Vad underbart det är när huset är skinande rent och varje sak på sin plats. Golven har torkats och soffkuddarna vädrats. Synd bara att det är så jobbigt att nå fram dit. För att inte tala om hur omöjligt det är att hålla det så någon längre tid.
Sur blir jag också. När vi ska städa och när folk (min familj) skitar ner. Maken och jag försöker dela på sysslorna men jag tycker alltid att jag blir orättvist behandlad och att huset skulle förfalla om inte jag projektledde det hela. Det gör mig skitsur. Det där med jämställdhet, manligt och kvinnligt är ett ständigt tema här hemma. Och hur jämställt kan man egentligen leva när ena personen har ett litet kontor på övervåningen i huset hela familjen bor i. Ett ständigt dilemma som jag måste få rätsida på. Snart!
Hur ser det ut hos er? Hur gör ni för att känna er nöjda med ansvarsfördelningen? Jag tar gärna emot tips, för även om vi kommit en bit på väg (ganska mycket längre nu än för några månader sedan) finns det som sagt alltid saker att förbättra.