lördag 11 juni 2011

Kackerlacksdräparen

Varje år vid den här tiden brukar vi få in en eller ett par flygande kackerlackor i huset. Helt plötsligt kommer en stor, svart kackerlacka springande över golvet, alltid på övervåningen, och lika plötsligt och något desperat ropar jag efter min räddare - make - för att han ska ta hand om saken.

I förrgår stod jag öga mot öga med sommarens första kackerlacka, eller satt kanske jag ska säga. Jag hade nämligen slagit mig till ro på toaletten för kvällskissningen när besten helt oprovocerat kom sprintade mot mig. Jag kastade upp fötterna på badkarskanten och skrek åt otäckingen att han skulle stanna. Hur befängt detta än låter så fungerade det. Kackerlackan blev stående stilla på badrumsmattan framför mig.

Jag börjar nu söka av min närmaste omgivning i jakt på ett vapen. Efter att ha avfärdat ett paket med trosskydd som lämpligt tillhygge, fastnar blicken på en ubåt i plast som det brukar lekas med i badet. Jag väger den i handen och dess tyngd övertygar mig. Snabbt och hårt slår jag till och träffen är perfekt. Jag har dräpt min första kackerlacka och känner mig riktigt nöjd med mig själv, självklart inte på grund av själva dödandet men för att jag faktiskt klarar nästan allt på egen hand. Vem behöver en make när man har en plastubåt?!

13 kommentarer:

  1. När man är tvungen klarar man det mesta ;o)

    SvaraRadera
  2. Haha när man prövas i nöden fixar man allt!!




    Kramizar

    SvaraRadera
  3. Stakars liten den kanske hade ett uppdrag att gå och handla eller tvätta åt sin fru;)
    Tänk dig själv om en jätte skulle komma och slå dig med en u-båt skulle inte du bli rädd då?:(
    Man kan bli av med dem på ett mer humant sätt;)

    Men du har en poäng de är väldigt äkliga, urk:(

    SvaraRadera
  4. Hua. Stora insekter har jag fruktansvärt svårt att döda. Jag brukar försöka fånga dem i ett glas och släppa ut, fast kackerlackor har jag sluppit hittills.

    Nyss såg jag mitt livs första fladdermus och känner mig lite uppskakad, den hade satt sig på fönsterluckan men flög som tur var bort utan att jag behövde ingripa.

    SvaraRadera
  5. Gratulerar till jaktlyckan, snart kanske Du kan plocka mask till fisket också!

    SvaraRadera
  6. Haha.. Ja på dom bara!!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Helen: Ja, så är det helt klart!

    Mamma, fixar allt gör jag ju, nästan.

    Mimmi, jag fixar bara inte att gå och lägga mig när jag vet att otäckingens nästa tillhåll kanske blir min säng, fyyyyy!

    Sandy, tack!

    Vicky, det brukar vara väldigt svårt att fånga kackerlackor eftersom de är så vansinnigt snabba, och ärligt talat var jag glad att jag fick in en sån fullträff som jag fick.

    Pappa, jag fiskar inte!!

    Katrin, ja, jag är ju mycket större än dem!!

    K-L

    SvaraRadera
  8. Hahaha, kackerlackor är det läskigaste jag vet, fy sjutton. Tyckte du gjorde ett utmärkt jobb.
    Glömmer aldrig den morgon och jag hade minst tjugo bebiskakerlackor på hela diskbänken. Det absolut värsta jag har varit med om i småkrypsväg.

    SvaraRadera
  9. Lingonghjärta, visst är de äckliga små kryp!! Jag hade förmodligen fått ett nervöst sammanbrott om jag stött på tjugo stycken. Jag ryser av tanken, fyyyy!

    K-L

    SvaraRadera
  10. Kajsa! Bra jobbat! Visst kan man fånga kryp om tillfälle ges men herre gu´ sitter man på toan vill man kanske få lite lugn och ro till att utföra det man kom dit för. Jag skulle aldrig kunnat sitta still i väntan på utfört ärende för att sedan lugnt och städat gå och hämta en "kacklerlacks" bur med lockande innehåll för nämnda varelse och Nej jag vill inte heller sova med dem.... Minns när jag bodde på ett hotell i Egypt där det sprejjades varje dag men en kväll när jag skulle sova såg jag en liten snabb sak försvinna under just sängen.... :o( sov inte speciellt gott den natten!!!
    Kramar kusin Nettan

    SvaraRadera
  11. Ja, fy! En kackerlacka är helt klart en för mycket. Tjugo kackerlackor är helt obeskrivligt avskyvärt. Kan nog inte heller påstå att jag var cool i situationen. Min kompis som jag då delade lägenhet vaknade med skrik och med mig studsandes i soffan =)

    SvaraRadera
  12. Näe, de skulle nog inte jag heller kunna:)

    SvaraRadera

Tack för att du tog dig tid.