Känner mig inte riktigt lika ufo-aktig som i början. Solen, allt det gröna och den ljumma luften hjälper.
Vi har nästan fått ordning i huset. Flyttlasset kom bara ett dygn för sent och med två bilar i stället för en, och med hela bohaget nedmoterat till ett skräckinjagande plockepinn, men flyttgubbarna fick snällt stanna kvar och montera det mesta och nu liknar det hela faktiskt ett hem.
Men jag saknar den andra värmen: den spanska kulturen, livet, glädjen. Jag märker till och med på barnen, särskilt den stora, att han pratar på ett annat sätt när han träffar spanjorer. Leendet blir större, volymen högre.
Jag saknar det.
Ja visst är det spanska lite mer på ngt vis, mer gräl, mer glädje, mer skrik, mer svordomar, mer värme... ja det är bara mer helt enkelt... på gott och ont naturligtvis ;-)
SvaraRaderaJa, så är det helt klart. Det är bara så torrt här ibland, som fnöske.
RaderaJag längtar mig tokig efter Sverige, efter att just ha varit där...
SvaraRaderaDet gjorde jag också alltid när jag bodde i Spanien. Lustigt det där hur perspektiven förändras och lite sorgligt att man aldrig lyckas vara riktigt nöjd och glad med det man har.
RaderaTja, förnöjsamhet har väl länge varit en av de största bristvarorna här i världen.
SvaraRaderaJag med :( Visst är det tråkigt att man aldrig kan vara helt tillfreds utan alltid tänka lite på ett annat ställe, var man än befinner sig. Kramar
SvaraRaderaSkittråkigt är det.
RaderaDet är just det där jag märker på min son. Han får en annan energi och glädje när han pratar med sina spanska kompisar, uttrycket är helt annorlunda. Här ska killar i alla åldrar vara coooola. Spanjorer kan vara både manliga och mjuka, svenska killar tror mjukhet är farligt :) Annars saknar jag ingenting, faktiskt.Allt jag gillar i Spanien kan jag få på semestern.
SvaraRaderaVisst är det så. Jag tycker även att kvinnorna får mycket större utrymme i Spanien än i Sverige, flickorna får ta mer plats i skolan och hörs och syns på ett mycket mer självklart sätt än här. Är det inte lustigt att det är så när vi gärna slår oss för bröstet och berättar hur jämställda och pk vi är här?
RaderaJag tycker det också. Jag tror det beror på att kvinnor och unga tjejer har stort självförtroende och TAR mer plats. Underligt egentligen, för svenska tjejer får hela tiden höra att de ska vara tuffa, inte låta någon trampa på dem, alla kan göra vad de vill osv, men det kanske ocksâ blir ett stressmoment i sig? Spanska tjejers självförtroende tror jag kommer från den enorma backup och uppmärksamhet de har hemma. En lite överviktig, fräknig tjej i glasögon är precis lika utåtriktad och pratglad som den sötaste i klassen, det gillar jag verkligen. De känner att de är viktiga för föräldrar, syskon, mormor, farfar, tíos osv, inte bara i kompisgänget.
RaderaDäremot har de inte så stort självförtroende utanför sin krets, där är de ganska osäkra. Svenska tjejer är mer självständiga och vâgar mer. Finns sâklart en massa spanjorskor som är helt annorlunda, men jag ser ändâ skillnader.