Inlägg 500 firas med tävling

Jag tycker inte att jag bloggar särskilt ofta men just det här inlägget är nummer 500, och det är ju inte så illa pinkat ändå. Eftersom detta dessutom infaller i samband med att jag i morgon fyller 10 år som mamma - eller sonen helt enkelt 10 år beroende på hur man ser på det - tänkte jag fira med en liten tävling här på bloggen. 

När det gäller priset damp en hel låda med pocketversionen av Fatimas hand ner på trappan häromveckan, och vad kan väl vara mer passande än en spansk historisk roman som pris på denna blogg som på sitt egna sätt är en tjock spansk roman. 

Jag hade till och med tänkt lotta ut två ex varav det ena är reserverat för alla de utlandssvenskar som läser bloggen. Detta på grund av att jag aldrig hade börjat blogga om det inte var för att jag själv är utlandssvensk och för att jag vet hur glad man kan bli för en bok på svenska när man bor långt bort. Utlandssvenskarna får alltså två chanser att vinna. 

Kommentera, länka om ni vill och berätta om det så får ni ytterligare en lott i dragningen, som sker på fredag klockan 18:00. 

Buffis

Den här superfina dressen har jag beställt från Katrin på Buffis barnkläder. Jag beställde även en sommardress och en snutte som matchar dressen på bilden. Erik har sedan tidigare en body och med matchande snutte. Katrins kläder är underbara och jag tycker att ni ska titta in och lägga en beställning. Ni kommer inte bli besvikna.  

Erik älskar de fina applikationerna på knäna. 

Vår bebis

Det har hänt mycket med med lillkillen den senaste veckan. Han rullar runt, står upp, petar medvetet ut nappen ur munnen så fort den stoppas in, han är uppmärksam på vad vi gör och vill vara med hela tiden, och vi avgudar honom. Vi vill alla hålla honom i famnen, placera smällkyssar på hans underbara kinder, få honom att skratta och andas in hans underbar bebisdoft. Och trots att han fortfarande helst sover med bröstet i munnen vaknar jag med ett leende på läpparna varje morgon när jag ser honom ligga bredvid mig i sängen. Jag är så tacksam över att han kom. 

Vart tog sola väga!!

Min stackars mor tycker att flytten till norra Spanien är så där lagom lyckad. Nu har hon bara fem dagar kvar och vi har haft uselt väder nästan hela tiden sen vi kom hem. I dag tittar solen fram lite då och då och mamma har ställt en stol mot väggen som hon dunsar ner på för att fånga några välvilliga strålar. Nästa år tänker hon inte komma så här tidigt, säger hon.

Semesterbilder (och lite annat)

I går var jag den där mamman som alla tittar på, skakar på huvudet och suckar tungt åt. Den där mamman som inte har någon ordning alls på sina barn, som desperat försöker hålla i sär och lugna de tre stora samtidigt som den minsta gråter hysteriskt. Den där mamman som inte förstår hur hon kunde komma på tanken att åka och handla med hela barnaskaran och som när hon äntligen tagit sig hem med barn, kassar, vagn och skötväska skickar upp barnen på sina rum och inte låter dem titta på någon tv innan sängen. Helt enkelt den där mamman som man aldrig skulle bli. Därför tänker jag i dag ta mig en titt på semesterbilderna för att minnas att jag inte alltid är den där mamman.

 Eira på luftfärd. 

 Kusiner i karusellen.

 Lite motion är aldrig fel.

 Faster K-L och Elisita på playan.

 Juicemustasch.

 Kompisträff.

 Bästa kompisarna. 

Bus med tito. 

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

© UNICEF/Asselin

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial påunicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Mitt halsband

Den kära modern kom inte bara med en massa glädje och avlastning utan även en resväska full av roliga saker som jag köpt på nätet och skickat hem till henne.

En av de saker som hon hade med sig var ett halsband som jag beställt av Jenny som gör smycken efter beställarens önskemål. Eftersom jag inte använder smycken jätteofta ville jag ha något enkelt men som ändå påminner mig om mina fina ungar, och maken fick också vara med på ett hörn. Jenny fixade precis det jag ville ha och jag är supernöjd med mitt halsband. Tack, Jenny!!

Nya framsteg

I går övades det för fullt och i morse lyckades det. Hela familjen var samlad, inklusive mormor, och fick vara med om denna stora händelse:

Han rullade från rygg till mage flera gånger och syskonen jublade. 

Fortsatt lång och smal

I dag har vi varit hos den extremt sympatiske sköterskan igen för vaccination och viktkontroll av Erik.

Jag fick skäll för att jag höll i Eriks ben från fel håll och för att jag inte tog fram vaccinationskortet i rätt tid. Jag skällde tillbaka och sa att han kunde ha bett om det, då log han. Och jag slogs som vanligt av hur olika man blir behandlad här och i Sverige.

Erik vägdes och mättes och vi konstaterade att han är fortsatt lång och smal. Enligt det spanska sättet att mäta ligger han på 75 % för längd och 25 % för vikt. (50 % är medelkurvan.) I morgon har Lukas tid för 6-årskontroll så då ska jag passa på att prata med läkaren och höra vad hon tycker. Den trevlige sköterskan trodde att Eriks förkärlek för att kräkas upp en hel del av bröstmjölken var svaret på gåtan. Vi passade dessutom på att visa vad vi menade genom att kräkas ned halva golvet, och med vi menar jag självklart Erik.

Så här lång och smal var han i morse:

Hemma igen

Resan startade med att jag körde fel. Jag valde, eller snarare hamnade på fel väg, men även om den var mycket mindre än den motorväg jag hade tänkt köra på ledde den till samma slutmål: Sevilla. Efter det var det raka spåret hela vägen till Entrepinos.

Barnen uppförde sig på allra bästa sätt, som vanlig får man väl säg. Vi stannade två gånger för att Erik skulle få sitt, men i övrigt var det en lugn och trevlig resa. Sex och en halv timmer tog det, och det är inte annat än att det inte längre känns allt för långt. Synd att bensinen är så dyr annars kunde vi åka oftare.

Här i Valladolid har de tydligen haft skitväder hela veckan och i morse var det kallt. Inte helt praktiskt med tanke på att tvätthögen är av imponerande storlek. Vi håller med andra tummarna för bättre väder inom kort.

Visste ju det

Att vi skulle ha tur med vädret!! Hela dagen ute. Fika, park och lek med kusin Elisita! Vi har det bra.

Tidsbrist

Tiden springer i väg mellan jobb, återseenden och alla dessa ungar. Man vill hinna med så mycket, träffa alla, njuta av omgivningarna och familjen ...

Jag är så tacksam över att ha allt det här, att känna stress över att vi inte kommer att hinna träffa alla våra vänner. Därför återgår jag till jobbet så vi kanske hinner träffa några fler i dag.

Påfyllning

I går morse åkte maken hem till Entrepinos men det gjorde inte så mycket för på kvällen hämtade jag och Erik mormor på flygplatsen.

Nu har barnen med andra ord både mormor och farmor som kan skämma bort dem, och så här glada är mina fina tanter för det.

Fyra månader!!!

Älskade lilla snuttgris!!

Framme

Vi kom fram till slut efter lite drygt sex timmar på vägarna. Barnen skötte sig återigen exemplariskt och vi behövde bara stanna två gånger för att lillkillen skulle få sitt.

I dag ska vi träffa familj och vänner, men först och främst ska jag jobba. Jag måste ju passa på när maken är ledig och kan ta hand om Erik.

Påsklov

Vi sitter i bilen på väg söderut. Ungarna har nu påsklov ända till den 16:e och vi har bestämt oss för att tillbringa i stort sett hela lovet i El Puerto. Vi har till och med fått mormor att köpa en ny biljett ända ner till Jerez så vi kan hämta henne där på söndag. Hon var inte allt för ledsen dock, stranden och tisdagsmarknaden lockar. Hon är också riktigt glad över att få träffa min svärmor, och svärmor glad att få träffa henne. Det är synd att de där två damerna inte kan prata mer med varandra för de hade haft superroligt ihop.

Jag lovar uppdateringar och bilder från ett förhoppningsvis soligt El Puerto.

Kalendrar är för veklingar

Vad gör det att missa ett litet kalas för att mamman inte sysslar med så löjliga saker som att skriva upp vad som ska hända i en kalender. När dessutom grannen åker förbi, när vi i godan ro är på väg till affären i stället för kalaset, och hipp som happ plockar upp sexåringen, ja då ordnade det sig ju ändå.

Så till alla er som tror att man måste vara extremt organiserad för att klara av fyra barn vill jag säga att det räcker med att skaffa sig snälla och välorganiserade grannar.

Vad med och tävla

Katrin på Buffis barnkläder har just nu en tävling där man kan vinna ett valfritt plagg. Och eftersom de spanska barnkläderna säkert är nog så fina men inte alls min stil, håller jag tummarna för att vi vinner. Om det nu inte skulle bli så kan jag ändå glädja mig åt att både mormor och ett par redan inköpta plagg från Buffis anländer på söndag.

Hur som, klicka på länken och var med och tävla. Och skulle det vara så att ni inte har några egna barn så har Erik snart 74, Eira 104 och Lukas 110 ; )

Erik i sin fina body från Buffis!

En snäll helg

Om det inte hade varit för ett välsignat regn skulle jag har spelat padel i tre timmar i dag, på raken. Första matchen tackade jag ja till för att jag ville, den andra för att vara snäll. Tio minuter innan den första matchen började det spöregna, tack och lov, och jag behövde bara spela snällmatchen.

I går spelade maken sin första match här på gården - helt oplanerat och med mycket kort varsel - och då tog jag med mig alla ungarna till Ikea, även detta för att vara snäll. Jag var inte ensam på Ikea, om man säger så, och det här med att köa för att äta är helt klart en jävla skitidé, särskilt när man måste köa med fyra barn i släptåg.

Men det är inte bara jag som har varit snäll i helgen. I morse, efter en något rörig natt, tog maken lillplutten och lät mig sova till klockan tolv, mycket snällt och otroligt välbehövligt.

Lycka är

Att ligga och lyssna på morgonstökande barn som är så nöjda och glada att de sjunger sig ut genom dörren, somna om och väckas av en leende alldeles ljuvlig, liten bebis!!