Det här är ingen graviditet längre. Jag är en levande kuvös som desperat försöker hålla min unge vid liv.
Vi ligger inne igen, så klart. Blödningen har tagit om och jag är sängbunden i ett rum på Lunds universitetssjukhus. Det är inte det att jag förväntade mig något annat, och jag är inte räddare än innan, men just i dag är jag så vansinnigt trött. Jag önskar att någon annan kunde ta över en stund, att jag kunde vara delaktig i livet utanför sjukhuset, vara med min familj, jobba, sitta i solen.
Vi är i vecka 26+2 i dag, fortfarande alldeles för tidigt och samtidigt den längsta graviditeten i världshistorien.
Du är världens bästa mamma också. Håll ut, ni fixar det här. <3
SvaraRaderaJo det finns tuffa jobb och svåra sitsar och det är väl så man stavar till förnamnet på er situation nu. Ni är värda all beundran, både du och Jonas.
SvaraRaderaKram på er!
Vilken fruktansvärd situation. Vilken maktlöshet.
SvaraRaderaVisst vore det skönt om man bara kunde kliva ur en situation för en stund, vila psyket, få energi och sedan, om nödvändigt, komma tillbaka. Men det går ju inte, ibland kan man inte göra något annat än att härda ut.