Mår verkligen inte bra. Förkylningen släpper inte sitt grepp och det känns som jag har en hjälm över huvudet som trycker mot tinningarna. När jag ringde hem i morse för att höra hur det var med stora sonen, som också är sjuk, frågade han vem jag var. "Det låter inte som du, mamma."
Det är inte annat än att jag tycker lite synd om mig själv och längtar extra mycket efter maken.
Varm kram. Nu ar det ju inte lange tills de kommer. Du far ta Eira och krama henne extra mycket. Krya pa dig!
SvaraRaderaTack, Sara!
SvaraRaderaMen usch vad jobbigt det låter, hoppas du kan vila ordentligt och snart är på bättringsvägen igen. Kramar
SvaraRaderaTack, Vicky!
SvaraRaderaStackars, stackars dig! Krya på dig! Kram!
SvaraRaderaTack, Karlavagnen!
SvaraRaderaDet är tur att jag har min fina bloggvänner som ömkar mig lite ; )