Avvänjningen fortsätter på baby rehab.
Vi uppmuntrar och stärker, ger kärlek och sätter hårt mot hårt.
Nattningen går relativt smärtfritt men han sover fortfarande inte mycket mer än en timme förrän han vaknar igen, ställer sig upp i sängen och börjar gapa. Då är det napp, klapp, mjuka ord, dutt i baken, tills han somnar om.
Detta fortsätter hela natten med olika långa mellanrum och maken och jag turas om att nappa, klappa, jollra och dutta.
06:00 är vår gräns, då får han komma till bröstet. Då är det nästan morgon, tänker jag.
Jag har med detta sovit något bättre, men jag drömmer många mardrömmar och i dag vaknade jag med huvudvärken från helvetet. Men ändå bättre och hoppet lever om att det snart blir ännu bättre.
Heja! Ge inte upp!!!
SvaraRaderaTack för stödet!
RaderaKära nån, visste inte att det kunde vara så jobbigt. Jag som mår illa och blir på dåligt humör dagen efter om jag "bara" sover sju timmar, vid fem är jag nära döden och de intervaller som du pratar om förstår jag inte hur någon fixar. Natt efter natt dessutom! Finns det inga fler trick?
SvaraRaderaMan vänjer sig, faktiskt. Men efter snart nio månader är jag nu mer död än levande. Alla mina ungar har sovit dåligt så man tycker ju att vi skulle ha lärt oss hur man ska göra, men tydligen inte.
RaderaDet ror ni i land fortare än kvickt och sen är tortyren med sömnlösa nätter snart bortglömd. Håll ut!
SvaraRaderaStor kram
Maja
Kämpa på vännen! Det kommer bli bättre men det är tufft när man är mitt i det.
SvaraRadera