Föräldramöte

Jag var på föräldramöte i Viktors klass i går. Det var ett mycket bra möte med ett öppet samtal mellan läraren och föräldrarna. Vi även fick sitta i grupp och diskutera vad vi som föräldrar vill att våra barn ska ha för mål under det här året. Vi skrev sedan ned några punkter som gavs till läraren för att skickas vidare till rektorn.

Jag fick en mycket bättre bild av vad de gör på dagarna och vad som är syftet. Det pratade om The big five och hur detta ska användas för att eleverna ska nå sina mål. Det pratades också om arbetsro och brist på arbetsro i klassen och hur vi kan bidra till att skapa större arbetsro.

Sen är det allt det här med Unikum som är helt nytt för oss och som jag tycker är både bra och dåligt. För er som inte har barn i svenska skola kan jag berätta att det är ett webbaserat system där man får all information om skolan. Allt från veckoplanering, info om möten eller utflykter, omdömen för barnen, planering inför samtal, matriser etc. Det är bra eftersom man slipper lita på att barnen ska komma ihåg lappar som skickas med ifrån skolan och för att det är roligt att se bilder och annat från de aktiviteter de har haft i skolan. Men jag blir också lite överväldigad av all denna information om matriset, mål, syften, omdömen ... Jag har svårt att sortera vad som är viktigast och hur mycket krut jag ska lägga på detta.

Så för att sammanfatta i något slags jämförelse är jag mycket nöjd med mötet som kändes välkomnande och positivt i stället för de spanska mötena som var rent informativa och inte inbjöd till särskilt mycket interaktion. Dock uppskattar jag fortfarande den struktur och ordning som fanns i Spanien, och som jag anser är mycket bristande här. Viktors lärare ville först inte prata särskilt mycket om detta men på slutet kröp det fram att hon har det tufft och att hon dessutom har få medel att jobba med eftersom hon inte har rätt att göra särskilt mycket. Ännu enklare kan man säga att Sverige är varmt och mysigt och Spanien är ordning och reda.

Höst

Jag hittar inte tillbaka hit. Vet inte vad jag ska skriva om. Jag har inte sorterat än, vet inte vad jag tycker och tänker, förutom att det är tuffare än jag önskat.

Det finns positivt också: vi har närmare till mycket som vi har saknat. Och naturen, den är ett stort plus.

Matvraket

Vissa blir så ivriga när de får mat att de använder hela ansiktet under matistoppningsprocessen!

Varför?

Förutom det helt självklara, som att vara närmare familjen, har jag helt glömt bort varför jag ville flytta till Sverige. Det är inte så att vi vantrivs, men det har varit en tuff sommar och jag har ofta funderat på om det över huvud taget var värt det. Hade vi flyttat direkt från El Puerto tror jag att det hade varit mer självklart, men vi trivdes i Valladolid, väldigt mycket.

Jag vet att skolan och tryggheten var en stor bidragande faktor till flytten, men nu är jag inte alls övertygad om att skolan är bättre och tryggheten har vi inte hittat än.

Tur i alla fall att sommaren har varit fantastisk i all sin solighet.

Lukas

I går började Lukas på teater. Han älskade det. 

I början av lektionen fick alla barnen gå upp och sätta sig på scenen i en halvcirkel. En efter en skulle de presentera sig med namn, ålder och något de tycker om att göra. De första fyra eller fem barnen sa att de tyckte om att spela data- eller tv-spel, men när det blev Lukas tur sa han: Hej, jag heter Lukas. Jag är sju år och tycker om att dansa. 

Nästa vecka börjar dansskolan. 

Så här känner jag i dag:

Skulle behöva lite flyt nu, eller åtminstone lite ledigt!

Sommar

Det tog stopp, tvärstopp. Överjordiskt mycket jobb blandat med en hel rad besök gjorde att tiden tog slut. Det har hittills varit en väldigt fin sommar och samtidigt en totalt utmattande sådan. Jag har egentligen inte tid nu heller så jag återkommer, snart, med bilder och små berättelser från vår sommar.

Hopp med hinder

Ungarna har roligt med det trasiga nätet. Kanske inte världens bästa ur säkerhetssynpunkt men helt klart underhållande.

Finaste utsikten i världen

Det här kan jag titta ut på när jag sitter och jobbar.

Antes muerta que sencilla

Har man farmor skickat klackskor som är blå och vansinnigt fina då sover man med dem på. Så är det bara!

Vi är hemma nu

Eller i alla fall tillbaka i Skåne i det som ska bli vårt hem.

Jag jobbar precis lika mycket som jag har gjort under hela semestern så bloggandet blir fortsatt lidande. Inte heller har jag badat än eller fått sol på näsan. Men det var mysigt att träffa familjen och barnen har fått en stor dos av alla de vuxna som älskar dem, det känns väldigt bra.

Miljöbyte

Vi tänkte åka hem men fastnade på vägen.

Nu sitter jag och jobbar i mammas och Anders vardagsrum medan barnen röjer i resten av huset. Jag var uppe tidigt och gick 8 kilometer med mamma, det är sånt man gör när man är här. I eftermiddag kommer fina vännen på besök med sina fina ungar.

Sen åker vi hem, någon annan dag.

Fortfarande i Västmanland

Jag vet att ni förmodligen tänker att bristen på uppdateringar beror på semester. Jag önskar verkligen att det var så, men det är ofantliga mängder jobb som håller mig sysselsatt hela dagarna, och kvällarna.

Vi har inte ens tid att åka hem.

Semester

Sitter och jobbar med en helt annan utsikt i dag. Vi gick upp fem, satt sju timmar i bilen men nu är vi här!

Dagens sötnosar

Vad jag saknar

Känner mig inte riktigt lika ufo-aktig som i början. Solen, allt det gröna och den ljumma luften hjälper.

Vi har nästan fått ordning i huset. Flyttlasset kom bara ett dygn för sent och med två bilar i stället för en, och med hela bohaget nedmoterat till ett skräckinjagande plockepinn, men flyttgubbarna fick snällt stanna kvar och montera det mesta och nu liknar det hela faktiskt ett hem.

Men jag saknar den andra värmen: den spanska kulturen, livet, glädjen. Jag märker till och med på barnen, särskilt den stora, att han pratar på ett annat sätt när han träffar spanjorer. Leendet blir större, volymen högre.

Jag saknar det.

Kvällsbadare

Vissa är galnare än andra!

Sommarlunch

Det blev sommar till slut!

Snart på banan

Vi är inflyttade. Uppkopplade, även om täckningen kunde ha varit bättre. Och på god väg med undanröjandet av flyttlådor.

Vi trivs. Barnen har för första gången egna rum allihop. Jag har ett ljust kontor med ett stort fönster och utsikt över trädgården. Maken har alldeles för mycket tid till att hålla ordning på oss, men han verkar ändå trivas helt ok.

Sol och ganska varmt har vi också. Och nu långhelg.

Solsken

Är det här första dagen på resten av vårt liv så kommer det att bli bra: strålande solsken, promenad till Smyge, frukost på altanen, fiske och glada barn.