I dag är det Fars dag i Spanien och här i Valladolid innebär det helgdag. Det är inte helgdag i hela Spanien utan bara i vissa städer, fråga mig inte i vilka eller varför. Vi är i alla fall väldigt tacksamma över detta eftersom helgen mest har handlat om sjuk lite bebis och total brist på sömn.
Erik började hosta redan för någon vecka sedan och i lördags fick han även feber. Vi har varit på sjukhuset med honom och det är en vanlig förkylning och tack och lov inte bronkit, som några av de andra bebisarna på gården har eller har haft. I dag tycker jag att han är lite bättre och jag hoppas på att få sova lite mer i natt.
Nattsömnen har inte bara störts av bebis utan även av en lättare nackspärr som jag ådrog mig i lördags när jag smet ut en stund för att spela padel. Jag blev nämligen inbjuden av några av de mammor som har spelat ett bra tag och kan det här med padel. De hade fått höra från min tränare att jag har "potential" och ville kolla in mig, jisses. Jag kände pressen och tog i lite för mycket. Jag börjar också förstå att det här med padeln är blodigt allvar och vet inte riktigt om jag vill bli indragen i maktkampen. Jag informerades om vilka som är dåliga förlorare, vilka som är tävlingsmänniskor av rang, vilka man inte ska ha att göra med, vilka som är för snälla och jag kände att det var ganska skönt att vara utböling. Jag är också lite smått oroad över det faktum att min make uppmuntrar padelspelandet så mycket som han gör. Vad är det han planerar? Något måste det vara!!
Nog snackat, här kommer några bilder på mina fina.
Viktor hjälper gärna till att bära sjuk och ledsen liten bebis.
Sötnosar på promenad.
Sjuttiotalsbebis i bruna velourbyxor och flower-power-body.
Soffmys med syrran.
Ett litet leende trots snor, hosta och feber.