Framme

Vi kom fram! Resan gick helt okej. Inga värre utbrott. Inga sura medresenärer. Det ligger lite snö på marken och i morgon ska ni nog testa pulkabacken innan vi åker på lussefirande. Mys.

På väg 2

Vi klarade säkerhetskontrollen!!!

På väg

Lugna puckar i bilen. Vi får se om det blir lika lugnt på flyget.

Tårta

Nu har vi blåst ut ljusen och snart har ungarna rivit hela huset. Vems fantastiska idé var det att ha kalas dagen innan vi åker?

Väntan

Snart kommer gästerna men det är ta mig tusan inte lätt att vänta när man är nästan tre år. Och självklart är gästerna lite sena, vi bor ju i Spanien!

Överraskning

Att väckas klockan ett på natten av en kaskadkräkande åttaåring är nog något av det otrevligaste sätten att vakna på jag kan tänka mig. Det hela skedde dessutom i min säng. Tur att jag har en make som inte äcklas av något för själv klarade jag bara av att ta hand om sonen. Stackars liten var lakansvit i ansiktet. I dag håller vi tummarna för att det bara var en engångsgrej orsakad av hosta. I morgon ska vi åka till Sverige.

Lite mycket

I morgon ska jag jobba, fixa kalas för lilltjejen, tvätta, städa, packa resväskor, köpa present till en annan liten tjej, handla det sista som ska med i väskorna, hålla kalas. Sedan kanske sova en stund innan det bär av mot flygplatsen på söndag morgon. Jag känner mig lite stressad. Lite smått.

Tacksam

I natt har dottern vaknat vid tre tillfällen. Inte en enda gång ropade hon på mamma. Äntligen en pappagris!!

Klackar

Ni bad om det!! Mina klackar. Helt fantastiska på dansgolvet men totalt omöjliga att gå med. Hur fasen gör alla ni kvinnor som alltid går omkring i klackar?

Baka, baka liten kaka

Vår sista lediga dag har förflutit på ett mycket lugnt och stillsamt sätt. Sjusovaren fick vi väcka lagom till lunch, klockan 14! Men till och med hon som brukar vakna ganska tidigt sov ända till halv elva. Något som uppskattades av hennes föräldrar som varit ute och testkört mammans nya klackar (det var andra gången för mig med första för maken ;) till halv tre natten innan.

Det enda riktigt arbetsamma vi klarat av i dag var detta:

Pepparkaksbaket tog en bra stund och uppskattades av alla men kanske allra mest av Lukas. Han kavlade deg och tryckte ut figurer med ett fantastiskt tålamod. Vi andra tröttnade snabbare och drog i stället i gång med discodans till julmusiken jag hade satt på för att få den rätta stämningen. En riktigt bra, slö dag.

Livsnjutaren

Klockan tjugo i ett så här på en onsdag. Underbart att kunna vara så avslappnad.

Fortsatt lång helg

Det ter sig inte bättre än att vi fortfarande har helg här. Fast i dag är det klämdag vilket innebär att varenda ledig spanjor just nu spenderar sina surt förvärvda pengar på något stort köpkomplex. Vi vill inte vara sämre, så klart. Maken hämtade därför upp svärmor redan vid tiotiden för att hjälpa henne att köpa barnens julklappar. När de är färdiga bjuder jag på lasange här hemma för att sedan ta över stafettpinnen och förära bland annat Ikea och Decathlon med ett besök.

Att vi ägnar en hel helgdag till detta beror endast på att det regnar. Hade solen skinit skulle dagen i stället tillbringats på tur i bergen. Tänk vad mycket trevligare det hade varit.

Rent hus

Vad underbart det är när huset är skinande rent och varje sak på sin plats. Golven har torkats och soffkuddarna vädrats. Synd bara att det är så jobbigt att nå fram dit. För att inte tala om hur omöjligt det är att hålla det så någon längre tid.

Sur blir jag också. När vi ska städa och när folk (min familj) skitar ner. Maken och jag försöker dela på sysslorna men jag tycker alltid att jag blir orättvist behandlad och att huset skulle förfalla om inte jag projektledde det hela. Det gör mig skitsur. Det där med jämställdhet, manligt och kvinnligt är ett ständigt tema här hemma. Och hur jämställt kan man egentligen leva när ena personen har ett litet kontor på övervåningen i huset hela familjen bor i. Ett ständigt dilemma som jag måste få rätsida på. Snart!

Hur ser det ut hos er? Hur gör ni för att känna er nöjda med ansvarsfördelningen? Jag tar gärna emot tips, för även om vi kommit en bit på väg (ganska mycket längre nu än för några månader sedan) finns det som sagt alltid saker att förbättra.

Lååånghelg

Tre dagar har vi kvar på vår långhelg. Inget jobb, ingen skola förrän på torsdag. Efter det går barnen i skolan två dagar sedan firar vi tidigt födelsedag för Eira på lördag och sen åker vi på söndag!! Vi längtar allihop, utom maken då som får stanna ett tag till.

Men nu har vi först långhelg och den njuter vi av. Mys, lugn, inga planer, bara vara. Nu ljuger jag lite för jag har precis jobbat ett par timmar och nu ska vi städa hela huset, men ändå allt i lugn takt.

Kusiner

På besök hos nya lilla kusinen. Eira visar äntligen lite intresse för bebisen.

Fredagsmys

På fredagar slutar maken tidigt. Det firar vi med att gå på asiatisk restaurang. Det är buffé. Ät så mycket du vill!!! Några är mycket nöjda. Finaste matvraken.

Arg och ledsen

I dag har min son blivit informerad av sin engelskfröken att han kommer att få sänkt betyg den här terminen. Inför hela klassen. Anledningen: han hade skrattat åt några av klassens pajaser.

Min son grät när han berättade och förstod inte alls varför han skulle straffas på det sättet. Jag tröstade och sa saker som jag hoppas att han tog till sig. Det jag egentligen ville göra kanske ni kan föreställa er.

När jag sedan hämtade sonen från träningen stötte jag på en annan av mammorna från klassen. Hon sa att hennes son hade varit lika förtvivlad han. Han kunde inte heller förstå varför Viktor råkat så illa ut. "Jag skrattade inte för jag såg inte vad de gjorde!" hade han sagt. Båda de här killarna är barn som lyssnar på lektionerna, gör sina läxor, är snälla mot andra ... Stackars underbara ungar som ska ha en sån fröken.

I morgon tänker jag prata med klassföreståndaren och be om ett möte med engelskfröken och rektorn.

Läxor

Lillebror förhör storebror på pluttifikationstabellen.

Sol

I dag äter vi lunch ute och håller tummarna för att regnet håller sig borta ett par dagar.

Blixtar och dunder

Kom för en liten stund hem efter en promenad till skolan i ett imponerande åskväder. Det regnade, blåste, blixtrade och dundrade hela vägen till skolan. Barnen tjöt förstjust vid varje blixt och räknade hur långt bort åskan var. Lukas glömde till och med att han var tvungen att gå i regnet och blåsten. Och jag glömde hur jag bara några minuter tidigare stressade runt för att hitta borttappade jackor och mössor samtidigt som jag skällde på barnen för att de slänger sina kläder var som helst. Tänk vad lite åska kan göra för humöret!