Snart 1 år

Förra året vid den här tiden var jag hemma hos mamma igen efter att ha tillbringat en natt och morgon på förlossningen i Karlskoga. På förmiddagen hade värkarbetet stannat av och jag fick välja om jag ville stanna kvar eller åka hem. Jag var något nedslagen och enormt trött efter två nätter med värkar så jag valde att ta medicin för att stanna av värkarna ytterligare och åka hem och vila. Så länge barnet i magen mår bra har igångsättning aldrig varit ett alternativ för mig. Jag vill att kroppen ska få jobba i sin egen takt och i så stor utsträckning som möjligt undvika ingrepp och andra åtgärder.

Väl hemma kunde jag sova en stund men sen började det om igen. Vi stannade kvar hemma till ganska sent på kvällen, kommer inte exakt ihåg vilken tid, innan vi åkte i full snöstorm mot Karlskoga igen. Det skulle bli tredje, men tack och lov sista natten med värkar för klockan 04:02 kom han så äntligen. Och jag minst de sista minuterna av förlossningen som något helt fantastiskt. Ljuset var dämpat, det var tyst och lugn i rummet och inför sista krystvärken, när halva huvudet var ute, log jag mot barnmorskan som klappade mig på benet och log tillbaka. Sedan kom den femte krystvärken och han var ute.

Och i morgon fyller han ett år!