Ni som har följt min blogg ett tag kanske har något vagt minne av min förkärlek för att låsa mig ute lite då och då. Om jag någon gång hyste förhoppningar om att denna lilla nyck skulle gå över med ålder, nytt hus, nya vyer så kan jag säga att de helt har kommit på skam.
I går låste jag mig ute för andra gången sen jag kom hit. Första gången låste jag mig ute när jag skulle hämta barnen från skolan. Maken hade inte heller någon nyckel vilket med som tur var hade jag lämnat ett fönster i vardagsrummet på glänt. Vi tog oss in på innergården, Viktor fick klättra över staketet (jag har nu blivit för tjock för att klättra) och med hjälp av en stol klättra in genom fönstret. "Lägg ut en extranyckel i garaget!", ryade maken och jag svarade att självklart, jojo, någon annan gång.
I går skulle mamma och jag ta oss en tur in till stan för att shoppa lite. Mamma gick ut i förväg för att slänga soporna medan jag satte på mig skorna (det tar lite tid nuförtiden). När jag lyckats knyta sko nummer två tog jag min väska, gick ut genom dörren och stängde den sedan. Så fort jag hörde dörren slå igen kom jag på att jag varken hade husnyckel eller bilnyckel. Ja ja, tänkte jag, mamma har säkert nyckel. Snacka om att jag blev snopen när svaret blev nej. Jag ringde maken som den här gången hade en nyckel men som just då inte kunde komma ifrån jobbet. Han kom däremot på den smarta idén att vi kunde ta bussen in till stan så skulle han komma lagom till barnen kom hem.
Vi börjar gå mot busshållplatsen när vi ser bussen svänga ut och åka mot Valladolid. Jaha, nästa går inte förrän om en timme. Efter lite funderande bestämmer vi oss för att gå mot Simancas, ungefär tre kilometer, och sedan ta bussen därifrån. Nästan framme vid busshållplatsen ser vi en buss som stänger dörren och sakta börjar svänga ut på vägen. Mamma har nu fått nog och springer fram med viftande armar. Den snälle chauffören ser hennes desperation och stannar.
Efter en sväng i ett shoppingcentrum med ganska bra resultat åker vi hem igen och maken kommer med nyckeln. Slutet gott allting gott, och nu ligger det en extranyckel i garaget!
Det innebär alltså att man inte har handtag på utsidan av dörren i Spanien heller? :P
SvaraRaderaJag minns hur förvånad jag blev första gången jag såg det här i Tyskland, och även i lägenheterna.
Jag har låst ut mig en gång och då hade jag bara bott här i några månader. Dessutom skulle jag åka till Sverige samma dag och hade väskan packad därinne och pass och mobiltelefon och allt. Usch! Det löste sig till slut och jag hann med flyget och jag lärde mig en ordentlig läxa ;)
Mina gästföräldrar sa att jag inte skulle berätta det för någong (jag tror det anses som ganska pinsamt här?) men det första jag berättade för mina föräldrar när jag landat var naturligtvis att jag låst mig ute ;)
Tur att det gick bra i alla fall! :P
Kajsa! Det är underbart att läsa om dina äventyr! Du är då härlig som gör det gång på gång! Och lika spännande är det att se hur du ska klara dig denna gången! :)
SvaraRaderaMerlee, nope inga handtag på utsidan och ibland är det nog att komma ihåg alla barn, väskor, matsäckar, gympakläder och husnyckeln liksom bara försvinner från minnet. Men jag ska erkänna att jag förmodligen är ett extremfall vad gäller glömda nycklar.
SvaraRaderaSanna, det är ju det jag menar: man måste roa sin omgivning ;)
Kram.
Hahahahaha! ÄLSKAR rubriken!!! :-D
SvaraRadera