammans med fadern sätta igång med städning inför pyntningen.

Det spöregnar vilket innebär att rugbyträningen förmodligen blir inställd, vilket inte gör något just i dag. Vi har bokat in barnen på lunch hos farmor eftersom maken och jag är bjudna på paellalunch hemma hos en god vän. Det har varit bestämt länge och datumet flyttades till och med för att vi skulle kunna vara med. Så även om jag inte har tid ska vi åka dit ett par timmar.

I morse väcktes vi förresten av en liten tjej som kom in med leksakskatalogen i högsta hugg. Hon kröp upp och satte sig mellan oss och med smackande tunga började hon peka ut allt hon tyckte om. "Este me gusta! Quiero musho, musho, musho!!" Jag som hade tänkt att de skulle få ett paket var får nog tänka om lite. Lilltjejen fyller ju dessutom år på juldagen och vi ska ha kalas för henne här innan vi åker sedan har vi julafton, ytterligare ett kalas och för att toppa det hela med grädde: Reyes!!

Det kan också se ut så här

Lillasyster drar storebror.

Bilbrist

Varje morgon när vi går till skolan - det tar lite drygt en kvart - är det en liten kille som beklagar sig högljutt. Fast han vet att vi inte har någon bil, fast han vet att han måste gå, frågar han varje morgon: "Har vi bil?" Sedan följer han upp sin fråga med: "Jag vill inte gåååå!!"

I går såg det ut så här på väg till skolan:

Och på vägen hem var mellansonen bara en liten prick längst nere i backen när vi andra redan stod på krönet. 

De gräl, tårar, arga ord, hot som detta missnöje leder till är totalt energitömmande. Jag fasar för lämningar och hämtningar och är helt slut när jag väl kommer hem. Jag har nu kommit fram till två lösningar på detta problem: ny bil eller adoption. Jag lutar nog åt det första.

Frukost

I dag har jag ätit frukost ute med två underbara tjejer. Man kan faktiskt säga att det blev både frukost och förmiddagsfika för jag kom hem för ungefär en halvtimme sedan. Vi åt bokstavligt talat ute eftersom vi tvingade den något motsträvige caféanställde att torka av bord och stolar så vi slapp sitta inne i den rökiga lokalen. Samtidigt som vi satt och hade det skönt i solen fick jag ett mejl från min far med en bild på ett snötäckt gotlandslansdskap.

Besök

Plockar undan, lagar mat, dammduger ... I dag får vi besök, ett sånt där bra besök. Kuddarna ligger på plats i soffan där jag tänker tillbringa hela eftermiddagen med att prata viktigheter medan sex barn härjar fritt i resten av huset.

När barnen vaknade i morse visste det att det skulle bli en bra dag. I väg fort för att klara av det man måste, för sen, sen ... Finaste, goaste sextetten!!

Inredningstips

Nytvättade kläder, regn mot rutan, ett litet element och vips så har du ett nytt vardagsrum.

Uppdatering angående simningen

I går gick stora sonen med på att gå till simningen. Han var nervös. Jag var nervös, fastän maken hade pratat en lång stund med tränaren tidigare på kvällen. När vi kom fram gick han en omväg för att de andra grabbarna inte skulle se honom. Vi väntade en stund på att den pojken som han trivs med, som är snäll, skulle komma, men till slut gick han in ändå.

Jag hade ont i  magen när jag gick därifrån och undrade om det här verkligen var rätt.

Efter träningen kom sonen ut med ett stort leende på läpparna och berättade att han nu var medlem i El club de los fuertotes (De starka killarnas klubb, ungefär). Han berättade också att en annan pojke inte fick vara med. Den pojken skulle bara få vara med när Viktor åker på semester till Sverige.

Jisses, vad säger man! Jag förklarade att jag var glad för sonens skull men att det inte är okej att alla inte får vara med i klubben. Han svarade då att det inte var hans fel och att han hade fått vara med om det hade varit hans klubb.

Ska det vara så här från och med nu?  Hur hittar man en balans mellan att vilja att barnen är väluppfostrade, snälla och respekfulla men att de samtidigt tar för sig och inte låter sig hunsas?

Tvåspråkighet och läxor

I vår familj är tvåspråkigheten självklar. Hela familjen förstår och pratar de båda språken. Jag har alltid varit noga med att prata svenska med barnen även om de svarar på spanska, och oberoende av vem som finns i närheten. Men nu har jag märkt att det börjar bli väldigt svårt att använda svenskan när jag hjälper åttaringen med läxorna.

På onsdag har han prov i naturvetenskap och jag har inte hjärta att komplicera det hela genom att tvinga honom att lära sig alltihop även på svenska. Vissa termer har jag till och med fått slå upp för att kunna förklara för honom på spanska.

Hur gör ni andra utlandssvenskar? Håller ni stenhårt på ert eget modersmål i dessa lägen? Och ni som har fler språk än två? Jag känner mig lite rådvill eftersom jag vill att han ska ha ett bra ordförråd och förståelse för svenskan samtidigt som jag inte vill förvirra och lägga ännu tyngre börda på honom än den som skickas med hem från skolan.

I dag bollkalle

A-laget spelar och Viktor jobbar som bollkalle. Vi är djupt nere i rugbyträsket igen, mycket djupt.
(Sonen står med en boll framför fötterna längst bort i bild, om ni nu inte ser det ; )

Avbrutet

Nu är vi tillräckligt blöta, allihop!! Ingen mer rugby i dag.

Vinst

Det spöregnar men de vann andra matchen. Viktor spelade hela första halvleken.

Lycklig

Börjar på bänken

Uppvärmning

Åh, vad roligt det är att mobilblogga!!

Sevilla

Det regnar i Sevilla i dag!! Nu ska vi leta upp Viktor.

Mamman

Vicky påpekade i mitt första inlägg att det fattades en bild så här kommer den:

Ingen simning

Det blir ingen simning i dag. Ämnet har kommit upp vid flera gånger under dagen. "Det är ju bra med simning för den gör mig stark och det behöver jag när jag spelar rugby", lät det i förmiddags. Sedan blev tongångarna mer och mer oroliga tills han började gråta bara en liten stund innan det var dags att åka.

Vi bestämde att strunta i att åka dit för vara med och prata med ledare och föräldrar. Vi tar det på måndag. I morgon är det rugbyturnering i Sevilla. Det är stort, underbart, härligt! Vi koncentrerar oss på det.

Svenskungen

I går vägrades älsdste sonen tillträde i den grupp som styr i omklädningsrummet efter simningen. Ledaren i gänget ansåg inte att ens svenskunge platsade. Min son är nu den ende som inte för vara med och också därför den som får stå ut med tråkningar och skämt mer än alla andra.

I går grät han när han kom hem efter träningen. Jag höll honom hårt och länge. Vi pratade och jag berättade för honom hur fin och underbar han är. Jag sa också att om det inte blir någon ändring - det har varit problem förut - kanske det är lika bra att han slutar. Förut har jag alltid försökt uppmuntra honom och säga att det säkert blir bättre, men nu vet jag inte längre. Vi har pratat med ledarna som säger att de vidtagit åtgärder, men det fungerar uppenbarligen inte. Fan för skitungar som ska förstöra det roliga. Jag blir så arg och ledsen, förtvivlad. Vad gör man?

Paus

Äldste sonens röda ögon och påtagligt hesa röst fick mig att ta ett snabbt beslut i morse: paus!! Jag tror att vi alla behöver en paus. I dag har vi startat dagen - alla utom sjusovaren så klart - med mys i dubbelsängen, bad och nu soffhäng. Jag tänker fortsätta dagen med bak, massor av kramar och läsning. Paus.

Välkomna

Det är de här filurerna det handlar om:

Och den här:

Min förskräckligt härliga familj!