I natt fick jag nog och flydde ner till vardagsrummet. I sovrummet lämnade jag en gråtande bebis och en något lugnare far till samma barn. Jag bäddade ner mig i soffan och stoppade fingrarna i öronen, bokstavligt talat. Jag somnade till slut och drömde mardrömmar om perversa typer som förföljde mina barn och vaknade av att jag skrek i sömnen.
Maken lyckades söva bebisen och inte förrän halv sju behövde jag gå upp och slita fram tutten igen. Vi har bestämt oss för att fortsätta med bröstavvänjningen nu när vi dragit igång. Vi får se hur det går.
Stackare. Det låter som att det är ritkigt jobbigt nu.
SvaraRaderaDet är ju så skönt att få gnälla lite, då känns allt lite bättre. Jag vet att det blir bättre och att jag har befunnit mig i ungefär samma situation med alla fyra när de varit i samma ålder. Det är bara så jäkla jobbigt att inte få sova.
RaderaSkönt att ha tagit steget! Det blir bra!
SvaraRadera