Jag har ju fått lite frågor angående sjubarnslivet så jag tänkte ge er ett svar:
Vi bor för tillfället hos min syster med tillhörande make och tre barn. Samtidigt letar vi något att hyra för att inom en inte allt för avlägsen framtid kunna leva det något tystare fyrabarnslivet. Inte för att det inte går bra, det går över förväntan smidigt, men sju är helt klart många barn.
Jag fick också en fråga från Annika om vad det är jag inte riktigt gillar med Sverige och jag måste faktiskt säga att jag fick smått panikångest den första veckan på grund av den så radikalt annorlunda skolan. Om det i Spanien är hårt och extremt tajta ramar är det i Sverige inte alls så hårt och knappt synliga konturer, i alla fall var det så jag upplevde det. Jag anser mig inte vara ett kontrollfreak men jag fick hjärtsnörp över att det kändes så rörigt alltihop.
Nu har det gått två veckor och den värsta chocken börjar lägga sig. Det är faktiskt fantastiskt att min äldsta son helt plötsligt får så mycket uppskattning för den han är i stället för att få skit för att han skriver slarvigt och inte har tillräcklig ordning på sina böcker och annat material. Hans nya fröken tycker att han är exemplarisk! Tänk så olika det kan vara.
Intressant! Spännande att höra att det är en sådan skillnad. Jag har ju inte en aning. Hoppas ni hittar en bra bostad snart. Men det måste vara roligt för barnen att bo så många tilslammans! För er vuxna också, men det kan bli påfrestande efter ett tag, gissar jag.
SvaraRaderaDet är väldigt stor skillnad och jag önskar att det fanns något mellanting.
RaderaDet går faktiskt bra att bo så många, över förväntan, men vi kan ju inte ha det så i all evighet.