Hurra!

Barnen var helnöjda när vi hämtade dem, eller i alla fall grabbarna. Eira sa att det var tråkigt och att alla var dumma, men enligt fröken hade hon varit lugn och allt hade gått bra förutom att lillfröken bara pratat svenska med henne.

(Jag har nog glömt att berätta att Eira, som innan sommaren knappt yttrade sig på svenska, har vänt helt och nu knappt pratar spanska. Jag är så glad att maken kan svenska och att detta därför inte är något problem här hemma. Jag är inte heller ett dugg orolig för att hon inom en snar framtid kommer att byta språk igen.)

Hur som så känns det här med skolan som ett uppköp. Den är mindre än den förra vilket gör att den verkar vara mycket mer öppen och familjär. Lärarna, de vi träffat, har varit supertrevliga och välkomnande på ett sätt som jag inte varit med om förut i spanska skolan. Jag är hoppfull och glad, och att Viktor svarade att han är från Sverige när hans fröken undrade var han kom ifrån är dagens plus!!