Feriafredag

I går tog jag mamma och Hans (en gammal, fantastisk vän som är här och hälsar på) med mig och gick till ferian för att träffa las suequis, mitt svenskgäng. Vi dansade, åt, skrattade, träffade en massa andra vänner,  och njöt av den underbara stämningen som alltid råder på ferian. Mamma och Hans gick hem vid tolv för att avlösa svärmor medan jag stannade kvar och dansade lite till. Vid tre körde jag hem ett helt billass med andra feriafirare innan jag själv fick krypa ned i sängen och njuta av att vara helt nykter och inte alls särskilt mycket fattigare än innan feriakvällen. Det har helt klart sina fördelar att vara gravid!

I dag blir det förmodligen stormöte här hemma för att titta på ESC! Det kommer att bli minst lika roligt. Synd bara att Viktor inte är här. Han älskar våra schlagerkvällar. Men jag tror nog att han har det bra med sin pappa och de andra rugbykillarna i Valladolid.

Feria!!!

Nu är bästa gänget samlat på ferian!! Halva priset på alla karuseller i dag, vilket vi trebarnsmammor är tacksamma för. Dessutom lagom varmt och lagom med folk, perfekt!

Schlager!!

I kväll är det dags för Saade att försöka ta Sverige till final i Eurovision Song Contest, men efter att ha hört Finlands bidrag spelar det ingen roll för min del. Heja Finland!!

Saknar

Vi saknar mannen på bilden mycket. Särskilt jag och hon som sitter i knät på honom på bilden. När hon blir trött och ledsen ropar hon alltid: "Quiero mi papi!" Hon brukar också säga att hon vill åka till Valladolid nu. Viktor kommer att få träffa sin pappa innan alla oss andra, eftersom han ska spela spanska mästerskapen i rugby i Valladolid i helgen. Orättvist, som Lukas skulle säga. 

Te echamos de menos, älskling.

(Att mamman är gravid och gråtmild gör ju inte saken bättre heller ;)

Ingen hjälp att få

Vatten och koksaltlösning var det enda hon kunde komma på. Slemlösande, som jag var ute efter, finns tydligen ingen som gravida får ta. Jag hostar vidare och hoppas på bättre tider.

Fortfarande sjuk

Kalashelgen tog visst helt knäcken på mig för nu har hostan blivit så jobbig att handskas med att jag bokat tid hos min huskläkare i dag. Det är framför allt för att hon ska berätta för mig vad jag kan ta för att lindra det hela. Jag har väldigt svårt att sova på nätterna och i går kräktes jag två gånger på grund av hostan.

Annars är det bra. Magen börjar bli oförskämt stor, barnen är friska och min snälla mamma skämmer bort mig på ett förskräckligt vis. Jag är lite smått panikslagen över hur jag ska klara mig när hon åker. Jag måste i alla fall bli ordentligt frisk innan dess. Bara tio dagar kvar nu.

Färdigt

Jämnt (sista klippningen utfördes av mig), superlockigt och jättefint!! Men Eira är inte nöjd: hon ville ha likadan frissa som Lukas.

Hos frissan igen

I dag är det Eiras och min tur.

Kalasbilder

Tyvärr har min kamera dött så alla bilder är tagna med mobilen, därav den dåliga kvaliteten, men de är i alla fall ett bevis på att vi höll kalas hela dagen lång.

Vi började med att fira med släkten. Paella, tortilla de patatas, chorizo, queso och på det jordgubbstårta. Bästa blandningen precis som alltid.

Vid sex kom sedan kompisarna och här öppnas paket på löpande band.

Vi hade tur och regnet tog lite uppehåll så vi kunde skicka ut busarna en stund. Här har vi ordnat med säcklöpningsturnering. På den här bilden kan ni även se ett bevis på att maken kom hem över dagen.

Efter motionen var det dags för fiskdamm. Alla fick självklart en godispåse till slut, men några drog upp frysta räkor, strumpor, ruttna bananer etc. Förr om åren har vi haft piñata men eftersom vädret var lite lagom ostadig valde Viktor fiskdamm. Eftersom de spanska barnen inte är vana vid detta uppskattades det mycket, trots att de är så gamla som nio år.

 Kalaset avslutades sedan med film och pizza (den hade inte anlänt än när bilden togs). Sista gästen hämtades strax innan tio (vi hade sagt att kalaset skulle vara över nio) och det var en mycket nöjd son som kort därefter kröp till kojs.

Efter

Före

Sjukstuga

Jag ska skriva om kalaset och makens blixtvisit, men just nu är det sjukstuga som gäller. Jag återkommer när vi mår lite bättre.

9 år!

I dag är det den här killens dag. Född på valborgsmässoafton i Uppsala för nio år sedan. Underbara unge!

Så här ser det ut

>

> I dag lovade jag en annan gravid kvinna en bild på hur det ser ut där jag klättrade upp i måndags. Löften till gravida kvinnor bryter man inte.
>

Fin, finare, finast

Vi andra hann inte ens äta upp innan projekt måla naglarna drogs igång. Eira, som redan har stenkoll på var mormor har sitt smink, sprang upp och hämtade nagellacket så fort hon hade dukat av sin tallrik. Fingrar och tår är nu urtjusigt rosa.

Mormor!!

Nu är hon här och vi njuter allihop. Särskilt Lukas som är lite hostig och trött och fick följa med oss och äta frukost ute i stället för att gå till skolan. Eira har redan blivit lovad rosa nagellack när hon kommer hem från skolan. Viktor var med och hämtade mormor på flygplatsen sent i går kväll och han såg även till att hon fick mat medan jag körde hem farmor. Mys i kubik.

Lagom bra start på livet som ensamstående trebarnsmamma

Så här såg min första dag som ensamstående ut:

Vaknade i god tid och fick i väg alla barnen till skolan utan problem och med matsäcken ordentligt nedstoppad i väskorna. Efter att ha sett till att minstingen gått in i klassrummet skyndade jag till vårdcentralen för mitt första besök hos barnmorskan. Även detta gick riktigt bra, snabbt och smidigt. Jag bokade sedan tid för provtagning och första besöket hos gynekologen, inga problem. Det är först när jag står utanför grinden in till mitt hus och inser att jag inte har med mig några nycklar som problemen startar.

Som tur är har svärmor en extranyckel så jag sätter mig i bilen och åker i väg för att hämta den. Jag stannar bara till på gatan utanför svärmors hus och får nyckeln inkastad genom bilfönstret, toppen. Väl hemma igen tar jag mig snart in genom grinden, men vid nästa dörr blir det stopp: nyckeln sitter i på insidan och gör det omöjligt att öppna dörren utifrån.

Jag är vid det här laget både obehagligt kissnödig och svimfärdig av hunger. Jag tittar upp mot badrumsfönstret på andra våningen och vet att det är min enda utväg. Jag behöver bara svinga mig upp på balkongen, lyfta ur fönstret och klättra in, bara. Jag klättrar upp i vardagsrumsfönstret och känner mig för, men blir lite skraj och fegar ur. Jag tar ett varv runt huset för att samla kraft innan jag bestämmer mig och klättrar upp igen. Och den här gången, efter lite trixande, tar jag mig upp på balkongen.

Nu är det badrumsfönstret som måste hakas av om jag ocskå ska ta mig in i huset. Jag rycker, lyfter, bänder och till slut förstår jag att det är en liten platsplupp i övre delen av fönstret som måste skjutas åt sidan för att få ut rutan. Äntligen! Ett vigt skutt upp i fönstret och rakt ner på toaletten.

Nästa stopp blir köket där jag snabbt plockar fram allt som behövs för en ljuvlig macka med ost, skinka och tomat. När jag precis har tagit första tuggan ringer telefonen. Det är Lukas fröken som berättar att sonen råkat bajsa ner sig och att jag måste komma och byta på honom. Med mackan i handen rusar jag upp och hämtar rena kläder och sedan vidare ut till bilen. När jag kommer fram står min stackars son och gråter ute på gården medan de andra barnen leker runt honom. Efter ganska mycket besvär lyckas jag få rent honom och bestämmer mig för att ta med honom därifrån. Jag ringer till svärmor och åker för att lämna Lukas där.

Klockan är nu halv ett och jag hinner precis fixa lunch innan jag måste hämta de andra två sötnosarna på respektive skola. Sedan är det lugnt ett par timmar, ända tills Eira får för sig att hon ska bära ner ett pussel från övervåningen. Hon lyckas på något sätt snubbla över pusslet och rullar halvvägs nerför marmortrappan. Nu har jag stor lust att gråta lika hejdlöst som dottern och jag kan lova er att jag var glad när jag äntligen fick krypa ner i sängen i går kväll. I dag kommer mormor och det är nog tur det.

Påskafton

Sista dagen innan maken flyttar och jag önskar att vi bara kunde vara familjen i dag, men eftersom alla vill säga hej då så är vi bjudna på två olika påskluncher i eftermiddag. I går var vi dessutom bjudna på två middagar och fick äta med ett gäng och ta en sväng på stan med ett annat.

Vi är med detta lite smått stressade och mitt illamående nådde oanade höjder i morse. Jag klarar inte av alla dessa sociala måsten just nu. Jag vill bara kramas och mysa hela dagen. Men vi ska väl vara glada att folk bryr sig, så klart, och i dag skiner äntligen solen.

Godisjakt

Eftersom morgondagen ser ut att vara fullmatad med aktiviteter anordnade vi den årliga påskgodisjakten i dag i stället.

I år hade skattletarna bett om  skattkartor. En önskan som jag självklart uppfyllde. 

Taggade skattletare med karta i hand.

Indy var snabbast med att hitta sina godispåsar.

Prinsessan Dora behövde en hjälpande hand.

Den orangea faran behövde bara lite hjälp med att förstå kartan. Vilket med största sannolikhet beror på hans mammas bristande artistiska talanger.

 Påsarna innehöll självklart svenskt godis inhandlat på Ikea.

Vi hade tur att det var uppehåll en liten stund på förmiddagen så vi kunde genomföra detta uppdrag. Nu regnar det igen. 

Ett fan till

Eira vill självklart inte missa festen hon heller.