Tack, för alla fina kommentarer jag fick på inlägget i går.
I dag är det en ny dag och jag mår mycket bätte, det är ju oftast så. Jag hade en supertrevlig eftermiddag ute på gården med några av de andra mammorna. Jag är verkligen rörd över hur mycket de engagerar sig i mina bekymmer. I går kom en av mammorna med ett telefonnummer till en barnmorska som jobbar på sjukhuset. Den här mamman hade berättat om mig och den andra kvinnan sa att jag var välkommen att ringa för att få lite tydligare svar från någon som känner varenda barnmorska på hela sjukhuset. Mamman som kom med numret hade jag träffat en gång förut på affären här i området.
Det alla säger är att det har blivit mycket mer humant (de använder faktiskt just det ordet) än vad det var för bara 5-6 år sedan, att det knackas på dörren innan någon går in i rummet, att bemötandet och respekten är helt annan. Sen är arbetssättet som det är, vilket gör att det ofta slutar med insatser på slutet, och i början också för den delen. Igångsättning, klipp i mellangården, tång, sugklocka, att någon trycker ut barnen ... Barnmorskan som jag har fått numret till hade sagt att det bästa, om man vill ha en naturlig förlossning, är att stanna hemma så länge som möjligt. Jag vet inte hur trygg jag känner mig med den tanken.
Nu ältar jag igen. Meningen med det här inlägget var ju egentligen att säga att jag mår bättre i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tog dig tid.