Underbar dag

Bländande vackert! Om bara barnens humör hade varit lika lysande. Men man kan inte få allt, och två av fem var riktigt glada och goa.

Lussebak

Det gick mycket bättre med baket än med pulkaåkningen. Kan bero på att denna aktivitet utfördes inomhus och på att vi delade upp gänget i små, mellan och stora. Varje grupp fick baka en liten stund innan nästa tog över. Det krävs organisation för att styra upp sexbarnslivet.

Besök

Plockar undan, lagar mat, dammduger ... I dag får vi besök, ett sånt där bra besök. Kuddarna ligger på plats i soffan där jag tänker tillbringa hela eftermiddagen med att prata viktigheter medan sex barn härjar fritt i resten av huset.

När barnen vaknade i morse visste det att det skulle bli en bra dag. I väg fort för att klara av det man måste, för sen, sen ... Finaste, goaste sextetten!!

Uppdatering angående simningen

I går gick stora sonen med på att gå till simningen. Han var nervös. Jag var nervös, fastän maken hade pratat en lång stund med tränaren tidigare på kvällen. När vi kom fram gick han en omväg för att de andra grabbarna inte skulle se honom. Vi väntade en stund på att den pojken som han trivs med, som är snäll, skulle komma, men till slut gick han in ändå.

Jag hade ont i  magen när jag gick därifrån och undrade om det här verkligen var rätt.

Efter träningen kom sonen ut med ett stort leende på läpparna och berättade att han nu var medlem i El club de los fuertotes (De starka killarnas klubb, ungefär). Han berättade också att en annan pojke inte fick vara med. Den pojken skulle bara få vara med när Viktor åker på semester till Sverige.

Jisses, vad säger man! Jag förklarade att jag var glad för sonens skull men att det inte är okej att alla inte får vara med i klubben. Han svarade då att det inte var hans fel och att han hade fått vara med om det hade varit hans klubb.

Ska det vara så här från och med nu?  Hur hittar man en balans mellan att vilja att barnen är väluppfostrade, snälla och respekfulla men att de samtidigt tar för sig och inte låter sig hunsas?

Svenskungen

I går vägrades älsdste sonen tillträde i den grupp som styr i omklädningsrummet efter simningen. Ledaren i gänget ansåg inte att ens svenskunge platsade. Min son är nu den ende som inte för vara med och också därför den som får stå ut med tråkningar och skämt mer än alla andra.

I går grät han när han kom hem efter träningen. Jag höll honom hårt och länge. Vi pratade och jag berättade för honom hur fin och underbar han är. Jag sa också att om det inte blir någon ändring - det har varit problem förut - kanske det är lika bra att han slutar. Förut har jag alltid försökt uppmuntra honom och säga att det säkert blir bättre, men nu vet jag inte längre. Vi har pratat med ledarna som säger att de vidtagit åtgärder, men det fungerar uppenbarligen inte. Fan för skitungar som ska förstöra det roliga. Jag blir så arg och ledsen, förtvivlad. Vad gör man?