Uppdatering angående simningen

I går gick stora sonen med på att gå till simningen. Han var nervös. Jag var nervös, fastän maken hade pratat en lång stund med tränaren tidigare på kvällen. När vi kom fram gick han en omväg för att de andra grabbarna inte skulle se honom. Vi väntade en stund på att den pojken som han trivs med, som är snäll, skulle komma, men till slut gick han in ändå.

Jag hade ont i  magen när jag gick därifrån och undrade om det här verkligen var rätt.

Efter träningen kom sonen ut med ett stort leende på läpparna och berättade att han nu var medlem i El club de los fuertotes (De starka killarnas klubb, ungefär). Han berättade också att en annan pojke inte fick vara med. Den pojken skulle bara få vara med när Viktor åker på semester till Sverige.

Jisses, vad säger man! Jag förklarade att jag var glad för sonens skull men att det inte är okej att alla inte får vara med i klubben. Han svarade då att det inte var hans fel och att han hade fått vara med om det hade varit hans klubb.

Ska det vara så här från och med nu?  Hur hittar man en balans mellan att vilja att barnen är väluppfostrade, snälla och respekfulla men att de samtidigt tar för sig och inte låter sig hunsas?