Vila

I dag sitter jag magsjuka i en fåtölj och läser. Detta efter att maken tagit sig an hela barnaskaran på morgonen och låtit mig sova till elva.

Precis vad jag behövde, förutom magsjukan då. Men faktum är att den nästan var nödvändig med magsjuka för att jag på allvar skulle vila.

Så ljuva

En vacker bild på nöjda och goa barn. En storebror som gärna läser för sin lillasyster. En lillasyster som ser upp till sin storebror och sitter tyst och lyssnar.

Ja, ni förstår ju själva vilken kraft det gick till att övertala storebror och hur löjligt kort stund det tog innan myrorna kliade alldeles tokigt mycket i lillasysterns brallor, trots att hon fick som hon ville.

Men det kommer jag ha glömt om några år när jag tittar på bilden, suckar längtande och minns vad små och ljuvligt snälla de var.

Goda grannar

Den här dagen började med att två av tre barn missade skolbussen.

Allt på grund av att mamman lämnades ensam med hela morgonbestyret och helt tappade greppet. Endast den stora sonen, som klokt nog hade gått i förväg, kunde lugnt och fint kliva på bussen. Då hade vi andra inte ens tagit oss utanför dörren.

Jag vet inte om det var mitt oborstade hår, makens för stora skor på fötterna eller den stirriga blicken som gjorde det, men en av mina snälla grannar stannade bilen framför oss och sa åt de två eftersläntrarna att hoppa in. "Jag har gott om tid och är ändå på väg åt det hållet", sa hon.

Vad vore jag utan mina goda grannar?

Lite lätt knägång

Orken tryter.

Jobb, bebis som inte sover bättre utan återigen sämre på grund av snor och feber, tre andra ungar som ska ha sitt, läxläsning, matlagning etc.

Inget konstigt, inget nytt, men just nu lite mycket.

Jag som till och med hade planerat en boksågning den här veckan har inte ens hunnit med ett litet gnällinlägg.

Ja, ja, här har ni gnället så kan ni kanske vänta er en boksågning om några dagar.

Kontroll

8060 gram tung och 72,2 cm lång helt perfekt, vacker och ljuvlig liten unge. Det kanske inte var exakt de ord barnläkaren använde men enligt min helt fria och klart subjektiva tolkning var det så hon menade.

Om någon undrar

Jaha, kanske ni tänker, hur gick det egentligen med den där lille sötnosen som höll på att driva sin mamma till vansinne?

Jo, det ska jag berätta för er.

Bebisen sover numera (förutom några mindre bakslag) 22-3/3:30-6/6:30 och går sedan upp med oss 8:30. För någon som inte har barn, eller som har barn som alltid har sovit tolv timmar, kan detta fortfarande tyckas vara alldeles för likt någon typ av medeltida tortyr, men för mig är det himmelriket.

Han somnar dessutom i spjälsängen helt själv både på kvällen och på dagen när han sover siesta. Och allt detta på knappt två veckor.

Två veckor till så kanske jag också har lärt mig att sova ordentligt igen. Ska faktiskt gå och lägga mig nu.

Ettan

Det var nervöst i morse, riktigt nervöst, men väl på plats kändes det bra. Stora killen! 

Skolstart

I morgon drar det i gång, med dunder och brak, och som vanligt känner jag mig inte alls redo. Vi har inte ens varit och hämtat böckerna som vi beställt. (650 euro går det kalaset på, och då är inte allt övrigt skolmaterial inräknat i det.)

Informationen från skolans sida är dessutom extremt knapphändig. Vi vet att Viktor kommer att få nya klasskompisar (de blandar ihop de båda klasserna) men vi vet inte vilka de är. Inte heller vet vi vilka lärare han får.

Lukas börjar ettan och inte heller där vet vi något om vare sig klasskompisar eller lärare.

Eira är den enda som har samma som förra året, vad jag vet.

Usch, jag vänjer mig aldrig vid det här med hur skolan funkar.

Sista helgen med gänget

Eller innan skolstarten i alla fall, och vi har en helt underbart lugn och mysig helg.

I går var vi i Simancas och tittade på festligheterna som utspelar sig där i helgen. Barnen hoppade till och med över en brasa efter att vi tillsammans med de andra byborna hade gått i ett långt led genom stan ner till kapellet där La Virgen de Arrabal firades.

I dag sov vi länge, åt en sen frukost, tog en promenad och köpte lördagsgodis och nu är de lagspel i Wii som gäller. Vi skulle kunna gå ut till poolen men vi tycker att det är för varmt.

Ja, ni hör ju, bättre kunde vi inte ha det.

Snart vardag

Om ni inte har uppfattat det så kan jag berätta att mina barn fortfarande har sommarlov. Skolan början inte förrän på måndag och som vanligt är de här sista veckorna av ledighet alldeles onödiga.

Jag jobbar för fullt, ungarna bara hänger i soffan eller i bästa fall ute på gården. Och det blir liksom inget vettigt av något.

Men snart, snart är vi inne i den välsignade vardagen igen så att vi återigen kan börja längta efter lediga dagar och soffhäng.

Det smittar

Hundra tusen barn vill hon ha, eller kanske bara ett för annars blir det nog för dyrt.

Godingen

Och så här ser han ut den lille tuttgalningen. Nog så söt när han är på sitt ljuvaste humör.

Kalla mig dr Drew

Avvänjningen fortsätter på baby rehab.

Vi uppmuntrar och stärker, ger kärlek och sätter hårt mot hårt.

Nattningen går relativt smärtfritt men han sover fortfarande inte mycket mer än en timme förrän han vaknar igen, ställer sig upp i sängen och börjar gapa. Då är det napp, klapp, mjuka ord, dutt i baken, tills han somnar om.

Detta fortsätter hela natten med olika långa mellanrum och maken och jag turas om att nappa, klappa, jollra och dutta.

06:00 är vår gräns, då får han komma till bröstet. Då är det nästan morgon, tänker jag.

Jag har med detta sovit något bättre, men jag drömmer många mardrömmar och i dag vaknade jag med huvudvärken från helvetet. Men ändå bättre och hoppet lever om att det snart blir ännu bättre.

Tack!

Ni förstår nog inte hur mycket det värmer att ni tar er tid att kommentera och ge omtanke, tack.

Natten har innehållit en och en halv timmes skrik men även fyra timmars oavbruten sömn.

När det sedan var dags att gå upp blev jag kvar i sängen ett par timmar till.

Vågar inte riktigt tro att det blir ännu bättre i natt,  men kanske ...