Fyra dagar

Det har gått drygt fyra dygn sedan han kom och han är en precis lika självklar del av mitt liv som alla de andra har varit. Jag hade funderingar innan, om jag skulle kunna knyta an på samma sätt, om jag skulle våga, men när jag fick se honom var det lika kört som vanligt. Min lilla ljuvliga unge som sitter ihop med mig på samma villkorslösa sätt som sina syskon. 

I går blev jag utskriven från BB och jag har sovit hemma i natt. En onaturlig situation att åka hem utan mitt barn men en nödvändighet om vi ska orka med det här. Vi sover hemma, turas om att vara på sjukhuset på dagarna och jag kan vara med de andra barnen på ett helt annat sätt igen. Jag försöker att inte ha allt för dåligt samvete för att de får mycket mindre av sin mamma än vanligt, men det är inte lätt. Vi behöver varandra.