Gott nytt år

Det har varit ett år fyllt av beslut och nya erfarenheter och även om det inte har varit varken lätt eller smärtfritt är jag övertygad om att vi har bäddat bra inför nästa år. 

Jag hoppas och tror att 2014 kommer att bli året då vi kommer till ro i det nya och får känna av den där tryggheten som vi letar efter. Jag vet att det blir att år fyllt av ytterligare nya erfarenheter när våra fantastiska barn tar med oss på deras resa i livet. 

Julen

Vi firade en snöfri jul i Skåne med kusinerna. Paket och mat i överflöd och mycket nöjda barn och föräldrar, förutom maken som helt enligt traditionen fick helt fel presenter av sin fru. 

Och dagen efter firade vi självklart Eira-dagen med dunder och brak! 

Nu är vi i Västmanland och ska fira far som har fyllt 70 och sedan blir det nyår i Värmland. Full fart som vanligt! 

Life is like a box of chocolates

Magsjuka, öronvärk och ögoninflammation är vad vi tilldelades i dag.

Är det någon som har lust att byta mot en något sötare pralin?

För övrigt var jag på Ullared i går. Jag hade mycket trevligt sällskap vilket gjorde det hela till en bra upplevelse, men jag har fortfarande en hel del klappar oinhandlade och känner återigen hur meningslös julklappshysterin är. En present var hade varit lagom, eller en resa.

The gran!!

En helt galet stor och otroligt fin gran blev det när sonen fick välja. Han inte bara valde utan sågade (helt lagligt på granplanteringen) även ner den helt på egen hand. Och nu står den här och sprider julstämning i huset med sin fantastiska doft. Rätt nöjda är vi!

2 år!

Finaste lilla skruttunge, du växer för snabbt!!

Låt firandet börja

I dag har vi firat två av de fem familjemedlemmar som fyller år i december. Det Eira och Stina som hade bjudit in sina närmaste 30 vänner till ett hejdundrande kalas.

Presentborden fylldes med diverse roliga paket, korven och saften flödade, tårtorna åts upp på två röda och limbo, dansstopp, hela havet stormar och fiskdamm lektes.

De två längsta timmarna i mitt liv!!

Men det var det värt.

Så här glad var sötnöten innan kalaset.
Med håret plattat och stassen på kan man inte vara annat än nöjd. 

Pyssel

I går hade förskolan bjudit in till en eftermiddag i pysslets tecken. Varje avdelning hade en pysselstation och i lekhallen serverades fika.

Vi var där hela familjen. Det var mysigt och samtidigt beklämmande, stelt och stressigt: alla barn hade inte någon förälder att pyssla med, undvikande blickar när jag försökte ta lite kontakt med någon och väldigt många människor samlade i hysteriskt masspysslande.

Men vi fick en hel hög med egenhändigt skapade kreationer med oss hem. Fint så.

Erkännande

På måndagar har vi i den här familjen en liten organisatorisk krock. Viktor tränar handboll 18:00 till 19:15 och jag har kör 19:00 till 21:30. Eftersom vi har tre andra barn och bara en bil har det blivit så att Viktor får gå lite tidigare från sin träning och jag får komma lite sent till mitt rep. Detta innebär också att Viktor får sitta på en bänk (en stoppad sådan) och lyssna på traditionell körmusik i drygt två timmar.

Jag inser att det här inte är det roligaste en 11-åring kan tänka sig, men jag slutar ändå inte att hoppas på ett litet erkännande från sonens sida. Ett ”det lät fint, mamma” eller åtminstone ett ”den där låten var cool”. Jag förstår samtidigt orimligheten  i detta, och att jag egentligen borde nöja mig med att han inte en enda gång har klagat över sitt öde, men det går inte.

I går i bilen på väg hem pressade jag honom därför. ”Var det inte lite fint ändå?”, frågade jag med vädjan i rösten. ”Det lät som ni var många fler. Det var liksom starkt”, var det svar jag fick. ”Starkt” ska jag nöja mig med det?! Skulle inte tro det. Jag ska banne mig tvinga ungen att gå på julkonserten och åååhh vad fint han kommer tycka att jag sjunger. Annars blir det inga julklappar!  

Svenskt julmys

Mumsar lussebulle och dricker kanelte. Bullarna backade vi i lördags hemma hos kusinerna. Vi bakade också pepparkakor och julmuffins.

Det absolut bästa med att bo i Sverige!

Adventsfirande

Vi har varit i kyrkan och tittat på Lukas som fick vara med och fira in julen och det nya kyrkoåret genom att sjunga tre sånger. Jag fick kämpa tillbaka tårarna, så fint var det.

Sen kan man ha åsikter om hela det kristna upplägget, många åsikter, men Lukas var ljuvlig.

P.S. Det är vid sådana här tillfällen som jag älskar mitt jobb, för att det ger mig möjlighet att vara med. Jag ska komma i håg det på söndag kväll när jag kämpar med projeketet som ska lämnas in på måndag morgon.

Vinter

Andra dagen med minusgrader. Det blöta försvann. Tack för det vädergudarna.

Första advent på söndag och vintern har kommit till Skåne.

Vinternöje

Det kan vara så att det bästa inomhusnöjet man har att tillgå i Sverige under vintertid är badhusen. Jag saknade det i Spanien. Där är badhusen till för träning och undervisning, inte lek.

I går tog syrran och jag med oss våra sju vildar och åkte till badhuset i Vellinge. Sju barn plus badhus låter lite skrämmande, kanske, men vi hade supermysigt allihop. Och jag är övertygad om att det kommer att bli många fler besök den här vintern.

Positivt

Jag fullkomligt frossar i smörgåsgurka och knäckebröd sedan jag flyttade till Sverige. Och i dag är det körrep hela dagen. Två mycket positiva saker med flytten.

Varför inte?!

Som om vi inte hade tillräckligt att göra!! Men jag kan ju inte låta ungen hålla på med enbart faderns sport.

Ni visste det säkert inte men jag har ett förflutet som handbollsspelare och det märktes helt klart på sonen. Han var nämligen riktigt duktig, och älskade det.

Jomensåatt, undrar hur mycket tid det här kommer att ta?

Fröken Eira

Kunskapstörstande, smart, respektfull, aldrig inblandad i bråk, lugn ... Någon enstaka gång arg, men då går hon bara undan och lugnar ner sig.

Om vi nu hade funderingar på hur det går i skolan så kan vi släppa dem nu. Fröken gratulerade oss när vi sa att Eira är vårt livligaste barn. "Hur har ni lyckats med det?!", frågade hon.

Måndag

På väg till bussen i morse försökte jag föra ett samtal med min dotter när hon helt plötsligt vänder sig om, stirrar mig stint i ögonen på det sätt som bara hon kan, och utbrister:

"Jag är på dåligt humör, mamma!"

Jag försöker då, i min djupt inneboende vilja att blidka min avkomma, prata mjukt och klappa henne i ryggen. Till svar får jag ett morr och en ny "blick". I samma stund börjar de två lite större avkommorna att bråka om vem som ska stå först i kön till bussen.

Man måste bara älska måndagar!

Inte nöjd nu, och inte sen heller

Jag vet att jag kommer att sakna det, så mycket att jag kan gråta när jag tänker på det, men att inte kunna sitta på toa ens 2 minuter utan att har minst en unge hängande i dörrhandtaget kan ibland vara lite stressande.

I går, när tredje sötnosen ryckte i dörren och ropade på mig, satt jag kvar extra länge i ren trots. Jag funderade också på att skrika något passande om att de har ytterligare en förälder som de kan trakassera. Han den där krullhåriga spanjoren som går under namnet "pappa"! Men jag lät bli.

Fast jag kommer att sakna det, när det blir tyst och alla har flyttat hemifrån ...

Vad vi behövde

Vi har det väldigt bra på semestern. Jag njuter av att ha all tid för mina barn, som jag har saknat det!

Stor

I morse åkte Viktor till London med rugbylaget. Han åker med de stora killarna, de han alltid tränar med, som är 13-15 år. Många har föräldrar med sig. Inte Viktor. Jag är inte redo för detta, inte alls!!

Semester

I Värmland. Utan dator.

Känns som jag är på flykt.