Jag tänkte väl att det hela gick alldeles för bra för att vara sant, och i dag fick vi igen. Lillfröken vaknade på ett riktigt skithumör, eller egentligen handlade det om att hon inte ville slita sig från den varma goa sängen. Sedan var det kamp om allt: påklädning, hårborstning, tandborstning, skopåsättning, ryggsäcksbärning ... Hon fick bäras på bussen av kvinnan som åker med varje dag för att ta hand om barnen. "Det går bra. Hon lugnar sig snart.", sa hon i ett försök att uppmuntra den hålögda mamman som var jag.
Det kändes på något sätt som att Eira bestämt sig för att nu var nyhetens behag över och varför ska man då anstränga sig längre. Och det har hon ju helt rätt i!
det var ju tråkigt att höra men förhoppningsvis blir snart allt bra kram kusin nettan
SvaraRaderaFörstår att det är jobbigt.Men det blir säkert bättre..Skönt att det funkar med killarna..
SvaraRaderaStärkande Kramar
Ja,ja lilla fröken terrorista hon är som hon är.
SvaraRaderaOemotståndligt charmig, dock inte alltid!
Kram på Er.
C.