Arg

Jag hade en skitdag i går. Jag försöker för det mesta att se positivt på min situation och trivs och mår bra på många sätt, men när jag satt här i går och försöker att jobba med en liten bebis hängande i byxbenen och jag blev stressad och irriterad på den underbara lilla för att han inte låter mig vara ifred, slog det över och jag blev arg.

Arg för att jag inte har möjlighet att vara mammaledig med mitt barn. Arg för att det enda alternativet jag har är att sätta min bebis på dagis från fyra månaders ålder. Arg för att jag jobbar och sliter och när jag räknar samman pengarna efter att ha betalt sjukförsäkringsavgiften, skatt och skatt som ska betalas i förskott för nästa år, har jag knappt något över. Arg för att den spanska staten tog ifrån mig den lilla hjälp jag hade samtidigt som den räddar banker, subventionerar katolska privatskolor och ser till att kyrkan är fortsatt helt skattebefriad. Arg för att småbarnsfamiljer vräks från sina hem av  banker som utan att fråga lånade dem mycket mer pengar än vad som var rimligt för bara några år sedan. Arg för att den välfärd som har byggts upp snart är totalt nedriven. Arg för att högerregeringen vill ta ifrån mina homosexuella vänner de rättigheter de har kämpat så hårt för.

På eftermiddagen tog jag med barnen in till Simancas för att de skulle få gå på sina aktiviteter. Vi promenerade med höstluft i lungorna, lekte, fikade och fick bebisen att kikna av skratt. De är helande, mina barn.