Jag läste igenom min förlossningsberättelse, full av fel och forcerat språk, och såg så tydligt hur chockad jag var när jag skrev den.
Jag vet inte om jag riktigt har gjort upp med hur han kom till världen, eller jag vet att jag inte har det.
Livet snurrar på och jag hänger på och roddar runt för glatta livet. Ibland snubblar jag, riktigt illa, men det är bara när jag stannar till på riktigt som svindeln kommer. Men jag försöker ändå göra det, stanna till, gräva där jag står, vägra fly och det hjälper.
Han kom mitt i ett kaos. Allt blev fel. Men inget kunde vara mer rätt.
Grattis på födelsedagen älskade unge.
Fick se ditt inlägg just nu, trodde väl du lagt ner den här sidan.
SvaraRaderaHur som, en förunderlig resa har det varit men nu tror vi på Ebbe.
Finaste lillkillen. Ibland blir det inte som man har tänkt sig, men ändå helt rätt. <3
SvaraRadera