Man ska aldrig ropa hej, och allt sånt.
Natten har tillbringats på förlossningen med ny blödning och sammandragningar, fasta, intravenös medicinering och väldigt lite sömn. Trötthet i morse var monumental och hela förmiddagen försökte jag sova så mycket som möjligt. Sedan lugnade allt ner sig igen och nu är jag tillbaka på min plats på avdelning 44.
Det är svårt att förklara vad de här upp- och nergångarna gör med en till slut, men så fort det går försöker jag ta mig samman och tänka positivt. Nu har det gått en dag till och han den lille där inne mår fortsatt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tog dig tid.