Han har oss i ett järngrepp.
Skriker hjärtskärande och öronbedövande när fadern försöker avlasta.
Suckar förnöjt när jag till slut ger upp och lägger honom till bröstet.
Aldrig mer än två timmars sömn i sträck. Aldrig!
Ingen kraft över för att ta tag i det på allvar.
Ja, så har vi det bakom alla fina semesterminnen.
Fy din stackare!! Jag minns hur det var... Kan du inte bara skita i amningen (förlåt alla BVC sköterskor) helt och hållet, det borde väl inte ta mer än att par dagar innan han glömmer att han någonsin ammat... Fast för det måste man också hitta ork...
SvaraRaderaJo, det är väl det som ska till, men jag har inte riktigt orkat ta det beslutet än.
RaderaJag förstår inte hur du håller ihop med tanke på allt du ska ro i land. Kanske vore det inte så dumt att sluta amma. Kraften och orken kan ta slut även för den mest envisa.☺
SvaraRaderaStor kram
Maja
Ja, det är inte mycket med orken längre, även om jag är fortsatt övertygad om att jag klarar vad som helst ; )
RaderaKramar. Finns inget som ar sa jobbigt att inte fa sova. xx
SvaraRaderaNej, det är verkligen skitjobbigt. Jag går omkring och är yr hela dagarna.
RaderaKram.
Det kanske är värt att försöka vänja honom vid flaskan (med din mjölk)? Då kan pappa mata på natten så att du får sova... så ammar du på dagtid?
SvaraRaderaProblemet är att han inte tar flaskan när han vill till bröstet. Det funkar med välling när han är glad och bara hungrig, men något måste vi göra för jag funkar inte längre som jag ska.
RaderaÅh jag lider så med dig. Jag har varit där och det är fruktansvärt. Kram!
SvaraRaderaTack, vännen!
SvaraRadera