fredag 30 november 2012

Äntligen

I ett år har lilltjejen pratat om sin födelsedag, för att inte säga tjatat! Förra året blev det inget kalas för kompisarna och det där har gnagt i henne sedan dess. Eftersom jag planerade så oerhört dåligt och födde henne på juldagen har vi bestämt att kalas ska hållas nu på söndag. Detta innebär också att hon i dag har med sig fika till skolan för att fira även där. Något onödigt kan tyckas eftersom hela klassen är bjuden på kalaset, men ska det vara så ska det och jag lovar att hon inte hade nöjt sig med mindre. 

Så här glad och ljuvligt vacker var hon i morse. 


Jag har ju förresten glömt att berätta att Eira inte längre är singel. Hon har inte mindre än två pojkvänner, Emilio och David. Tydligen började det med Emilio och sedan ville David också vara med på ett hörn.

Vi pratade om detta häromdagen vid middagsbordet och hon tyckte först inte att det var något problem att ha två killar. Jag höll med om att bara alla är överens så är det okej. Då kom hon självklart på andra tankar och tyckte att det var en ännu bättre idé att de båda uppvaktarna skulle slåss för att se vem som skulle få henne.

Mycket intressant att min dotter tycks vara född på medeltiden!

onsdag 28 november 2012

Livsfarligt med pojkar som leker med dockor

I dag tipsar Annika om ett antal artiklar i Svenska dagbladet som hon tycker är läsvärda eller intressanta. En av de artiklar hon tipsar om handlar om svenska könsneutrala leksakskataloger och hur detta lyckats uppröra människor runt om i världen.

Jag läste om katalogerna redan förra veckan och förundrades över en del av kommentarerna i de svenska tidningarna kommentarsfält. Speciellt män verkar av någon anledning känna sig hotade av att små pojkar fotas med dockor, kök och barnvagnar. Det var i alla fall inte vad jag såg några kvinnor som klagade på fotona på flickor som lekte med pistoler och bilar.

Jag har så svårt att se vad problemet är. Min äldsta son, till exempel, hade dockor när han var liten och leksaksköket var något av det han lekte mest med. Ett år ville han köpa en klänning som han gick omkring i hela sommaren. Jag ska erkänna att jag inte lät ha honom ha på en konfirmation som vi var bjudna på, feg som jag var, men annars hade han på sig den när han ville. Jag minns även en gång när han var ungefär 5 år och tyckte att en mörkhyad bebis i en reklamfilm var så himla söt att han också ville ha en sån bebis när han blev stor. "Då får jag skaffa en afrikansk flick- eller pojkvän", sa han då.

Det är en självklarhet i vår familj att uppfostra våra barn till att välja själva vad de vill vara, och nu är min tioåring en rugbyspelande tjejtjusare av stora mått trots dockor, klänningar och föräldrar som har en mycket öppen inställning till homosexualitet. Vad det blir av de andra får de bestämma helt själva utan att någon berättar för dem vad som gäller för pojkar respektive flickor.

tisdag 27 november 2012

Annat kul

Vi håller inte bara på med löss i den här familjen om ni tror det. I dag har vi nämligen städat hela huset med tanken att vi skulle julpyntas, men att städa med fyra ungar i huset tog lite längre tid än jag hade räknat med. Soffan fick sig i alla fall några nya röda kuddar och nya röda filtar och nu sitter jag här med tända ljus och myser i allt det röda. Det kanske blir bra med jul här i alla fall, lugnt och skönt, och rött.

Och inspirerad av Tina vill jag berätta att detta har varit dagens soundtrack (plus lite Sean Banan för att hålla barnen nöjda).

torsdag 22 november 2012

Döden

När jag var liten led jag av en lamslående dödsångest. Jag kunde stå framför spegeln och se hur jag förvandlades till ett skelett, och att somna var ofta ett enda långt "tänk om jag inte vaknar i morgon". När jag blev lite äldre lärde jag mig att kontrollera panikattackerna men känslan fanns där, låg och lurade, ständigt redo att dra ner mig i ett svart hål.

Men när jag sedan blev mamma ändrade allt fokus. Min egen död hade ingen betydelse längre, det fanns något som var så mycket viktigare: min död skulle göra mina barn moderlösa.

Jag lider inte längre av någon dödsångest men jag är rädd för att mina barn ska behöva växa upp utan mig. I tisdags kväll hände detta någon som står mig mycket nära. Ett barn miste den enda person som varit hans förälder. Det som alla varit rädda för, det som inte fick hända. Och jag är så arg på den förbannade döden, på orättvisan och obarmhärtigheten. Barn ska få ha sina föräldrar och föräldrar sina barn.

Hör du det, Döden!

söndag 18 november 2012

torsdag 15 november 2012

Tid

En av grannmammorna gav mig och Viktor tid tillsammans i dag. Hon tänkte nog inte på det när hon bjöd in de två mellanbarnen att leka på eftermiddagen, men det var så fint att få tre timmar att ägna min stora kille. Vi har bakat, lagat mat, lyssnat på musik och pratat, pratat och pratat. Lillebror sov till och med en stund så vi var helt ensamma. Vi behövde det, båda två.

onsdag 14 november 2012

Strejkbestyr

I dag är det generalstrejk i Spanien i protest mot de extremt tuffa ekonomiska nedskärningarna som slår hårdast mot dem som har minst. Maken strejkar inte men det gör vi andra.

Vi har precis ätit strejkfrukost och ska snart gå och köpa (om affären är öppen) glass som ska intagas ihop med den strejkpaj vi tänker baka. Men först måste alla klä på sig, så klart. Eira har gjort ett riktigt bra jobb med den uppgiften, tycker hon själv.

tisdag 13 november 2012

Val

Det blev flingor till lunch för Eira i dag. Hon smakade på maten först, det gjorde hon faktiskt, men sedan valde jag att inte strida mer än så.

Det är viktigt att välja sina strider mycket väl när man har med Eira att göra. Om du inte är hundra procent säker på att du just den dagen är uthållig nog att vinna är det lika bäst att välja en kompromiss från början. Hon kommer kunna gå långt min dotter. Om hon vill, vill säga!

fredag 9 november 2012

Elva månader

I dag gick Erik sina första steg helt på eget initiativ, utan att vi satt på golvet med honom. Han skrattar och vill busa nästan hela tiden och han blir överlycklig när syskonen kommer hem från skolan. Mer barn och mindre bebis, kan man nog säga.

Som tur är hänger han fortfarande gärna vid bröstet. Detta trots att han har slutat att amma på nätterna, vilket maken är mäkta stolt och nöjd över. Ja inte bara han är nöjd så klart, vi är nog alla glada och lättade över att mamman får sova betydligt mer numera.

I övrigt är han lika underbart söt och pussvänlig som vanligt och vi avgudar honom allihop.

torsdag 8 november 2012

Obama

Jag ser utgången i det amerikanska valet som ett tecken på att det finns hopp för mänskligheten. Förmodligen är det lite överoptimistiskt men jag väljer att vara optimist i dag. Jag har ju ändå satt fyra barn till världen, så lite framtidstro kan ju inte skada.

tisdag 6 november 2012

Arg

Jag hade en skitdag i går. Jag försöker för det mesta att se positivt på min situation och trivs och mår bra på många sätt, men när jag satt här i går och försöker att jobba med en liten bebis hängande i byxbenen och jag blev stressad och irriterad på den underbara lilla för att han inte låter mig vara ifred, slog det över och jag blev arg.

Arg för att jag inte har möjlighet att vara mammaledig med mitt barn. Arg för att det enda alternativet jag har är att sätta min bebis på dagis från fyra månaders ålder. Arg för att jag jobbar och sliter och när jag räknar samman pengarna efter att ha betalt sjukförsäkringsavgiften, skatt och skatt som ska betalas i förskott för nästa år, har jag knappt något över. Arg för att den spanska staten tog ifrån mig den lilla hjälp jag hade samtidigt som den räddar banker, subventionerar katolska privatskolor och ser till att kyrkan är fortsatt helt skattebefriad. Arg för att småbarnsfamiljer vräks från sina hem av  banker som utan att fråga lånade dem mycket mer pengar än vad som var rimligt för bara några år sedan. Arg för att den välfärd som har byggts upp snart är totalt nedriven. Arg för att högerregeringen vill ta ifrån mina homosexuella vänner de rättigheter de har kämpat så hårt för.

På eftermiddagen tog jag med barnen in till Simancas för att de skulle få gå på sina aktiviteter. Vi promenerade med höstluft i lungorna, lekte, fikade och fick bebisen att kikna av skratt. De är helande, mina barn.

söndag 4 november 2012

Rugby i alla väder

Det blev en extremt blöt och lång dag i går och Lukas hade till och med feber när vi kom hem. Trots detta blev det ändå en bra dag och det var underbart att se hur roligt Viktor hade, hur han njöt av att få spela och umgås med rugbypolarna.

Inför sista matchen frågade jag om han ville spela mer, eftersom det var några av spelarna som inte orkade mer på grund av allt det blöta och kladdiga, men han bara tittade på mig och sa att det var klart att han skulle spela.

Jag tänker att det är karaktärsdanande, men det kan ju även vara så att det är ren galenskap. Eller så är det helt enkelt arvet det beror på.


lördag 3 november 2012

Tidig morgon

Klockan är knappt sju och vi sitter redan i bilen på väg mot Gijon. Viktor har redan varit på väg i en timme med övriga laget i bussen. Det ska förmodligen regna hela dagen men vi trotsar vädergudarna och hoppas på det bästa.

fredag 2 november 2012

Sömn på riktigt

Vi har långledigt här i norra Spanien och det firade vi i dag med att bebisen för första gången i sitt snart elva månader långa liv sov hela natten. Från 21:00 till 07:00 då han fick en flaska välling och somnade om till strax innan tio.

Vi hyser inga större förhoppningar om att detta ska upprepas i natt, men vi ser ljuset i tunneln skina riktigt klart nu.