I lördags fyllde lillskrutten sex månader.
Han rullar över hela golvet, söker mer och mer kontakt med sina syskon och skrattar högt när vi killar honom på magen. Han sitter nästan helt utan stöd och sover fortfarande pissigt dåligt. Det är inte så att han är vaken och gråter på natten men det är ju så himla mysigt att sova med bröstet i munnen, och somnar jag innan honom släpper han det inte över huvud taget.
Ljuvligt söt är han i alla fall och världens lugnaste och goaste bebis.
Grattis Erik!
SvaraRaderaClara rullade runt hela varvet för första gången häromdagen (med paus på magen, man måste ju hämta lite nya krafter).
Båda två kan också nästan sitta själva :o)
Lite vila måste man ju få : ) Dessutom gör det inget om det tar lite tid, tycker jag. Det blir så jobbigt när man får börja springa omkring som en galning för att hålla reda på små vingliga minimänniskor.
RaderaSkicka hit honom på kurs ett par veckor. Steff och jag är grymma (i ordets samtliga betydelser) på att få ongar att sova i egen säng, i eget rum.
SvaraRaderaPuss och kram!
Hahaha, kan jag tänka mig. Jag brukar få ordning på mina också förr eller senare, men är inte redo för det än : )
RaderaFinaste lillprinsen, som han växer... <3
SvaraRadera