En månad

Vi har varit i Sverige i en månad nu. Fort gick det.

Barnen har anpassat sig bra, även om det finns viss saknad som är värre än annan. Viktor har rugbyn som en stor sådan, det är helt klart inte samma sak här. För Lukas är det bästisen Samuel som gör ondast. Och Eira saknar hela Spanien.

Själv saknar jag maken allra mest. Bara han kommer blir det nog bra.

Intervjun vad spännande och gick nog ok. Jag vet dock inte om jag vill ha jobbet. Jag trivs med att vara min egen.