Resan startade med att jag körde fel. Jag valde, eller snarare hamnade på fel väg, men även om den var mycket mindre än den motorväg jag hade tänkt köra på ledde den till samma slutmål: Sevilla. Efter det var det raka spåret hela vägen till Entrepinos.
Barnen uppförde sig på allra bästa sätt, som vanlig får man väl säg. Vi stannade två gånger för att Erik skulle få sitt, men i övrigt var det en lugn och trevlig resa. Sex och en halv timmer tog det, och det är inte annat än att det inte längre känns allt för långt. Synd att bensinen är så dyr annars kunde vi åka oftare.
Här i Valladolid har de tydligen haft skitväder hela veckan och i morse var det kallt. Inte helt praktiskt med tanke på att tvätthögen är av imponerande storlek. Vi håller med andra tummarna för bättre väder inom kort.
Vad duktig du e som kör sa langt själv, hade jag nog inte gett mig in pa, har en tendens till att bli väldigt sómnig... Dessutom e inte mina barn saa exemplariska som dina verkar vara i bilen...
SvaraRaderaJag skulle inte ha gjort det utan sällskap. Det är en stor fördel att man kan sätta ett barn på varje rad, förutom Erik då som får dela med någon.
RaderaHade du mormor med dig eller?
RaderaJa, mormor var med i bilen och kunde serva med mat, dricka och napp.
Radera