Min danskung

Onsdagen innan höstlovet fick vi en fråga om Lukas ville vara med och spela in en musikvideo under lovet. De behövde en pojke i tioårsåldern som kan dansa, och eftersom koreografen även jobbar på den dansstudio som Lukas går på föll valet på honom.

Lukas tvekade inte en sekund. Vi fick ett manus och två dagar innan inspelningen repades det dans. Det var ungefär två timmars rep allt som allt och jag hade svårt att sova när jag började förstå att det hade behövts väldigt mycket mer tid. Lukas var dock helt obekymrad och ville bara komma igång med inspelningen. 

Dag ett startade inte förrän fem på kvällen på ett helt nytt hotell inne i Malmö, Clarion Malmö Live. Lukas och han motspelerska, Milla, skulle spela in några scener i ett rum på 22:a våningen. För att sedan fortsätta vidare till en restaurang mitt i stan. 

Jonas var med första kvällen och de kom inte hem förrän efter midnatt. 

Andra dagen tillbringades på Ystads teater. Ebbe och jag följde med den fjärde gången och tittade på när Lukas smög omkring i korridorerna och spionerade på Milla som dansade med sina kompisar. 

Dag tre var det dags för Lukas stora dansscen. Vi träffades i en tom industrilokal i Malmö som blev en fantastisk scen för två ljuvliga ungar. 

Den här gången var hela familjen med (utom V som tillbringade lovet hos mormor) och vi hade en mysig Halloween ihop med filmgänget och Millas familj. 

Kvällen avslutades med inspelning av en taxiscen.

Fjärde och sista dagen åkte vi till en strand i Ystad och filmade magiskt vackra scener. 

Sen var det dags att säga hej då till ett oförglömligt lov. Vi firade med mysmiddag och barnchampange, och Lukas grät en skvätt för att det var över. Det är inte lätt att gå från att bli kallad Kingen till att sitta i en vanlig skolbänk. 

Som det är

När åka och hälsa på en vän är årets evenemang och inte något vardagligt, är det helt fantastiskt och jävligt sorgligt på samma gång. Jag hade på så många sätt behövt ha henne nära, men shit vad jag ska njuta i helgen! 

Morgonbestyr

Så här mysigt var det en stund i morse. Efter bilden togs förvandlades det hela till ett virrvarr av stress och hårda ord mellan barnen. Detta resulterade i en missad buss och en arg mamma som skrek på barnen, varav det ena började gråta. Pissig jävla skitmorgon som lämnar ett molande obehag kvar i magen, men en liten stund hade vi mysigt. 

På väg

Vi är ute och åker långt för första gången med Ebbe. Han är fyra och en halv månad men det är mycket, som med de andra varit en självklarhet på en gång, som är nytt för oss. 

Det är vi tre som åker. V kommer upp i natt med laget och de andra har pappahelg. 

Jag vänjer mig inte vid det, att de fattas så stor del av tiden, det är bara fel. Ebbe är ensambarn i en väldigt stor familj. Jag försöker hitta någon slags ro men är fortfarande väldigt skör. Jag älskar och är lycklig, gråter och saknar, känner allt i ett konstant flöde. En ständigt pågående resa. 

Så mycket kärlek

De här två sammanfattar hela min barnaskara och när jag tittar på dem kan jag inte förstå att de båda är mina, en halvvuxen snygging och en minibebis! Jag byter blöjor och diskuterar Englandsresor i samma andetag. Jag har hela spannet och jag älskar det! 

Inget mera vabbande

I dag har Jonas börjat jobba och jag har gått på föräldraledighet. Jag är evigt tacksam över det svenska systemet som gett oss möjlighet att göra allt det här tillsammans. Jag vet inte hur vi hade klarat det annars. 

Jag är också evigt tacksam över att min ljuvliga lilla skrutt nu anses vara helt frisk. Ganska exakt fem månader har det gått sedan jag började blöda den där lördagsmorgonen i mars och vi hann misströsta många gånger på vägen, men nu ligger han här i min famn och är helt ok. Tacksam, som sagt. 

Veckan som gick

Att lämna Ebbe till narkosläkaren i ett genomgångsrum på kirurgen i Lund kan vara något av det jobbigaste vi har gjort. Allt som allt tog det två timmar innan vi fick gå upp till honom på uppvaket, två galet långa timmar. Men allt gick bra och efter att Ebbe och Jonas tillbringat natten på avdelningen fick vi åka hem till lunch dagen efter. 

Resten av veckan har vi njutit av vädret och till och med varit på stranden. 

Och i dag har vi varit på neonatalen och blivit utskrivna!! En sista läkarundersökning och ok-stämpel i rumpan, och sen var det äntligen över!! 

Vi kommer ha vissa extrakontroller på neo även i fortsättningen, men nu anses han vara frisk, en vanlig bebis : ) 

Så vi sa hej då till neo och firade med sushi-lunch. 

Sjukvårdens bristande rutiner

Hur kan det vara möjligt att personalen på barnkirurgen i Lund inte har koll på Ebbes sjukdomshistorik när de planerar en operation? Jag var så förbannad i går när jag åkte därifrån och i dag har jag tagit upp det hela med hemsjukvården. Om Ebbe testats positivt för en multiresistent bakterie borde ju det följa med i remissen, eller? Att bakterien i praktiken endast är farlig för prematurer eller barn med mycket nedsatt immunförsvar spelar ju ingen roll. Hade inte vi sagt något skulle de fortfarande vara ovetande. Och vi tog upp det i tron att de redan visste och hade stenkoll. 

På måndag blir det i alla fall operation som planerat, men de fick kasta om schemat och tänka om på flera plan. 

I övrigt mår Ebbe bra. Hemsjukvården har varit här, som sagt, och han vägde 3245 gram. Han har med andra ord gått upp 270 gram på 8 dagar. Amningen funkar! 

Tre månader ...

... och helt nyfödd. Så käns det. Det går inte att förstå att han har funnits i tre månader. 

Det går heller inte att riktigt förstå vad vi har varit med om. Jag försöker hinna ikapp mig själv men når inte riktigt fram. Tre månader till så kanske jag är där. 

Läkarbesöket

Det gick bra i går i Malmö. Ebbe väger nu 2975 gram och är 48,5 cm lång. Läkaren gjorde även en undersökning och vi fick ok på den med. Vi skulle egentligen ha tagit nya prover men allt såg så bra ut att vi slapp det. Vi pratade också om hur vi ska fasa ut syrgasen helt och i dag plockade vi bort grimman på morgonen och det går jättebra hittills. 

När vi kom hem hade vi fått kallelsen till operationen av bråcket. Han ska skrivas in på torsdag för att sedan opereras måndagen den sjuttonde. Det var snabbare än vi trott och det blir skönt att få det gjort. Sen kan vi sluta vabba och jag kan gå på föräldraledigheten och Jonas kan gå tillbaka till jobbet, normalt liv.

Ingen grimma!!

Barnkirurgen

Det gick bra på dagens besök i Lund. Ebbe skötte sig exemplariskt, Erik ganska bra, och det blir operation om två, tre veckor. De vill helst att han är fri från syrgasen, vilket vi snart är, och vi får sova över en natt på sjukhuset. 

Läkaren förklarade exakt vad det är som orsakar ett ljumskbråck och hon förklarade också hur ingreppet kommer att gå till. Han kommer att få en litet ärr på 3-4 cm, men proceduren i sig är rutin och något som de gör flera gånger om dagen. 

I övrigt var det lite kymigt att vara tillbaka i Lund. Vi åkte förbi ingången till kvinnokliniken och jag mindes senast jag var där, för tolv veckor sedan. 

12 veckor

Det är svårt att förstå att Ebbe blev tolv veckor i dag. Han är som en nyfödd, vilket han också egentligen skulle ha varit nu, och jag är ungefär lika bebisbubblig och trött som en nybliven mamma. 

Vi har haft besök de senaste veckorna och Ebbe har fått vila i många famnar. Han är ok så länge han får sova i just någons famn. Vagnen, som funkade från början, verkar ha förvandlats till ett tortyrredskap. Eftersom han fortfarande är uppkopplad på en gastub är detta ett problem då det gör det något svårt att bära på honom. 

Amningen går väldigt bra och jag hoppas att han har gått upp lite gran på torsdag när vi ska på kontroll. På onsdag ska vi också till Lund för besök hos barnkirurgen inför operation av bråcket. Vi har lyckats hålla det under kontroll och han verkar inte ha ont av det, men kanske har de tårfyllda blöjbytena något med det att göra. 

Framsteg!

2870 gram, 47 cm lång och ingen matsond! Han drog själv ut sonden i söndags och efter kontrollen i går konstaterade sköterskan att Ebbe själv bestämt att nu fick det vara nog. Nu är det fri amning som gäller och det är jag ju bra på. 

Bebis med tillbehör

Det är inte alla som får bebisar med extra tillbehör! Tänkte visa för er hur det ser ut här hemma. 

Vi börjar med syrgaskoncentratorn. En tjusig liten sak som står och brummar hela dagarna. 

Till den hör fjorton meter slang, även kallad snubbeltråden. 

Vi har också ett förråd med gastuber stående i sovrummet. 

Till gastuberna har vi en tjusigt väska.

Och för att vi ska veta hur mycket syrgas Ebbe behöver har vi en saturations- och pulsmätare. 

Till mätaren hör en prob som här syns ihop med diverse tejper, tvättcreme, handdesinfektion etc.

Vi har även förråd med näsgrimmor, sprutor, burkar, flaskor ...

Och sist men inte minst min vän pumpen. Den är helt fantastiskt effektiv och har gått varm sedan dagen jag blev utskriven. Jag hade även en egen pump på sjukhuset så jag alltid kunde pumpa var jag än var. 

Allt detta får vi eller får låna så länge Ebbe behöver det och det är jag tacksam för. Detta ihop med hemsjukvården gör att vi kan vara hemma och leva ett ganska vanligt liv, vi och våra tillbehör. 

Vilodag

Det regnar ute och vi passar på att vila upp oss efter gårdagen. Ebbes syresättning var riktigt svajig i morse och vi fick dra upp syret ett par snäpp så han och jag hänger i soffan i dag. 

Ebbes pappa däremot springer en massa ärenden på stan och har precis hämtat vår nya bil. Att åka omkring i en sportig BMW när man har minst fem barn i huset blev till slut ohållbart. Så nu blir det den här i stället: 

Många barn, stor bil! 

Tuff dag för Ebbe

I dag hade vi återbesök på sjukhuset för en andra ögonundersökning. Ebbe fick droppar i ögonen två gånger innan undersökningen, vi fick också väga och mäta honom och han rutinundersöktes av en barnläkare. När vi till slut var färdiga med allt sattes en ny sond, med viss möda, och när vi äntligen kom därifrån var lillkillen helt färdig. Efter att ha legat superstabilt i syresättningen i flera dagar svajade han en hel del när vi kom hem, min stackars prins. 

Det positiva var dock att ögonläkaren gav hos grönt kort och sa att vi slipper en tredje undersökning, något som egentligen är rutin. Nu har vi bara en rakitröntgen kvar, och syrgasen och sonden så klart men ändå en sak mindre att oroa sig för. 

Helt slut i bilen på vägen hem. 

8 veckor!

2510 gram!! 150 gram mer än i torsdags!! Och extremt avslappnad på vågen. 

37 veckor

Bara tre veckor kvar till bf och han känns väldigt mycket som en fullgången bebis nu, förutom sonden och syrgasen. Vi har sänkt syrgasen ett hack till i dag och amningen funkar bättre och bättre. Det fina vädret är också en bidragande faktor till att allt känns rätt ok just nu.