Men det är ok. Jag får tid att sörja. Jag får tid att förbereda mig på något helt annat. Och jag är lugn. Jag försöker ge honom tid att växa lite till, även om det är endast genom att just hålla mig lugn, allt annat står utanför min makt. Jag kan släppa det nu, kontrollen över allt det som jag ändå inte kan kontrollera.
tisdag 14 april 2015
Lugn
Det har sjunkit in nu, att jag kommer att föda ett prematurt barn. Jag kommer inte få upp honom på magen och ligga där i den ljuvliga bubblan och titta in i hans ögon. Jag kommer inte få se honom leta sig fram till bröstet och ivrigt suga sig fast. Jag kommer inte få klä på honom de ljuvliga små kläder som vi har köpt för hemfärden. Jag kommer inte få åka hem efter sex timmar för att njuta av honom i lugn och ro och visa upp honom för familjen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra Kajsa, låt resten av världen klara sig själv till det är dags för dig att återvända. Allt reder sig och du, det finns plusvärden i att vara efterlängtad.
SvaraRaderaHar kikat in här då och då och tänkt på dig och undrat hur du har det (utöver det lilla jag sett på IG). Jag håller tummarna för dig och den lille och hoppas av hela mitt hjärta att allt går så bra det bara kan. Kram!
SvaraRadera