Jag har drömt i natt. Jag födde ett väldigt litet barn mer eller mindre på egen hand och fick hålla honom varm tills någon kunde hjälpa mig. Sedan tog de honom ifrån mig och jag fick ingen hjälp med att komma igång med amningen, kände mig utanför, arg och frustrerad.
Det är så svårt att sätta sig in i hur det kommer att bli, hur jag kommer att reagera känslomässigt. Barnets far är mer pragmatiskt lag och tänker mer praktiskt, tror jag. (Eller så håller han bara ihop för att skydda mig.) Men jag tror att jag känner på mig att det närmar sig, och trots tiden jag har haft för att förbereda mig så vill jag så innerligt att det inte ska vara så här.
Nej det ska ju inte vara så här. Allt borde vara alldeles lugnt och normalt och du skulle bara vara förväntansfull. Jag tycker ändå du klarar djävligheterna bra och resten kommer också att ordna sig trots att det blir annorlunda.
SvaraRaderaDubbelkram!