Morgonlycka

Syskonkärlek som gör morgon så mycket ljusare än den egentlige är!

Nya tider

Två jobb blev för mycket, så nu har jag köpt en riktigt snygg, om jag får säga det själv, kalender och känner mig vuxnare än vanligt.

Semester igen

Eftersom ungarna har sportlov nästa vecka passade vi på att dra norrut i fredags. Innan dess hann jag med att arbete fyra förmiddagar som lärare på en skola i Trelleborg, endast 25 % men ändå. Jag kommer att må bra av omväxlingen och jag hinner fortfarande med översättandet. Och de fjortonåringar jag jobbar med är helt underbart komplicerade varelser som jag ser mycket fram emot att få lära känna.

För övrigt var Budapest helt underbart avkopplande, mysigt och roligt. Vi skrattade mycket, med hela kroppen och högt. Mamma höll till och med på att råka illa ut för att en väderbiten man med en något onykter framtoning trodde att hon skrattade åt honom. Det skrattade vi också åt, lite senare i säkert förvar på hotellet. 

Semester

Jag har hunnit lämna fyra sura ungar på skola och förskola, vara på möte på den skola där jag börjar jobba på måndag och göra färdigt ett jobb, men NU drar jag, syrran och mamma till Budapest i fyra dagar och gör så lite som möjligt!!

I alla fall när det gäller barn och jobb.

Sång som tröstar

"Mamma, kan du sjunga för mig så att jag får finare drömmar."

Detta kan vara något av det vackraste någon har bett mig om någonsin. Och när jag hade sjungit en liten stund öppnade min dotter ögonen och sa:

"Så mamma, nu räcker det, jag har finare drömmar nu."

Äntligen

Att se min älskade fryslort till unge starta dagen med en snöängel gör mig lycklig!!

Kalaset

På begäran firades i går Lukas sin födelsedag på Laserdome i Malmö. Elva nöjda ungar, som alla tänker fira kalas på Laserdome från och med nu, åt korv, glass och godis efter två hårda matcher.

Det är helt klart värt att betala lite extra för att slippa allt jobb som blir med ett kalas hemma!

8 år!

Ljuvligaste killen i hela världen fyller åtta år i dag!!

Funderar

Är det vädret?

Min oförmåga att vara glad just nu gör mig fundersam. Även barnen är surare än vanligt. Lukas är arg som ett bi mest hela tiden och Eira påpekade senast i går att det här med Sverige inte alls är vad hon har tänkt sig för resten av sitt liv.

Hur gör man för att hålla humöret uppe när solen har lyst med sin frånvaro i flera veckor?

 Jag säger varje dag till maken att jag inte har något emot att flytta tillbaka. Kanske var det det här jag behövde för att inse att vi inte alls hade det så dåligt i Spanien? Jag känner faktiskt inte igen mig själv, har tappat bort den självklara identitet som jag hade där nere. Här känner jag mig mest misslyckad, trött och ledsen. Sedan vi kom hit har jag varit med om situationer där jag känt mig borttappad och liten på ett sätt som jag inte har gjort på väldigt länge.

Men det kan jag nog inte skylla vädret för.

Vår jul

Jag fick en pausdag i dag och har efter promenad, bad, läsning, mejlande och lite småfix alldeles för mycket tid som kunde ägnad åt städning, därav denna jultedogörelse. 

Jag har ju till mitt försvar varken visat bilder från 70-årskalaset eller nyår och det går ju inte för sig. 

Jag börjar med kalaset. Jag önskar att jag fick lägga upp ett videoklipp från den lilla show vi höll för jubilaren, men personen som uppträdde i mankini har förbjudit mig från detta. Ni får hålla till godo med några bilder. 

Fina pappa på bästa festhumör. 

Trots att han fick en hel låda med konsumkassar i present (plus lite annat).

Nästan hela gänget. 

Mycket god mat och många skratt. En fin kväll!! 

Sen bar det av till Värmland för att fira lite mer jul och nyår. 

Sista bilden är på en livrädd Erik som inte alla uppskattade raketerna som den överlycklige storebrodern smällde av i rasande fart. 

Och nu är vi inne på andra dagen i skolan och allt är tillbaka till det normala. 

Los Reyes Mago

Vi saknar Spanien lite extra i dag, men som tur är hittade Los Reyes hit också. 

Gott nytt år

Det har varit ett år fyllt av beslut och nya erfarenheter och även om det inte har varit varken lätt eller smärtfritt är jag övertygad om att vi har bäddat bra inför nästa år. 

Jag hoppas och tror att 2014 kommer att bli året då vi kommer till ro i det nya och får känna av den där tryggheten som vi letar efter. Jag vet att det blir att år fyllt av ytterligare nya erfarenheter när våra fantastiska barn tar med oss på deras resa i livet. 

Julen

Vi firade en snöfri jul i Skåne med kusinerna. Paket och mat i överflöd och mycket nöjda barn och föräldrar, förutom maken som helt enligt traditionen fick helt fel presenter av sin fru. 

Och dagen efter firade vi självklart Eira-dagen med dunder och brak! 

Nu är vi i Västmanland och ska fira far som har fyllt 70 och sedan blir det nyår i Värmland. Full fart som vanligt! 

Life is like a box of chocolates

Magsjuka, öronvärk och ögoninflammation är vad vi tilldelades i dag.

Är det någon som har lust att byta mot en något sötare pralin?

För övrigt var jag på Ullared i går. Jag hade mycket trevligt sällskap vilket gjorde det hela till en bra upplevelse, men jag har fortfarande en hel del klappar oinhandlade och känner återigen hur meningslös julklappshysterin är. En present var hade varit lagom, eller en resa.

The gran!!

En helt galet stor och otroligt fin gran blev det när sonen fick välja. Han inte bara valde utan sågade (helt lagligt på granplanteringen) även ner den helt på egen hand. Och nu står den här och sprider julstämning i huset med sin fantastiska doft. Rätt nöjda är vi!

2 år!

Finaste lilla skruttunge, du växer för snabbt!!

Låt firandet börja

I dag har vi firat två av de fem familjemedlemmar som fyller år i december. Det Eira och Stina som hade bjudit in sina närmaste 30 vänner till ett hejdundrande kalas.

Presentborden fylldes med diverse roliga paket, korven och saften flödade, tårtorna åts upp på två röda och limbo, dansstopp, hela havet stormar och fiskdamm lektes.

De två längsta timmarna i mitt liv!!

Men det var det värt.

Så här glad var sötnöten innan kalaset.
Med håret plattat och stassen på kan man inte vara annat än nöjd. 

Pyssel

I går hade förskolan bjudit in till en eftermiddag i pysslets tecken. Varje avdelning hade en pysselstation och i lekhallen serverades fika.

Vi var där hela familjen. Det var mysigt och samtidigt beklämmande, stelt och stressigt: alla barn hade inte någon förälder att pyssla med, undvikande blickar när jag försökte ta lite kontakt med någon och väldigt många människor samlade i hysteriskt masspysslande.

Men vi fick en hel hög med egenhändigt skapade kreationer med oss hem. Fint så.

Erkännande

På måndagar har vi i den här familjen en liten organisatorisk krock. Viktor tränar handboll 18:00 till 19:15 och jag har kör 19:00 till 21:30. Eftersom vi har tre andra barn och bara en bil har det blivit så att Viktor får gå lite tidigare från sin träning och jag får komma lite sent till mitt rep. Detta innebär också att Viktor får sitta på en bänk (en stoppad sådan) och lyssna på traditionell körmusik i drygt två timmar.

Jag inser att det här inte är det roligaste en 11-åring kan tänka sig, men jag slutar ändå inte att hoppas på ett litet erkännande från sonens sida. Ett ”det lät fint, mamma” eller åtminstone ett ”den där låten var cool”. Jag förstår samtidigt orimligheten  i detta, och att jag egentligen borde nöja mig med att han inte en enda gång har klagat över sitt öde, men det går inte.

I går i bilen på väg hem pressade jag honom därför. ”Var det inte lite fint ändå?”, frågade jag med vädjan i rösten. ”Det lät som ni var många fler. Det var liksom starkt”, var det svar jag fick. ”Starkt” ska jag nöja mig med det?! Skulle inte tro det. Jag ska banne mig tvinga ungen att gå på julkonserten och åååhh vad fint han kommer tycka att jag sjunger. Annars blir det inga julklappar!  

Svenskt julmys

Mumsar lussebulle och dricker kanelte. Bullarna backade vi i lördags hemma hos kusinerna. Vi bakade också pepparkakor och julmuffins.

Det absolut bästa med att bo i Sverige!