Förutom det helt självklara, som att vara närmare familjen, har jag helt glömt bort varför jag ville flytta till Sverige. Det är inte så att vi vantrivs, men det har varit en tuff sommar och jag har ofta funderat på om det över huvud taget var värt det. Hade vi flyttat direkt från El Puerto tror jag att det hade varit mer självklart, men vi trivdes i Valladolid, väldigt mycket.
Jag vet att skolan och tryggheten var en stor bidragande faktor till flytten, men nu är jag inte alls övertygad om att skolan är bättre och tryggheten har vi inte hittat än.
Tur i alla fall att sommaren har varit fantastisk i all sin solighet.
Alla jag hört som återvänt till Sverige efter en längre tids utlandsvistelse, säger att det tar ett år att liksom vänja sig vid allt så du får nog bita ihop lite till, till våren känns det nog OK och om inte... nada es para siempre ;-)
SvaraRaderaHoppas att det snart kommer kännas bättre. Ibland är det lätt att glömma hur jobbigt man tyckte att vissa saker var när det gått en tid och tänka att det nog inte var så jobbigt som man tyckte då. Det var väl inget impulsivt beslut av er att flytta till Sverige, antar att ni funderade länge och övervägde för- och nackdelar. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Hur känner barnen? Längtar de tillbaka? Spanien finns ju kvar om ni skulle ändra er och vill tillbaka. Men jag tror också att man måste ge allt lite tid. Kram på dig vännen. Tänker på dig.
SvaraRaderaÅh naj! Jag som väldigt nästan är på väg hem till Sverige. Berätta mera. Är det barnen som inte trivs eller är det ni vuxna? Kan du inte maila mig om du får tid? sararunesson@yahoo.co.uk KRAM Sara
SvaraRadera