I El Puerto

I går blev vi plågsamt påminda om varför vi inte åker hit oftare. Vi kan kanske sammanfatta det hela med att berätta att jag sjönk så lågt att jag totalmutade tre av fyra barn till att hålla tyst ett par mil.

Frågan för dagen var också hur många gånger man kan fråga hur långt det är kvar på 6,5 timme!!

Inte klokt någonstans

Varje gång ungarna sätter på den totalt olidliga låten Gangnam style händer detta: 

Ska det verkligen vara så?

Slut på vilan

Det är minsann inte helgdag i Spanien i dag och eftersom Lukas fröken var noga med att påpeka att vardagar är läxdagar så ser det ut så här hemma hos oss i dag:

Nattliga olyckor

Att väckas av nedspydda barn är nog det värsta som finns, men nedbajsade barn kommer inte långt efter.

Det blev nog lite väl mycket popcornätande i går när Eira och jag var på biopremiär och jisses vilken natt. Duktiga tjejen försökte ta hand om det hela själv innan hon började gråta och ropade på oss. Jag önskar att hon hade ropat på oss innan hon bytte trosor, byxor och drog in allt på toaletten.

Överallt!!

Men vi hade en supermysig kväll i biomörkret och femåringen var mycket nöjd med sin dag. 

Fem år!

I dag är det förvisso juldagen men vi firar inte jul i dag utan födelsedag. Fem år har det gått sedan min viljestarka, vackra dotter föddes och det ska firas ordentligt för den här födelsedagen har det pratats om i närapå ett år. Varenda granne, anställd på snabbköpet i området, klasskompisar och lärare vet att i dag är det Eiras födelsedag! 

Det var hon själv som mycket nöjt konstaterade att dagarna som fyraåring nu är räknade och att ett helt nytt kapitel påbörjats. Älskade femåring!

God Jul!

God jul och gott nytt år

från hela den förskräckligt

härliga familjen!

Överraskning

Vi fick paket i dag med posten och jag blev så glad och rörd och överraskad. Tänk vad mycket lite svenskt godis (det var paket med också men de får vänta till julafton) kan betyda så här i juletid när man längtar hem lite extra. Tack så jättemycket, storasyster med familj!!

Torsdagslugn och skolstress

Barnen ligger i sina sängar, maken är på julmiddag och jag sitter här i soffan och njuter av lugnet.

I morgon får barnen jullov och detta firas med julfestival som de närmast sörjande är inbjudna att bevittna. Det har övats sånger och danser i att par veckor och det ska bli spännande att se resultatet. Äldsta sonen var riktigt nervös när han gick och la sig.

Betyg för den här terminen fick de redan i går. Det var väldigt blandade resultat, eller ett väldigt bra fullt med positiva små noteringar och ett inte lika bra fullt ned tråkiga negativa kommentarer. Nu handlade inte det negativa om dåligt uppförande eller brist på förmåga utan om dålig ordning och glömda läxor, men om syftet med detta är att motivera så är de väldigt fel ute. Jag orkar nog inte gå in mer på detta men det är som vanligt galet enerverande att ha med det spanska skolsystemet att göra.

För övrig hade sexåringen med sig en lång lapp med anvisningar om vad som ska göras under lovet. Fröken hade även skrivit att alla dagar som inte är helgdagar ska de göra läxor för att inte tappa den goda studierytmen.

Näpp, nu säger jag inte mer om detta.

Julbestyr

Jag hinner inte blogga just nu eftersom det tar så fruktansvärt mycket tid att få allt klart inför jul. I går var jag på Ikea och köpte svenska nödvändigheter och i dag på både Carrefour och Froiz för att införskaffa alla andra nödvändiga och inte fullt då nödvändiga godsaker.

Jag har inte heller glömt att besöka minst sjuttioelva leksaksaffärer med varierande men lika onödigt innehåll allihop. Jag älskar verkligen julen men jag önskar att den handlade enbart om familj och mys och inte ett skit om plastiga Barbiedockor och skräniga videospel.

Mysigt kommer det nog att bli i alla fal och jag hoppas att ungarna blir glada över klapparna och har vett att leka med den mer än en kvart innan de glömmer bort vad det var de fick.

Söndag

Vi startar dagen med lite kärlek och fortsätter med lunch hos några grannar, men först måste vi hämta hem tioåringen från en rugbykompis. Han har sovit borta i natt och säkert haft jättekul men nu längtar vi efter honom. Eller jag har längtat sen jag gick och la mig: det är fel att inte ha alla hemma när det är läggdags.

Lugn söndag.

Dagens Erik

Eller snarare gårdagens, men ändå. Det är inte klokt hur mycket som har hänt den senaste veckan med Erik. Det var som maken sa: "Förra lördagen när vi var och tittade på rugby (Erik får alltid hänga med) tog han några steg men kröp mest. Nu på lördag kommer de få se honom springa nästan."

Ja, ni ser ju själva.

Att hålla på traditionerna

I morse väckte jag barnen lite tidigare än vanligt och ledde ner dem till soffan där jag har förberett med frukost och Luciamorgon. Jag hade till och med ställt fram en burk med pepparkakor från gårdagens julbak och efter lite skönsång från domkyrkan i Uppsala tittade vi på dagens avsnitt av julkalendern. 

Jag läste i Saras blogg om det där med att längta hem lite extra runt högtider och jag håller med om det. Jag vill ju så gärna ge mina barn allt det där julmyset som jag fick som liten. Så jag kämpar på med pepparkaksbak, julkalender, tändning av adventsljus, julgodistillverkning, olika julpyssel etc, men det blir inte som "hemma", det blir det inte. 

Men vi gör så gott vi kan. 

12-12-12

Om det mot förmodan skulle vara så att världen inte går under i dag är detta ändå ett datum som är väl värt att nämnas i min familj. Det är nämligen så att vår självutnämnde (dock inte helt utan kriterier) klanhövding fyller år i dag. Det är första födelsedagen i nya huset och som vanligt önskar vi att vi hade kunnat vara där för att gratulera, men eftersom detta inte är möjligt har jag i alla fall tagit mig tid att göra ett nytt collage för att på något litet sätt vara delaktig i firandet.

Som ni kanske ser på bilderna är morfar en stor favorit hos min dotter. Hon hade faktiskt en period när hon allt som oftast sa att hon skulle ringa morfar så fort något inte gick hennes väg, för det är ju faktiskt han som bestämmer och inte jag. Och det kan ju ligga något i det.

Grattis pappa!!!

Mer Erik

Två sorters tårta, paket, lek med både syskon och tre grannbarn var helt tillräckligt för 1-åringen som när kalaset led mot sitt slut var rejält trött och lite ledsen.

Det blev inte så många bilder tagna den här gången heller (vet inte vad som har hänt med mig) men jag har laddat ner ett program och försök göra ett collage av det hela. Inte heller detta blev särskilt lyckat men jag bjuder ändå på resultatet här:

Ja, ni ser ju själva. Jag lovar att öva lite till nästa gång. 

Jag har även en liten film som visar att lillkillen nu har tagit sig upp på fötter på riktigt, sen lovar jag att sluta tjata om bebisen ett litet tag, även om det är svårt : )

Ett år!!

Ettåringen i nya kläder och med sitt nya pussel i handen. Fyller man ett så gör man!

Snart 1 år

Förra året vid den här tiden var jag hemma hos mamma igen efter att ha tillbringat en natt och morgon på förlossningen i Karlskoga. På förmiddagen hade värkarbetet stannat av och jag fick välja om jag ville stanna kvar eller åka hem. Jag var något nedslagen och enormt trött efter två nätter med värkar så jag valde att ta medicin för att stanna av värkarna ytterligare och åka hem och vila. Så länge barnet i magen mår bra har igångsättning aldrig varit ett alternativ för mig. Jag vill att kroppen ska få jobba i sin egen takt och i så stor utsträckning som möjligt undvika ingrepp och andra åtgärder.

Väl hemma kunde jag sova en stund men sen började det om igen. Vi stannade kvar hemma till ganska sent på kvällen, kommer inte exakt ihåg vilken tid, innan vi åkte i full snöstorm mot Karlskoga igen. Det skulle bli tredje, men tack och lov sista natten med värkar för klockan 04:02 kom han så äntligen. Och jag minst de sista minuterna av förlossningen som något helt fantastiskt. Ljuset var dämpat, det var tyst och lugn i rummet och inför sista krystvärken, när halva huvudet var ute, log jag mot barnmorskan som klappade mig på benet och log tillbaka. Sedan kom den femte krystvärken och han var ute.

Och i morgon fyller han ett år!

Kalaset

I söndags morse var det en mycket förväntansfull liten tjej som vaknade tidigt och möttes av ett paket från farmor.

Paket i julpapper är nog något hon kommer få leva med.

I paketet låg en jättefin klänning med tillhörande strumpbyxor som hon tog på sig direkt efter att frukosten hade intagits och det första adventsljuset hade tänts. Bara en liten stund senare hade både Eira och Erik trillat nedför källartrappan och klänningen var mer röd än lila, som den var från början. Chock och lite smått panik innan vi hade fått klart för oss att båda barnen var okej. Eira hade fått tag i ett av lillebrors ben och vilket förmodligen räddade honom från mycket större skada, och själv hade hon ett jack i bakhuvud som orsakade blodbadet. I stället för kalasförberedelser blev det att åka till sjukhuset och få såret sytt, även om det var klamrar och inte stygn som användes. Som tur var mådde hon bra och vi behövde inte ställa in kalaset som skulle hållas på eftermiddagen.

Jag hade tänkt ta en massa bilder men efter olyckan och det kaos som bröt ut när huset fylldes av 14 femåringar satte stopp för de planerna. Det lektes, åts, fiskades och röjdes helt allmänt i drygt två timmar och födelsedagstjejen var mycket nöjd när det hela var över. Hon fick tre jättefina presenter och resten av vännerna hade pengar med sig. De tog vi med oss i måndags och åkte till Rio Shoping för att införskaffa en tvillingvagn till dockorna och äta middag på Burger King med hela familjen. Kan ju inte bli mycket bättre.

Här vankas det tårta.

Paketöppning. 

Äntligen

I ett år har lilltjejen pratat om sin födelsedag, för att inte säga tjatat! Förra året blev det inget kalas för kompisarna och det där har gnagt i henne sedan dess. Eftersom jag planerade så oerhört dåligt och födde henne på juldagen har vi bestämt att kalas ska hållas nu på söndag. Detta innebär också att hon i dag har med sig fika till skolan för att fira även där. Något onödigt kan tyckas eftersom hela klassen är bjuden på kalaset, men ska det vara så ska det och jag lovar att hon inte hade nöjt sig med mindre. 

Så här glad och ljuvligt vacker var hon i morse. 

Jag har ju förresten glömt att berätta att Eira inte längre är singel. Hon har inte mindre än två pojkvänner, Emilio och David. Tydligen började det med Emilio och sedan ville David också vara med på ett hörn.

Vi pratade om detta häromdagen vid middagsbordet och hon tyckte först inte att det var något problem att ha två killar. Jag höll med om att bara alla är överens så är det okej. Då kom hon självklart på andra tankar och tyckte att det var en ännu bättre idé att de båda uppvaktarna skulle slåss för att se vem som skulle få henne.

Mycket intressant att min dotter tycks vara född på medeltiden!

Livsfarligt med pojkar som leker med dockor

I dag tipsar Annika om ett antal artiklar i Svenska dagbladet som hon tycker är läsvärda eller intressanta. En av de artiklar hon tipsar om handlar om svenska könsneutrala leksakskataloger och hur detta lyckats uppröra människor runt om i världen.

Jag läste om katalogerna redan förra veckan och förundrades över en del av kommentarerna i de svenska tidningarna kommentarsfält. Speciellt män verkar av någon anledning känna sig hotade av att små pojkar fotas med dockor, kök och barnvagnar. Det var i alla fall inte vad jag såg några kvinnor som klagade på fotona på flickor som lekte med pistoler och bilar.

Jag har så svårt att se vad problemet är. Min äldsta son, till exempel, hade dockor när han var liten och leksaksköket var något av det han lekte mest med. Ett år ville han köpa en klänning som han gick omkring i hela sommaren. Jag ska erkänna att jag inte lät ha honom ha på en konfirmation som vi var bjudna på, feg som jag var, men annars hade han på sig den när han ville. Jag minns även en gång när han var ungefär 5 år och tyckte att en mörkhyad bebis i en reklamfilm var så himla söt att han också ville ha en sån bebis när han blev stor. "Då får jag skaffa en afrikansk flick- eller pojkvän", sa han då.

Det är en självklarhet i vår familj att uppfostra våra barn till att välja själva vad de vill vara, och nu är min tioåring en rugbyspelande tjejtjusare av stora mått trots dockor, klänningar och föräldrar som har en mycket öppen inställning till homosexualitet. Vad det blir av de andra får de bestämma helt själva utan att någon berättar för dem vad som gäller för pojkar respektive flickor.

Annat kul

Vi håller inte bara på med löss i den här familjen om ni tror det. I dag har vi nämligen städat hela huset med tanken att vi skulle julpyntas, men att städa med fyra ungar i huset tog lite längre tid än jag hade räknat med. Soffan fick sig i alla fall några nya röda kuddar och nya röda filtar och nu sitter jag här med tända ljus och myser i allt det röda. Det kanske blir bra med jul här i alla fall, lugnt och skönt, och rött.

Och inspirerad av Tina vill jag berätta att detta har varit dagens soundtrack (plus lite Sean Banan för att hålla barnen nöjda).

Söndagskul

Jomen, det här med löss är ju verkligen skitkul!!

Döden

När jag var liten led jag av en lamslående dödsångest. Jag kunde stå framför spegeln och se hur jag förvandlades till ett skelett, och att somna var ofta ett enda långt "tänk om jag inte vaknar i morgon". När jag blev lite äldre lärde jag mig att kontrollera panikattackerna men känslan fanns där, låg och lurade, ständigt redo att dra ner mig i ett svart hål.

Men när jag sedan blev mamma ändrade allt fokus. Min egen död hade ingen betydelse längre, det fanns något som var så mycket viktigare: min död skulle göra mina barn moderlösa.

Jag lider inte längre av någon dödsångest men jag är rädd för att mina barn ska behöva växa upp utan mig. I tisdags kväll hände detta någon som står mig mycket nära. Ett barn miste den enda person som varit hans förälder. Det som alla varit rädda för, det som inte fick hända. Och jag är så arg på den förbannade döden, på orättvisan och obarmhärtigheten. Barn ska få ha sina föräldrar och föräldrar sina barn.

Hör du det, Döden!

Vi

Goaste ungen i stan!

Bebis in action

Sitta på köksbordet och äta äpple med en strumpa i handen, tja varför inte!

Tid

En av grannmammorna gav mig och Viktor tid tillsammans i dag. Hon tänkte nog inte på det när hon bjöd in de två mellanbarnen att leka på eftermiddagen, men det var så fint att få tre timmar att ägna min stora kille. Vi har bakat, lagat mat, lyssnat på musik och pratat, pratat och pratat. Lillebror sov till och med en stund så vi var helt ensamma. Vi behövde det, båda två.

Strejkbestyr

I dag är det generalstrejk i Spanien i protest mot de extremt tuffa ekonomiska nedskärningarna som slår hårdast mot dem som har minst. Maken strejkar inte men det gör vi andra.

Vi har precis ätit strejkfrukost och ska snart gå och köpa (om affären är öppen) glass som ska intagas ihop med den strejkpaj vi tänker baka. Men först måste alla klä på sig, så klart. Eira har gjort ett riktigt bra jobb med den uppgiften, tycker hon själv.

Val

Det blev flingor till lunch för Eira i dag. Hon smakade på maten först, det gjorde hon faktiskt, men sedan valde jag att inte strida mer än så.

Det är viktigt att välja sina strider mycket väl när man har med Eira att göra. Om du inte är hundra procent säker på att du just den dagen är uthållig nog att vinna är det lika bäst att välja en kompromiss från början. Hon kommer kunna gå långt min dotter. Om hon vill, vill säga!

Elva månader

I dag gick Erik sina första steg helt på eget initiativ, utan att vi satt på golvet med honom. Han skrattar och vill busa nästan hela tiden och han blir överlycklig när syskonen kommer hem från skolan. Mer barn och mindre bebis, kan man nog säga.

Som tur är hänger han fortfarande gärna vid bröstet. Detta trots att han har slutat att amma på nätterna, vilket maken är mäkta stolt och nöjd över. Ja inte bara han är nöjd så klart, vi är nog alla glada och lättade över att mamman får sova betydligt mer numera.

I övrigt är han lika underbart söt och pussvänlig som vanligt och vi avgudar honom allihop.

Obama

Jag ser utgången i det amerikanska valet som ett tecken på att det finns hopp för mänskligheten. Förmodligen är det lite överoptimistiskt men jag väljer att vara optimist i dag. Jag har ju ändå satt fyra barn till världen, så lite framtidstro kan ju inte skada.

Arg

Jag hade en skitdag i går. Jag försöker för det mesta att se positivt på min situation och trivs och mår bra på många sätt, men när jag satt här i går och försöker att jobba med en liten bebis hängande i byxbenen och jag blev stressad och irriterad på den underbara lilla för att han inte låter mig vara ifred, slog det över och jag blev arg.

Arg för att jag inte har möjlighet att vara mammaledig med mitt barn. Arg för att det enda alternativet jag har är att sätta min bebis på dagis från fyra månaders ålder. Arg för att jag jobbar och sliter och när jag räknar samman pengarna efter att ha betalt sjukförsäkringsavgiften, skatt och skatt som ska betalas i förskott för nästa år, har jag knappt något över. Arg för att den spanska staten tog ifrån mig den lilla hjälp jag hade samtidigt som den räddar banker, subventionerar katolska privatskolor och ser till att kyrkan är fortsatt helt skattebefriad. Arg för att småbarnsfamiljer vräks från sina hem av  banker som utan att fråga lånade dem mycket mer pengar än vad som var rimligt för bara några år sedan. Arg för att den välfärd som har byggts upp snart är totalt nedriven. Arg för att högerregeringen vill ta ifrån mina homosexuella vänner de rättigheter de har kämpat så hårt för.

På eftermiddagen tog jag med barnen in till Simancas för att de skulle få gå på sina aktiviteter. Vi promenerade med höstluft i lungorna, lekte, fikade och fick bebisen att kikna av skratt. De är helande, mina barn.

Rugby i alla väder

Det blev en extremt blöt och lång dag i går och Lukas hade till och med feber när vi kom hem. Trots detta blev det ändå en bra dag och det var underbart att se hur roligt Viktor hade, hur han njöt av att få spela och umgås med rugbypolarna.

Inför sista matchen frågade jag om han ville spela mer, eftersom det var några av spelarna som inte orkade mer på grund av allt det blöta och kladdiga, men han bara tittade på mig och sa att det var klart att han skulle spela.

Jag tänker att det är karaktärsdanande, men det kan ju även vara så att det är ren galenskap. Eller så är det helt enkelt arvet det beror på.

Tidig morgon

Klockan är knappt sju och vi sitter redan i bilen på väg mot Gijon. Viktor har redan varit på väg i en timme med övriga laget i bussen. Det ska förmodligen regna hela dagen men vi trotsar vädergudarna och hoppas på det bästa.

Sömn på riktigt

Vi har långledigt här i norra Spanien och det firade vi i dag med att bebisen för första gången i sitt snart elva månader långa liv sov hela natten. Från 21:00 till 07:00 då han fick en flaska välling och somnade om till strax innan tio.

Vi hyser inga större förhoppningar om att detta ska upprepas i natt, men vi ser ljuset i tunneln skina riktigt klart nu.

Höst

I går hade vi en helt ljuvlig höstdag här i norra Spanien. Tack var att vi för tillfället endast har en bil (någon tyckte att det var en bra idé att tanka diesel i bensinbilen, inte jag) fick vi promenera fram och tillbaka i Simancas för att alla skulle komma till sina aktiviteter. Vi gick längsmed floden Pisuerga, som kantas av höstskrudade lövträd, och solen sken genom den höga, friska luften.

När vi kom hem på kvällen var jag lyckligt fylld av höstkänslor och somnade gott på soffan.

Sommarminnen

Eftersom jag aldrig kom längre än till London  när jag tänkte redogöra för sommaren för några månader sedan, passar jag nu på att lägga upp några fina sommarbilder från de dagar vi tillbringade i Uttersberg, hemma hos pappa och Dorina. Det är inte annat än att jag längtar både efter vackra Sommarsverige och mina nära och kära. Att inte åka till Sverige över jul börjar kännas som det värsta jävla skitbeslut jag någonsin har tagit.

Soligt

Det låg frost i gräset när vi vaknade i morse men nu värmer solen gott. Tänkte bara att ni som läser från Sverige ville ha lite väderinfo.

Språkövning

Det regnar och är tråkigt så vi passar på att öva lite på svenskan.

Lite av varje

Jag sitter i soffan, mitt kontor, och jobbar i ett helt tyst hus. Maken är ledig och ligger uppe och sover med liten, som har hållit honom vaken halv natten. Snart är det maken som är ett vandrande vrak. Tänk att det ska vara så svårt att få den där lille gynnaren att sova ordentligt.

Lusungen verkar vara lusfri än så länge och nu får jag till och med sätta upp hennes hår varje morgon. Jag får även muta henne med en godisbit varje gång jag ska luskamma henne. Som tur är fick vi ett stort paket med massor av välling och varsin godispåse till de stora barnen från mormor i måndags. För som Lukas sa i morse, svenskt godis är bäst!

Egentligen har jag helt tappat blogginspirationen, har inget att säga, har inte haft på ett tag, men jag är rädd för att vissa av mina läsare skulle bli smått besvikna om jag bara la ner verksamheten så jag kör på ett tag och hoppas på det bästa. Kanske skulle det vara en idé att använda sig av en sån där lista, en sån som Annika håller på med? Får nog fundera på det.

I övrigt önskar jag er en fin dag. Här ska det regna i dag, men det gör inget.

Katten musen ...

var är lusen?

Självklart skulle hon med det längsta och lockigaste håret drabbas. Det är första gången vi råkat ut för detta och det hade varit skönt att slippa även den här gången.

Söndag

Bär bebis, viker tvätt, lyssnar på Melissa Horn och längtar hem.

Snart helg

Det är fredag och Erik och jag har startat dagen med att dansa järnet i vardagsrummet iförda endast pyjamas. Vi tog sedan järngrepp på stöket i köket och har nu gett oss på tvätten.

Det är inte klokt vad man får jobba när man inte har jobb.

Gullungar

Ibland saknar jag dem faktiskt redan innan de går ut genom dörren. Och när Lukas kommer och ska pussas för fjärde gången samtidigt som han berättar hur mycket han älskar mig, ja då är det knappt jag låter honom gå.

Rejält

Bebisspyor i all ära, men när tioåringar blir magsjuka är det helt andra doningar vi pratar om.

Dessutom är det förmodligen ett av de mest otrevliga sätt man kan väckas på klockan två på natten.

Som tur är verkar han redan okej och har vi tur kanske det är över nu.

Trött

Efter två dagars magsjuka är det en del av oss som är ganska trötta, och till och med griniga, i dag. Men det är bara en av oss som är så söt att man näst intill vill äta upp honom.

Kräkbebis in da house

Kvällsmaten kom upp över hela sängen.

Frukosten fick pryda köksgolvet.

Var lunchen hamnar återstår att se.

10 månader

Det går alldeles för fort! Jag tillbringar i princip all vaken tid med denna underbara lilla kille och ändå känns det som jag inte hinner med.

Han går mellan möblerna, skrattar högt och mycket åt sina syskon och så fort jag höjer händerna för att kittla honom, han vinkar åt oss innan han mer eller mindre rusar uppför trappan och sover helt klart bättre nu än för en vecka sedan. Han har fått tre tänder, två nere och en uppe, och Eira älskar att berätta detta för alla hon träffar på.

Helt enkelt oemotståndlig och vår prins.

Sömnsnack

I en vecka har jag nu sovit på soffan utan bebis, utan make. Efter en galen natt förra söndagen tog maken beslutet att helt ta över nattvaket. Erik har sedan dess fått nöja sig med napp när han vaknar på natten och välling vid sjutiden.

Det funkar hur bra som helst och jag får sova. Det bästa hade ju självklart varit att han inte vaknade alls, men han vaknar i alla fall färre gånger än när han har mjölkmaskinen bredvid sig. Och maken somnar om mycket snabbare än jag, mycket snabbare. Han är dessutom extremt nöjd över att jag har gjorts överflödig och det märks faktiskt på Erik att han är mer pappaorienterad numera.

Men som tur är har han inte glömt tutten helt.

Min dag

Med skönsång och muffins väcktes jag i morse av hela min underbara familj. Maken hade fixat en liten present, Lukas överöste mig med pussar, Eira krävde att få en klubba (hallå vilken födelsedagsfest har inte klubbor), Viktor stekte äggröra, rostade och smörade en macka och serverade mig världens godaste frukost och liten log saligt mot mig.

Och hela jag fylldes av lyckobubbel. Vem behöver mer än så på sin födelsedag.

Min unge

Ibland kan man bara inte se sig mätt.

(see full image)

Vila

I dag sitter jag magsjuka i en fåtölj och läser. Detta efter att maken tagit sig an hela barnaskaran på morgonen och låtit mig sova till elva.

Precis vad jag behövde, förutom magsjukan då. Men faktum är att den nästan var nödvändig med magsjuka för att jag på allvar skulle vila.

Så ljuva

En vacker bild på nöjda och goa barn. En storebror som gärna läser för sin lillasyster. En lillasyster som ser upp till sin storebror och sitter tyst och lyssnar.

Ja, ni förstår ju själva vilken kraft det gick till att övertala storebror och hur löjligt kort stund det tog innan myrorna kliade alldeles tokigt mycket i lillasysterns brallor, trots att hon fick som hon ville.

Men det kommer jag ha glömt om några år när jag tittar på bilden, suckar längtande och minns vad små och ljuvligt snälla de var.

Goda grannar

Den här dagen började med att två av tre barn missade skolbussen.

Allt på grund av att mamman lämnades ensam med hela morgonbestyret och helt tappade greppet. Endast den stora sonen, som klokt nog hade gått i förväg, kunde lugnt och fint kliva på bussen. Då hade vi andra inte ens tagit oss utanför dörren.

Jag vet inte om det var mitt oborstade hår, makens för stora skor på fötterna eller den stirriga blicken som gjorde det, men en av mina snälla grannar stannade bilen framför oss och sa åt de två eftersläntrarna att hoppa in. "Jag har gott om tid och är ändå på väg åt det hållet", sa hon.

Vad vore jag utan mina goda grannar?

Lite lätt knägång

Orken tryter.

Jobb, bebis som inte sover bättre utan återigen sämre på grund av snor och feber, tre andra ungar som ska ha sitt, läxläsning, matlagning etc.

Inget konstigt, inget nytt, men just nu lite mycket.

Jag som till och med hade planerat en boksågning den här veckan har inte ens hunnit med ett litet gnällinlägg.

Ja, ja, här har ni gnället så kan ni kanske vänta er en boksågning om några dagar.

Kontroll

8060 gram tung och 72,2 cm lång helt perfekt, vacker och ljuvlig liten unge. Det kanske inte var exakt de ord barnläkaren använde men enligt min helt fria och klart subjektiva tolkning var det så hon menade.

Om någon undrar

Jaha, kanske ni tänker, hur gick det egentligen med den där lille sötnosen som höll på att driva sin mamma till vansinne?

Jo, det ska jag berätta för er.

Bebisen sover numera (förutom några mindre bakslag) 22-3/3:30-6/6:30 och går sedan upp med oss 8:30. För någon som inte har barn, eller som har barn som alltid har sovit tolv timmar, kan detta fortfarande tyckas vara alldeles för likt någon typ av medeltida tortyr, men för mig är det himmelriket.

Han somnar dessutom i spjälsängen helt själv både på kvällen och på dagen när han sover siesta. Och allt detta på knappt två veckor.

Två veckor till så kanske jag också har lärt mig att sova ordentligt igen. Ska faktiskt gå och lägga mig nu.

Ettan

Det var nervöst i morse, riktigt nervöst, men väl på plats kändes det bra. Stora killen! 

Skolstart

I morgon drar det i gång, med dunder och brak, och som vanligt känner jag mig inte alls redo. Vi har inte ens varit och hämtat böckerna som vi beställt. (650 euro går det kalaset på, och då är inte allt övrigt skolmaterial inräknat i det.)

Informationen från skolans sida är dessutom extremt knapphändig. Vi vet att Viktor kommer att få nya klasskompisar (de blandar ihop de båda klasserna) men vi vet inte vilka de är. Inte heller vet vi vilka lärare han får.

Lukas börjar ettan och inte heller där vet vi något om vare sig klasskompisar eller lärare.

Eira är den enda som har samma som förra året, vad jag vet.

Usch, jag vänjer mig aldrig vid det här med hur skolan funkar.

Sista helgen med gänget

Eller innan skolstarten i alla fall, och vi har en helt underbart lugn och mysig helg.

I går var vi i Simancas och tittade på festligheterna som utspelar sig där i helgen. Barnen hoppade till och med över en brasa efter att vi tillsammans med de andra byborna hade gått i ett långt led genom stan ner till kapellet där La Virgen de Arrabal firades.

I dag sov vi länge, åt en sen frukost, tog en promenad och köpte lördagsgodis och nu är de lagspel i Wii som gäller. Vi skulle kunna gå ut till poolen men vi tycker att det är för varmt.

Ja, ni hör ju, bättre kunde vi inte ha det.

Snart vardag

Om ni inte har uppfattat det så kan jag berätta att mina barn fortfarande har sommarlov. Skolan början inte förrän på måndag och som vanligt är de här sista veckorna av ledighet alldeles onödiga.

Jag jobbar för fullt, ungarna bara hänger i soffan eller i bästa fall ute på gården. Och det blir liksom inget vettigt av något.

Men snart, snart är vi inne i den välsignade vardagen igen så att vi återigen kan börja längta efter lediga dagar och soffhäng.

Det smittar

Hundra tusen barn vill hon ha, eller kanske bara ett för annars blir det nog för dyrt.

Godingen

Och så här ser han ut den lille tuttgalningen. Nog så söt när han är på sitt ljuvaste humör.

Kalla mig dr Drew

Avvänjningen fortsätter på baby rehab.

Vi uppmuntrar och stärker, ger kärlek och sätter hårt mot hårt.

Nattningen går relativt smärtfritt men han sover fortfarande inte mycket mer än en timme förrän han vaknar igen, ställer sig upp i sängen och börjar gapa. Då är det napp, klapp, mjuka ord, dutt i baken, tills han somnar om.

Detta fortsätter hela natten med olika långa mellanrum och maken och jag turas om att nappa, klappa, jollra och dutta.

06:00 är vår gräns, då får han komma till bröstet. Då är det nästan morgon, tänker jag.

Jag har med detta sovit något bättre, men jag drömmer många mardrömmar och i dag vaknade jag med huvudvärken från helvetet. Men ändå bättre och hoppet lever om att det snart blir ännu bättre.

Tack!

Ni förstår nog inte hur mycket det värmer att ni tar er tid att kommentera och ge omtanke, tack.

Natten har innehållit en och en halv timmes skrik men även fyra timmars oavbruten sömn.

När det sedan var dags att gå upp blev jag kvar i sängen ett par timmar till.

Vågar inte riktigt tro att det blir ännu bättre i natt,  men kanske ...

På gränsen

I morse var det ett monster som klev ur sängen i mitt ställe. Nattvaket tog ut sin rätt och jag kunde inte hejda det utbrott som sköljde över den person som står mig närmast.

När de två största kom upp fick jag höra att de hade vaknat och blivit oroliga.

Världens sämsta mamma.

Jag vet att det här är botten, att det förmodligen kommer att bli bättre nu.

För att det måste bli det.

Sömnlösheten fortsätter

Han har oss i ett järngrepp.

Skriker hjärtskärande och öronbedövande när fadern försöker avlasta.

Suckar förnöjt när jag till slut ger upp och lägger honom till bröstet.

Aldrig mer än två timmars sömn i sträck. Aldrig!

Ingen kraft över för att ta tag i det på allvar.

Ja, så har vi det bakom alla fina semesterminnen.

Simmar lugnt

Lukas är inte den som stressar fram när det gäller fysiskt krävande erövringar, men nu har han minsann lärt sig att simma och är också mycket nöjd och stolt över detta.

Slut på semestern

Hemma igen och det känns både bra och lite konstigt.

Men det jag känner allra mest är att mina barn är fantastiskt lyckligt lottade som får uppleva dessa långa somrar av ledighet och nya intryck.

Och inget gör mig lyckligare än att se dem röra sig med samma naturlighet var de än befinner sig. Jag tror att de kommer att ha nytta av det senare i livet.

Och nog kommer de att minnas sina somrar som både soliga och glada.

Livsnjutaren

Nog för att vi gick och la oss väldigt sent i går men ändå ... Klockan är snart halv ett och inte ens en öppen dörr, öppet fönster och en fotande mamma väcker detta monster!

Playan!

Första gången på playan!

Tillbaka i Spanien

Lika hemma och lika borta som vanligt.

Den där Eira

Note to self:

När Eira kommer ut från lekstugan och deklarerar att Erik sover, gå genast in och plocka upp bebisen från docksängen. Han får knappt plats och löper stor risk att trilla ur.

Japp, det var dagens Eira.

Sommaren slut?

I morgon åker vi till Stockholm för att sedan fara vidare till Spanien, El Puerto, på onsdag.

Tiden går, som ni vet, väldigt fort när man har roligt och även fast vi inte har rest runt lika mycket som vanligt har vi hunnit träffa ganska många släktingar och vänner.

Jag kan inte påstå att vi längtar hem jättemycket men vi längtar väldigt mycket efter maken, framför allt Eira och jag. Eira för att hon är pappas flicka och jag för att bebisen håller på att ta kål på mig (och kanske bara för att också).

Och även om sommaren nästan är slut här i Sverige är jag rädd för att vi åker ner till ett värmeinferno. Dessutom är det är månad kvar på det spanska sommarlovet. Mina barn har som vanligt dubbelt upp av allt det goda!

Min prins, 8 månader i dag

Glada, undebara lilla unge som nu både äter mat och dricker välling, men som fortfarande helst ligger vid bröstet hela natten. 

Han ålar, halvkryper över hela golvet och ställer sig upp så fort han kan. Tyvärr är det inte lika lätt att sätta sig ner, vilket gör att jag funderar på att köpa en hjälm. 

Han sover en längre siesta på förmiddagen och en kortare på eftermiddagen. Natt tar vi ungefär samma tid varje dag men han sover sällan mer än två timmar innan han vaknar första gången. Sen ligger han och myser i sängen med mig resten av natten, och vem kan klaga på sånt sällskap!

Lycklig

Efter inlägget förra veckan om den bristande lästiden gick jag till biblioteket, lånade "Cirkeln" och läste ut den på fem dagar.

Läste mellan nattamningar.

I dag fixade jag en app till iPaden för att kunna använda Elib och lånade "Eld".

Det tog några sekunder att ladda ned den. Ett helt bibliotek till mitt förfogande.

Lycka!

Fler önskningar

Fem minuter i fred på toan och två timmars ostörd sömn.

Jag tycker faktiskt inte att jag ber om särskilt mycket.

(Men jag har ju fyra fantastiska, vackra, harmoniska, ljuvliga och helt underbara ungar, och man kan ju inte få allt, eller!?)

Vad är väl en bal på slottet

Det här är mitt försök till sommarläsning. Jag påbörjade den redan innan vi reste och är nu cirka 200 sidor in i handlingen. Är det något jag saknar i mitt liv som fyrabarnsmamma så är det lästid, sammanhängande lästid inte fem minuter här och där och tio minuter i sängen innan jag somnar. Jag drömmer om en hel dag i skuggan under ett träd utan någon som ropar "mamma" var femte minut. En tyst dag med näsan i en bok.

London, del 2

Jag fortsätter genomgången av semesterbilderna. Inte för att roa, utan för att mitt förvirrade jag ska minnas lite längre än en månad eller två. 

Vi köpte dagskort till lokaltrafiken som vi utnyttjade ordentligt,  både de ursöta röda bussarna och ...

... tunnelbanan. Jag måste säga att bussarna var trevligare men tunnelbanan mycket snabbare.

Det blåste och var kallt i Hyde park, och en stor del av parken var avspärrad  för att något tyckte att det var viktigare med OS-konserter än att mina barn fick se hela parken.

Mysigt var det ändå i parken och vi hittade lä och regnskydd under några träd.

Lillkillen passade då på att fylla på lite i magen. Jag visade brösten lite överallt i London men jag såg inte någon annan mamma som gjorde det och jag började fundera på om det är accepterat att amma offentligt i England? Inte för att det hade spelat oss någon roll, är man hungrig så är man.

Röd telefonkiosk.

Släpp ut mig!

Big Ben 

Big Ben (bild tagen av Viktor eftersom han tyckte att maken och jag skulle synas på bild tillsammans, fint.)

London Eye

London Eye på närmare håll och precis innan himlen öppnade sig och vi började springa mot närmaste "tube station". Resten av kvällen tillbringades på hotellet där vi åt en mysig middag på rummet, hoppade i sängarna och kräktes på heltäckningsmattan (tänker inte berätta vem som gjorde vad).

Dagen efter var det trötta barn som väcktes alldeles för tidigt och sedan somnade igen på tåget mot Gatwick.

Urmysig minisemester som smakade mer. Nästa gång får det bli Paris.