Hopp med hinder

Ungarna har roligt med det trasiga nätet. Kanske inte världens bästa ur säkerhetssynpunkt men helt klart underhållande.

Finaste utsikten i världen

Det här kan jag titta ut på när jag sitter och jobbar.

Antes muerta que sencilla

Har man farmor skickat klackskor som är blå och vansinnigt fina då sover man med dem på. Så är det bara!

Vi är hemma nu

Eller i alla fall tillbaka i Skåne i det som ska bli vårt hem.

Jag jobbar precis lika mycket som jag har gjort under hela semestern så bloggandet blir fortsatt lidande. Inte heller har jag badat än eller fått sol på näsan. Men det var mysigt att träffa familjen och barnen har fått en stor dos av alla de vuxna som älskar dem, det känns väldigt bra.

Miljöbyte

Vi tänkte åka hem men fastnade på vägen.

Nu sitter jag och jobbar i mammas och Anders vardagsrum medan barnen röjer i resten av huset. Jag var uppe tidigt och gick 8 kilometer med mamma, det är sånt man gör när man är här. I eftermiddag kommer fina vännen på besök med sina fina ungar.

Sen åker vi hem, någon annan dag.

Fortfarande i Västmanland

Jag vet att ni förmodligen tänker att bristen på uppdateringar beror på semester. Jag önskar verkligen att det var så, men det är ofantliga mängder jobb som håller mig sysselsatt hela dagarna, och kvällarna.

Vi har inte ens tid att åka hem.

Semester

Sitter och jobbar med en helt annan utsikt i dag. Vi gick upp fem, satt sju timmar i bilen men nu är vi här!

Dagens sötnosar

Vad jag saknar

Känner mig inte riktigt lika ufo-aktig som i början. Solen, allt det gröna och den ljumma luften hjälper.

Vi har nästan fått ordning i huset. Flyttlasset kom bara ett dygn för sent och med två bilar i stället för en, och med hela bohaget nedmoterat till ett skräckinjagande plockepinn, men flyttgubbarna fick snällt stanna kvar och montera det mesta och nu liknar det hela faktiskt ett hem.

Men jag saknar den andra värmen: den spanska kulturen, livet, glädjen. Jag märker till och med på barnen, särskilt den stora, att han pratar på ett annat sätt när han träffar spanjorer. Leendet blir större, volymen högre.

Jag saknar det.

Kvällsbadare

Vissa är galnare än andra!

Sommarlunch

Det blev sommar till slut!

Snart på banan

Vi är inflyttade. Uppkopplade, även om täckningen kunde ha varit bättre. Och på god väg med undanröjandet av flyttlådor.

Vi trivs. Barnen har för första gången egna rum allihop. Jag har ett ljust kontor med ett stort fönster och utsikt över trädgården. Maken har alldeles för mycket tid till att hålla ordning på oss, men han verkar ändå trivas helt ok.

Sol och ganska varmt har vi också. Och nu långhelg.

Solsken

Är det här första dagen på resten av vårt liv så kommer det att bli bra: strålande solsken, promenad till Smyge, frukost på altanen, fiske och glada barn.

Pappa är här!!!

På allvar

I morgon anländer maken, på lördagen flyttlasset och allt det här blir liksom på riktigt. Just nu känns det fortfarande som vi är på besök och kan åka hem när som helst.

Det är lite läskigt, även om jag känner mig mer hemma än de första veckorna då utomjordingskapet var stort. Det ska i alla fall bli skönt att ha alla samlade och få eget boende. Boendet känns dessutom helt fantastiskt. Huset är precis lagom stort och supermysigt, och trädgården insynsskyddad, mysig och lättskött.

Det blir nog bra.

Lukas på tv

I dag har Smygeskolan varit med i projektet Peace, love and photography som ska samla in pengar till fattiga barn. Barnen har haft besök på skolan av de två som driver projektet och i dag har de bildat ett C i ett rapsfält i Stora Isie. 

De lokala nyheterna var självklart där och Lukas och två barn till från hans klass lyckades bli utvalda att svara på en fråga. Så nu har vi en tv-kändis i huset. 

Och om ni vill kan ni trycka på den här länken så får ni se honom i slutet av inslaget. 

Och om inte så får ni i alla fall en bild på sötnosen här under, iklädd den fina tröja som delades ut till alla barn.

Mi campeón

Han som åkte till Spanien för att spela rugby gick det riktigt bra för. 

Japp, det är en guldmedalj som hänger runt halsen! 

Och så här ser det ur när han spelar. Svårt att vara stoltare!

Helgens höjdpunkt

Barnens dag på Tosselilla kunde vi ju inte missa! Sean Banan var där och vi hann även med karuseller, guldvaskning och BAD! Syrrans barn verkade inte bekommas av den inte allt för varma luften, men mina stackars spanska ungar var till slut blåfrusna, men väldigt nöjda. 

Han kom fram

Allt gick bra och nu blir det grabbsnack och rugby för hela slanten ett par dagar.

Nervös

Sitter på McDonalds med en något nervös elvaåring som ska flyga på egen hand till Spanien för att spela i spanska mästerskapen i rugby. Det blir första ensamflygningen. Han börjar bli stor på riktigt nu!