Katten musen ...

var är lusen?

Självklart skulle hon med det längsta och lockigaste håret drabbas. Det är första gången vi råkat ut för detta och det hade varit skönt att slippa även den här gången.

Söndag

Bär bebis, viker tvätt, lyssnar på Melissa Horn och längtar hem.

Snart helg

Det är fredag och Erik och jag har startat dagen med att dansa järnet i vardagsrummet iförda endast pyjamas. Vi tog sedan järngrepp på stöket i köket och har nu gett oss på tvätten.

Det är inte klokt vad man får jobba när man inte har jobb.

Gullungar

Ibland saknar jag dem faktiskt redan innan de går ut genom dörren. Och när Lukas kommer och ska pussas för fjärde gången samtidigt som han berättar hur mycket han älskar mig, ja då är det knappt jag låter honom gå.

Rejält

Bebisspyor i all ära, men när tioåringar blir magsjuka är det helt andra doningar vi pratar om.

Dessutom är det förmodligen ett av de mest otrevliga sätt man kan väckas på klockan två på natten.

Som tur är verkar han redan okej och har vi tur kanske det är över nu.

Trött

Efter två dagars magsjuka är det en del av oss som är ganska trötta, och till och med griniga, i dag. Men det är bara en av oss som är så söt att man näst intill vill äta upp honom.

Kräkbebis in da house

Kvällsmaten kom upp över hela sängen.

Frukosten fick pryda köksgolvet.

Var lunchen hamnar återstår att se.

10 månader

Det går alldeles för fort! Jag tillbringar i princip all vaken tid med denna underbara lilla kille och ändå känns det som jag inte hinner med.

Han går mellan möblerna, skrattar högt och mycket åt sina syskon och så fort jag höjer händerna för att kittla honom, han vinkar åt oss innan han mer eller mindre rusar uppför trappan och sover helt klart bättre nu än för en vecka sedan. Han har fått tre tänder, två nere och en uppe, och Eira älskar att berätta detta för alla hon träffar på.

Helt enkelt oemotståndlig och vår prins.

Sömnsnack

I en vecka har jag nu sovit på soffan utan bebis, utan make. Efter en galen natt förra söndagen tog maken beslutet att helt ta över nattvaket. Erik har sedan dess fått nöja sig med napp när han vaknar på natten och välling vid sjutiden.

Det funkar hur bra som helst och jag får sova. Det bästa hade ju självklart varit att han inte vaknade alls, men han vaknar i alla fall färre gånger än när han har mjölkmaskinen bredvid sig. Och maken somnar om mycket snabbare än jag, mycket snabbare. Han är dessutom extremt nöjd över att jag har gjorts överflödig och det märks faktiskt på Erik att han är mer pappaorienterad numera.

Men som tur är har han inte glömt tutten helt.

Min dag

Med skönsång och muffins väcktes jag i morse av hela min underbara familj. Maken hade fixat en liten present, Lukas överöste mig med pussar, Eira krävde att få en klubba (hallå vilken födelsedagsfest har inte klubbor), Viktor stekte äggröra, rostade och smörade en macka och serverade mig världens godaste frukost och liten log saligt mot mig.

Och hela jag fylldes av lyckobubbel. Vem behöver mer än så på sin födelsedag.

Min unge

Ibland kan man bara inte se sig mätt.

(see full image)

Vila

I dag sitter jag magsjuka i en fåtölj och läser. Detta efter att maken tagit sig an hela barnaskaran på morgonen och låtit mig sova till elva.

Precis vad jag behövde, förutom magsjukan då. Men faktum är att den nästan var nödvändig med magsjuka för att jag på allvar skulle vila.

Så ljuva

En vacker bild på nöjda och goa barn. En storebror som gärna läser för sin lillasyster. En lillasyster som ser upp till sin storebror och sitter tyst och lyssnar.

Ja, ni förstår ju själva vilken kraft det gick till att övertala storebror och hur löjligt kort stund det tog innan myrorna kliade alldeles tokigt mycket i lillasysterns brallor, trots att hon fick som hon ville.

Men det kommer jag ha glömt om några år när jag tittar på bilden, suckar längtande och minns vad små och ljuvligt snälla de var.

Goda grannar

Den här dagen började med att två av tre barn missade skolbussen.

Allt på grund av att mamman lämnades ensam med hela morgonbestyret och helt tappade greppet. Endast den stora sonen, som klokt nog hade gått i förväg, kunde lugnt och fint kliva på bussen. Då hade vi andra inte ens tagit oss utanför dörren.

Jag vet inte om det var mitt oborstade hår, makens för stora skor på fötterna eller den stirriga blicken som gjorde det, men en av mina snälla grannar stannade bilen framför oss och sa åt de två eftersläntrarna att hoppa in. "Jag har gott om tid och är ändå på väg åt det hållet", sa hon.

Vad vore jag utan mina goda grannar?

Lite lätt knägång

Orken tryter.

Jobb, bebis som inte sover bättre utan återigen sämre på grund av snor och feber, tre andra ungar som ska ha sitt, läxläsning, matlagning etc.

Inget konstigt, inget nytt, men just nu lite mycket.

Jag som till och med hade planerat en boksågning den här veckan har inte ens hunnit med ett litet gnällinlägg.

Ja, ja, här har ni gnället så kan ni kanske vänta er en boksågning om några dagar.

Kontroll

8060 gram tung och 72,2 cm lång helt perfekt, vacker och ljuvlig liten unge. Det kanske inte var exakt de ord barnläkaren använde men enligt min helt fria och klart subjektiva tolkning var det så hon menade.

Om någon undrar

Jaha, kanske ni tänker, hur gick det egentligen med den där lille sötnosen som höll på att driva sin mamma till vansinne?

Jo, det ska jag berätta för er.

Bebisen sover numera (förutom några mindre bakslag) 22-3/3:30-6/6:30 och går sedan upp med oss 8:30. För någon som inte har barn, eller som har barn som alltid har sovit tolv timmar, kan detta fortfarande tyckas vara alldeles för likt någon typ av medeltida tortyr, men för mig är det himmelriket.

Han somnar dessutom i spjälsängen helt själv både på kvällen och på dagen när han sover siesta. Och allt detta på knappt två veckor.

Två veckor till så kanske jag också har lärt mig att sova ordentligt igen. Ska faktiskt gå och lägga mig nu.

Ettan

Det var nervöst i morse, riktigt nervöst, men väl på plats kändes det bra. Stora killen! 

Skolstart

I morgon drar det i gång, med dunder och brak, och som vanligt känner jag mig inte alls redo. Vi har inte ens varit och hämtat böckerna som vi beställt. (650 euro går det kalaset på, och då är inte allt övrigt skolmaterial inräknat i det.)

Informationen från skolans sida är dessutom extremt knapphändig. Vi vet att Viktor kommer att få nya klasskompisar (de blandar ihop de båda klasserna) men vi vet inte vilka de är. Inte heller vet vi vilka lärare han får.

Lukas börjar ettan och inte heller där vet vi något om vare sig klasskompisar eller lärare.

Eira är den enda som har samma som förra året, vad jag vet.

Usch, jag vänjer mig aldrig vid det här med hur skolan funkar.

Sista helgen med gänget

Eller innan skolstarten i alla fall, och vi har en helt underbart lugn och mysig helg.

I går var vi i Simancas och tittade på festligheterna som utspelar sig där i helgen. Barnen hoppade till och med över en brasa efter att vi tillsammans med de andra byborna hade gått i ett långt led genom stan ner till kapellet där La Virgen de Arrabal firades.

I dag sov vi länge, åt en sen frukost, tog en promenad och köpte lördagsgodis och nu är de lagspel i Wii som gäller. Vi skulle kunna gå ut till poolen men vi tycker att det är för varmt.

Ja, ni hör ju, bättre kunde vi inte ha det.