måndag 31 oktober 2011

På banan igen

Jag mår bra igen, förutom en jobbig halsbränna som stannade kvar efter den härliga magsjukan.

I dag har jag varit hos min svenska barnmorska och nu känns det riktigt bra att vara här. Efter bm var vi på kyrkans öppna förskola och pysslade. Eira trivdes så bra att hon inte ville gå därifrån. Vi kommer att gå dit många gånger till både innan och efter att bebisen fötts.

Förresten låg hjärtljuden på 146 så kanske ligger det är en liten tjej därinne. Mina pojkar låg alltid under 140 och Eira över.

lördag 29 oktober 2011

Nere för räkning

Magsjukan kom som ett brev på posten och natten har tillbringats på toa och liggande på knä framför den.

Skit mår jag och jag blir genast orolig för liten i magen men h@n har rört på sig på förmiddagen, och haft hicka, stackars liten. Soffläge är planerat för resten av dagen och sen hoppas jag att detta går över illa kvickt.

fredag 28 oktober 2011

Framme

Efter en liten extrasväng på E20 hittade vi till slut hem till mamma/mormor, efter nästan tolv timmar på resande fot. Jag måste säga att lilltösen skötte sig helt fantastiskt bra hela vägen. Till exempel sov hon under nästan hela flygresan och satt sedan och sjöng och pratade för sig själv de sista timmarna i bilen. Vilken skillnad det är att bara ha ett barn med sig! Konstig och ledsamt, men helt klart lugnare.

torsdag 27 oktober 2011

Toppenstart

Gråtande killar och magsjuk svärmor, och jag flydde fältet.

Maken blev tvungen att påminna mig om att barnen även gråter när han åker någonstans. Jag kunde för mitt liv inte minnas detta, för det är väl inte möjligt att de kan sakna någon annan än mig?!

Nu sitter en sprudlande Eira och en något mer dämpad jag på tåget som snart går mot Madrid. Det blir nog bra det här, till slut.

tisdag 25 oktober 2011

Lite drygt en månad kvar ...

... och jag är trött. Så ända in i själen trött.

På torsdag åker jag. Jag tar med mig Eira och kommer att förgås av längtan efter och dåligt samvete för mina killar. Jag har pratat med alla inblandade lärare och försäkrat mig om att det inte blir några problem för killarna att åka i slutet av november. Svärmor kommer hit i morgon och ska hjälpa till. Tack och lov för svärmor!

fredag 21 oktober 2011

I mössan

Den behövs nog inte riktigt just nu, men i morse var det 3 minus och maken fick skrapa bilrutorna i bästa sverigestil.

Ultraljud nr 3

I går var vi på ultraljud och tittade på liten. Jag hade nog inte brytt mig om att gå på det ultraljudet om det inte hade varit för att det var det första som maken kunde följa med på. (Första gången hade maken redan flyttat till Valladolid. Då hade jag med mig min svägerska. Andra ul:et gjordes i Sverige och då var min vän A med.)

Dagarna innan hade vi pratat om det här med att vi inte ville veta vilket kön det är och att vi var tvungna att komma ihåg att säga det innan undersökningen. När vi väl kom in på rummet hade jag självklart glömt bort detta men som tur var hade maken i alla fall huvudet med sig. Kvinnan som genomförde ultraljudet tyckte att detta var väldigt underligt men sa att hon självklart inte skulle berätta om vi inte ville det.

Hon satte igång med undersökningen och satt och mumlade lite för sig själv: "Här har vi det här, och här det här", ungefär. Men helt plötsligt säger hon: "Nu såg jag vad det är!" Hon hade alltså sett barnets kön och kände sig tvingad att informera oss om detta, att HON nu visste. "Okej, det var ju bra att jag inte såg", säger jag. "Jag passerade förbi väldigt fort", säger hon då.

Undersökningen fortsatte och vi fick reda på att barnet ligger med huvudet nedåt (något jag redan var ganska säker på) och väger ungefär 2.400 gram. Mycket mer sades inte och vi befann oss snart ute i korridoren igen. Maken vänder sig då till mig och säger: "Det är en pojke! Annars skulle hon inte ha sett det så snabbt." Jag hade inte alls reagerat på det utan var mer irriterad på att hon sa något överhuvudtaget. Jag tror dessutom att de är så vana vid att kolla kön att de förmodligen lika lätt ser flicka som pojke, särskilt så här sent i graviditeten. Men visst är det konstigt att det ska vara så svårt för en helt okänd människa att bara hålla tyst!?

torsdag 20 oktober 2011

Nattsuddare

I dag sitter magen och jag uppe och jobbar alldeles för sent och alldeles för oss själva. Det är alltid full fart på den lilla den här tiden på dygnet och det är svårt att koncentrera sig på texten som ska översättas. Samtidigt njuter jag av de här stunderna, när jag har tid att umgås med det nya livet. Det är svårt att förstå att det bara är lite drygt sex veckor kvar tills vi får träffa liten.

Det är också fortsatt svårt att förstå att jag ska bli fyrabarnsmamma. Man tycker ju att det borde att sjunkit in vid det här laget, men det är fascinerande vad trög jag är ibland. I slutändan kanske det ändå inte blir några problem med detta eftersom Eira säger att det är hennes bebis. I dag har hon till och med köpt två par minibyxor till sin bebis som hon stolt visade upp för sin pappa när han kom hem. Jag hoppas bara att det är en flicka därinne för hon vill inte ha någon pojke.

måndag 17 oktober 2011

Förvånad men tacksam

Jag är förvånad över hur mycket varmare det är inne än ute, både på kvällen och när vi går upp på morgonen. Inga strumpor, inga varma pyjamasar, inga extra filtar. Mycket förvånad och djupt tacksam. Jag undrar om det kommer att hålla i sig hela vintern?

lördag 15 oktober 2011

Finaste

"Du är finaste tjejen i hela världen! Du ÄR så fin!", sa Lukas till sin mamma för bara en liten stund sedan.

Det är bara han och jag hemma. Han spelar wii och jag jobbar medan de andra är på rugby. Vi har det så mysigt och lugnt, och det är ju han som är finast i hela världen.

torsdag 13 oktober 2011

Gammal tant

Det är vad jag börjar känna mig som nu: en gammal tant. I dag var jag tvungen att fixa med lite pappersarbete inne i byn och efter att ha gått uppför trappan i kommunhuset fick jag inte luft och kände att jag var farligt nära att svimma. Jag fick sätta mig ner i en fåtölj för att få tillbaka en normal andhämtning.

Nog för att jag inte har tränat på ett tag men det här känns lite smått överdrivet. Jag har ju haft jobbigt med andningen ett bra tag redan och det blir minsann inte bättre. Bebbo måste ligga väldigt knasigt, trycka på något som h@n inte borde trycka på. Jag har även börjar må illa på nätterna igen.

Gnäll blev det i dag. Jag mår ju egentligen helt okej, men fasen vad skönt det ska bli att få trycka ut den där lilla knöbebisen snart.

onsdag 12 oktober 2011

12 oktober

Den här dagen för 519 år sedan upptäckte Columbus Amerika och det har vi firat i dag genom att besöka La Villa del Libro, eller Urueña som byn egentligen heter. Det är en medeltida by nästan i sin helhet omgärdad av en ringmur och med utsikt över det kastilianska slättlandet. Byn har endast 200 bofasta och jag gissar att turismen står för den allra största inkomstkällan. Byn har ett flertal bokhandlar och ett antal museer, men framförallt är det en mycket vacker plats och värd ett besök bara därför.

måndag 10 oktober 2011

Rugbykillen

I lördags spelade Viktor sin första turnering med nya laget. Han och maken gick upp klockan sex för att åka med till Madrid. Efter fem matcher hade Viktors lag vunnit hela turneringen. Han spelar numera i ett av de bästa lagen i Spanien i sin åldersgrupp, och han har dessutom haft turen att passa in perfekt eftersom de behövde en spelare på just den platsen som Viktor spelar på. Han spelade därför alla fem matcherna och med a-laget.

Maken hade inte med sig någon kamera men en annan pappa tog bilder som vi i dag har fått skickade till oss. Så här fin är min kille när han spelar:


söndag 9 oktober 2011

Sexobjekt nummer ett!

I dag tog vi en ljuvlig promenad i pinjeskogen som ligger i princip utanför dörren. Jag var iklädd ett underbart sexigt mammaplagg. Det är tur att maken älskar mig ändå!

fredag 7 oktober 2011

Varför lära sig av läxan när det går ganska bra ändå?

Ni som har följt min blogg ett tag kanske har något vagt minne av min förkärlek för att låsa mig ute lite då och då. Om jag någon gång hyste förhoppningar om att denna lilla nyck skulle gå över med ålder, nytt hus, nya vyer så kan jag säga att de helt har kommit på skam.

I går låste jag mig ute för andra gången sen jag kom hit. Första gången låste jag mig ute när jag skulle hämta barnen från skolan. Maken hade inte heller någon nyckel vilket med som tur var hade jag lämnat ett fönster i vardagsrummet på glänt. Vi tog oss in på innergården, Viktor fick klättra över staketet (jag har nu blivit för tjock för att klättra) och med hjälp av en stol klättra in genom fönstret. "Lägg ut en extranyckel i garaget!", ryade maken och jag svarade att självklart, jojo, någon annan gång.

I går skulle mamma och jag ta oss en tur in till stan för att shoppa lite. Mamma gick ut i förväg för att slänga soporna medan jag satte på mig skorna (det tar lite tid nuförtiden). När jag lyckats knyta sko nummer två tog jag min väska, gick ut genom dörren och stängde den sedan. Så fort jag hörde dörren slå igen kom jag på att jag varken hade husnyckel eller bilnyckel. Ja ja, tänkte jag, mamma har säkert nyckel. Snacka om att jag blev snopen när svaret blev nej. Jag ringde maken som den här gången hade en nyckel men som just då inte kunde komma ifrån jobbet. Han kom däremot på den smarta idén att vi kunde ta bussen in till stan så skulle han komma lagom till barnen kom hem.

Vi börjar gå mot busshållplatsen när vi ser bussen svänga ut och åka mot Valladolid. Jaha, nästa går inte förrän om en timme. Efter lite funderande bestämmer vi oss för att gå mot Simancas, ungefär tre kilometer, och sedan ta bussen därifrån. Nästan framme vid busshållplatsen ser vi en buss som stänger dörren och sakta börjar svänga ut på vägen. Mamma har nu fått nog och springer fram med viftande armar. Den snälle chauffören ser hennes desperation och stannar.

Efter en sväng i ett shoppingcentrum med ganska bra resultat åker vi hem igen och maken kommer med nyckeln. Slutet gott allting gott, och nu ligger det en extranyckel i garaget!

onsdag 5 oktober 2011

Den berömda kurvan

I dag gick jag till husläkaren och fick svar på kurvan: allt såg bra ut!! En sak att lägga till handlingarna, skönt.

tisdag 4 oktober 2011

Födelsedagspresenter

I går fick jag två helt olika presenter. Den första var en tre timmar lång sockerkurva på sjukhuset, den andra en kär mor som kom på besök. Den första kunde jag kanske ha varit utan men det gick helt okej, och nu håller jag tummarna för att provsvaren ska se bättre ut den här gången. Det skulle vara så tråkigt om jag inte får äta upp de där megachokladkakorna som mamma hade med sig i bagaget.

måndag 3 oktober 2011

Allmän info

Det är inte bara Zlatan som fyller år i dag. Bara så ni vet. Tyvärr är detta födelsedagsbarnet något äldre och inte tillnärmelsevis så rikt, men jag har fler barn!!