torsdag 30 april 2015

Viktors dag


I dag fyller min förstfödda 13 år! Det är svårt att beskriva hur mycket jag älskar honom, han som lärde mig att vara mamma och som jag fortfarande vill ha så nära jag kan, fast han numera är längre än jag och har 43 i skostorlek. Han som älskar att ställa pikanta frågor och spela ut hela tonårsregistret, men som sedan sätter sig nära i soffan och ger mig en puss på kinden. Min smarta, ambitiösa unge som gör mig så vansinnigt stolt varje dag.

Jag älskar dig!!


tisdag 28 april 2015

27+2

Jag har drömt i natt. Jag födde ett väldigt litet barn mer eller mindre på egen hand och fick hålla honom varm tills någon kunde hjälpa mig. Sedan tog de honom ifrån mig och jag fick ingen hjälp med att komma igång med amningen, kände mig utanför, arg och frustrerad.

Det är så svårt att sätta sig in i hur det kommer att bli, hur jag kommer att reagera känslomässigt. Barnets far är mer pragmatiskt lag och tänker mer praktiskt, tror jag. (Eller så håller han bara ihop för att skydda mig.) Men jag tror att jag känner på mig att det närmar sig, och trots tiden jag har haft för att förbereda mig så vill jag så innerligt att det inte ska vara så här.

söndag 26 april 2015

27

En vecka till. Blödningen varierar i omfång men stannar inte av helt. I går natt hade jag värkar ett par timmar. De var inte jättejobbiga men jag fick bricanyl vid femtiden. 

I dag har barnen varit här men det blir så konstigt att umgås på ett sjukhus. Erik frågar en massa hela tiden och tycker att det är lite läskigt och Eira ville inte ge mig en puss först, men sen fick jag fläta hennes hår. 


Det är vansinnigt plågsamt att vara ifrån dem på det här sättet och nästa vecka fyller Viktor tonåring och jag får inte vara med. 

fredag 24 april 2015

Skulle inte ha sagt något

Man ska aldrig ropa hej, och allt sånt.

Natten har tillbringats på förlossningen med ny blödning och sammandragningar, fasta, intravenös medicinering och väldigt lite sömn. Trötthet i morse var monumental och hela förmiddagen försökte jag sova så mycket som möjligt. Sedan lugnade allt ner sig igen och nu är jag tillbaka på min plats på avdelning 44.

Det är svårt att förklara vad de här upp- och nergångarna gör med en till slut, men så fort det går försöker jag ta mig samman och tänka positivt. Nu har det gått en dag till och han den lille där inne mår fortsatt bra.

torsdag 23 april 2015

26+4

I dag är en mycket bättre dag.

Blödningen har gett med sig och är nu under kontroll. I går gjordes ett tillväxtultraljud som visade att han fortfarande är liten med följer sin kurva, vilket är precis vad vi ville höra. Och de sammandragningar som jag hade i tisdags, och som jag fick bricanyl för, har inte kommit tillbaka.

Jag njuter av att känna mig stark igen och satsar på att ta mig till vecka 28, minst.

Y en español!!

Hoy es un día mucho mejor.

El sangrado está, por fin, bajo control. Ayer me hicieron una eco para controlar el crecimiento del niño, ya que estaba un 22% por debajo del percentíl, y ha seguido su curva e incluso subido un poco. Y las contracciones que tuve el martes, y fueron medicadas, no han vuelto.

Estoy disfrutando de sentirme fuerte otra vez y ahora mi meta es llegar a las 28 semanas, por lo menos.

tisdag 21 april 2015

Kuvös

Det här är ingen graviditet längre. Jag är en levande kuvös som desperat försöker hålla min unge vid liv.

Vi ligger inne igen, så klart. Blödningen har tagit om och jag är sängbunden i ett rum på Lunds universitetssjukhus. Det är inte det att jag förväntade mig något annat, och jag är inte räddare än innan, men just i dag är jag så vansinnigt trött. Jag önskar att någon annan kunde ta över en stund, att jag kunde vara delaktig i livet utanför sjukhuset, vara med min familj, jobba, sitta i solen.

Vi är i vecka 26+2 i dag, fortfarande alldeles för tidigt och samtidigt den längsta graviditeten i världshistorien.

lördag 18 april 2015

Hemma

Jag fick komma hem i går efter ultraljudet som visade att jag inte någon pågående blödning. Det ligger koagulerat blod i livmodertappen som kommer att fortsätta att rinna ut och sen kan det ju börja blöda igen, man vet aldrig, men just nu är det lugnt. Och att få sova i min egen säng, bredvid min älskling och med alla barnen nära är exakt det jag behövde, det jag alltid behöver. 

Vi har en tid på specialistmödravården på måndag och på onsdag blir det ett nytt tillväxtultraljud. Vi håller tummarna hårt för att inget nytt händer innan dess. 

torsdag 16 april 2015

Rumskamraten

Jag ligger på ett delat rum. Det gjorde jag förra gången jag var här också. Den gången gick det knappt att säga hej till personen på andra sidan skynket. Den här gången har skynket endast varit fördraget för att sova. Vi har pratat bort hela dagen, skrattat, berättat om våra liv och diskuterat skola, jämställdhet, rasism, politik ... Men nu för en timme sedan blev hon utskriven och det blev alldeles tyst och tråkigt.

Jag har redan pratat med personalen om att få ett enkelrum för om jag ska ligga här i ett antal veckor och få nya rumskamrater varannan dag så kommer jag att bli galen, och så bra som jag har haft det de här två dagarna lär jag inte få det igen.

I övrigt har det inte hänt så mycket. 25+4 i dag och vi kämpar vidare.

onsdag 15 april 2015

25+3

I eftermiddags fick vi komma upp på avdelning 44 igen. Vi hälsades välkomna tillbaka. 

Annars händer det inte så mycket. Blödningen är under kontroll och bebisens hjärtljud är fortsatt som de ska. Jag har nog några små värkar men det är inte något jag känner av än. Så vi ligger här i sängen och bara är och hoppas på en likadan dag i morgon. 

tisdag 14 april 2015

Lugn

Det har sjunkit in nu, att jag kommer att föda ett prematurt barn. Jag kommer inte få upp honom på magen och ligga där i den ljuvliga bubblan och titta in i hans ögon. Jag kommer inte få se honom leta sig fram till bröstet och ivrigt suga sig fast. Jag kommer inte få klä på honom de ljuvliga små kläder som vi har köpt för hemfärden. Jag kommer inte få åka hem efter sex timmar för att njuta av honom i lugn och ro och visa upp honom för familjen. 

Men det är ok. Jag får tid att sörja. Jag får tid att förbereda mig på något helt annat. Och jag är lugn. Jag försöker ge honom tid att växa lite till, även om det är endast genom att just hålla mig lugn, allt annat står utanför min makt. Jag kan släppa det nu, kontrollen över allt det som jag ändå inte kan kontrollera. 

måndag 13 april 2015

Jag kommer att berätta här

Det har hänt så mycket, för mycket. Jag har inte haft kraft att dela med mig men nu står vi inför något helt nytt som jag kommer behöva ventilera på många olika sätt. Jag funderade på att skapa en ny blogg, bebisbloggen, men allt som händer är ju en del av mitt och min familjs liv så vi fortsätter här. 

Jag och den 25+1 veckor gamla pojken i min mage ligger på förlossningen i Lund. Det är tredje gången vi är här på tre veckor och den här gången blir vi kvar. Förhoppningsvis kan vi campera ihop som en enhet några dagar till men sedan blir det neonatalavdelningen för lillkillen. 

I går var en läkare från neonatalen inne hos oss och förklarade hur de jobbar och vad som händer direkt efter förlossningen. Det känns skönt att få förbereda sig lite, men samtidigt är det oerhört svårt att ta in att det här verkligen händer, att jag inte har någon kontroll. Det var inte så här det skulle vara och ibland drabbas jag av flyktkänslor, vill inte vara med mer. Men nu är det här vi är och vi ska klara det också.